formsvackan skrev:Frågan du undviker är huruvida det kan anses vara en demokrati om regeringsinnehavet kan/måste köpas för pengar.
Vem är säljaren?
Är det reklambolagen som säljer regeringsmakten?
Det är åtminstone de som tar in det mesta av kampanjpengarna även om givetvis väldigt mycket går åt till löner till alla som jobbar åt kandidaterna.
Det är knappast VÄLJARNA som låter sig köpas för pengar men däremot kan man säga att de indirekt "säljer" sin röst i utbyte mot ekonomisk vinning (varesig det gäller löften om höjda bidrag eller sänkta skatter).
Löften är dock ingen "kostnad" för politikerna eftersom de inte kräver några pengar att komma med löften och "betalar" gör isåfall väljarna själva (i form av sänkta bidrag eller höjda skatter).
Men OM vi skulle införa ett system som FÖRBJUDER alla former av kampanjbidrag så frågar man sig om demokratin ökar då det innebär slutet för ALL information som vi väljare förses med i form av utskick och reklam på stan och i medier.
I dagens teknikutvecklade samhälle så BORDE vi klara oss HELT utan ALL annan information än sådan som förmedlas via radio/TV/internet och då kan fördelningen mellan olika partier bli väldigt rättvis. Frågan är väl hur man beslutar om VILKA partier som skall ha rätt att komma till tals samt hur MÅNGA dessa skall tillåtas bli?
Samtidigt så måste man givetvis FÖRBJUDA all annan sorts information på gator, torg och arbetsplatser eftersom det är sådan som kostar pengar och är svårare att kontrollera. Även OM man på något sätt STYR över statliga kampanjmedel som delas ut till partierna så blir kontrollen OMÖJLIG då en rik företagare i praktiken kan skänka pengar till ett bemanningsföretag som i sin tur "gratis" lånar ut kampanjmedarbetare.
Om ett parti lovar alla arbetslösa dubbla bidrag så kan de naturligtvis lätt få alla dessa som "frivilliga" (kostnadsfria) medarbetare. Alltså måste ALL propaganda som kräver folk förbjudas om vi skall ha några lika villkor. Det kan ju inte bara vara de som utlovar höjda bidrag som skall "ha råd" med kampanjpersonal. Folk som har jobb har ju inte tid att spendera i samma utsträckning.
I Sverige har vi ett system där staten (via skattepengar) betalar ut pengar till de olika politiska partierna. Av nån märklig anledning så är inte fördelningen rättvis utan det största partiet får mest pengar vilket medför att de har råd att indoktrinera mera och bli ännu större på övriga partiers bekostnad och därför i framtiden få en ÄNNU större andel av kampanjbidragen. Kan NÅGON här försvara detta system? Vi betalar ju alla för det (eller tja, vi här som inte lever på bidrag då alltså).
Moderaterna har sen länge inga bidrag från några företag eller organisationer men det förhindrar ju knappast dessa (eller t.ex LO) att själva bedriva kampanjer på offentliga platser. Skall vi FÖRBJUDA företag eller fackförbund att framföra sina budskap i offentligheten? Om inte, hur kan vi då hävda att makten i Sverige inte kan "Köpas" för pengar (på samma sätt som ni hävdar sker i USA)?
Sanningen är väl den att regeringsinnehav INTE kan köpas för pengar (som ni påstår) men att den som marknadsför sig mest har störst möjlighet att påverka allmänheten och därigenom vinna röster. Marknadsföring kostar dock en massa pengar men TROTS detta så översvämmas vi ständigt av reklam för produkter i alla medier som man får förmoda att den lönar sig.
Som Aftonbladet skrev så ÄR det dock skillnad mellan USA och Sverige.
I USA finns detaljerade regler om redovisning av kampanjbidrag, vilka man får ta emot pengar ifrån och hur mycket man får använda.
Men i Sverige är det laglöst land. Nu handlar dock inte denna tråd om USA (som Dao påstår) eller om Sverige, Kuba eller Nord-Korea utan om demokratins förhållande till kampanjbidrag i allmänhet.
Skall det alltså bli slut med dyra kampanjfilmer (som i praktiken kan ha obegränsade kostnader) eller skall staten ha en oberoende reklamfirma som gör ALLA partiernas reklamfilmer för att minimera risken att någon får finansiering från andra än staten och att kostnaderna för dessa filmer är identiska?
Om inte kostnaderna är identiska är ju demokratin hotad, eller hur?
Dessutom måste väl staten se till att inte någon politiker får högre lön än någon annan?
Annars kommer väl partierna "köpa" de mest populära talarna och därmed hotas väl demokratin?
Enklast vore kanske att göra som på Kuba?
Man förbjuder helt enkelt partier som inte uppfyller vissa villkor och förbjuder dem sen från att propagera för sin politik även OM de mot förmodan blir tillåtna?
Att man sen ändå inte får rösta på dem är ju alldeles lysande och jag förmodar att formsvackan blir tårögd av lycka även om han helst pratar om grannlandet i norr där folket lever i en diktatur (vilket väl är motsatsen till demokrati)?
Hem
