Hem
Så skriver man på Sveriges Radio och Dao gråter väl krokodiltårar? 
I dag hålls val på Kuba. Ett val som inte väcker just någon uppmärksamhet i världens medier och som dessutom saknar all spänning för väljarna. Det är som en tävling med en enda häst, vinnarna är redan givna.
Paradoxalt att tala om val
Det rör sig egentligen om två val. Ett nationellt val för att utse medlemmarna i Nationalförsamlingen, Kubas parlament, det andra som utser delegaterna i de 15 provinsförsamlingar som finns på Kuba.
I valet till Nationalförsamlingen tävlar 612 kandidater om 612 platser. Bland kandidaterna finns både Raúl och Fidel Castro.
I valet till provinsförsamlingarna slåss 1 269 kandidater om just 1 269 platser.
Till och med regimanhängare på olika bloggar har påpekat det paradoxala i att tala om val när det inte finns några alternativ att välja mellan.
Andra regimanhängare menar istället att Kuba har de mest demokratiska valen i världen. Det förekommer inga kostsamma valkampanjer, inga politiska debatter, inga politiska förslag över huvud taget. Det är kandidaternas personliga vandel som avgör, är meningen.
Inga politiska förslag, inga debatter eller kampanjer och det menar anhängarna är något positivt? Locket på lixom?
Men dessutom sker valen i flera etapper. Den första etappen är valet av delegater till den kommunala församlingen. De delegaterna väljs med handuppräckning på stormöten i bostadsområdena. Kandidat kan alla som vill vara. Man kan också föreslå sig själv.
De kommunala delegater, som väljs på den här typen av stormöten, utser i sin tur hälften av kandidaterna till Nationalförsamlingen, det vill säga hälften av dem som väljs i dag.
Det är det som regimanhängare brukar beskriva som direktdemokrati, vilket, i deras ögon, gör det kubanska valsystemet mer demokratiskt än andra.
Den andra hälften av kandidaterna till Nationalförsamlingen utses av en speciell kommission, där olika officiella massrörelser är representerade. Det är den kommissionen som har utsett Raúl och Fidel Castro till kandidater.
Men, som sagt, ingen av de 612 kandidaterna behöver vara nervösa. Alla kommer att segra.
I dag hålls val på Kuba. Ett val som inte väcker just någon uppmärksamhet i världens medier och som dessutom saknar all spänning för väljarna. Det är som en tävling med en enda häst, vinnarna är redan givna.
Paradoxalt att tala om val
Det rör sig egentligen om två val. Ett nationellt val för att utse medlemmarna i Nationalförsamlingen, Kubas parlament, det andra som utser delegaterna i de 15 provinsförsamlingar som finns på Kuba.
I valet till Nationalförsamlingen tävlar 612 kandidater om 612 platser. Bland kandidaterna finns både Raúl och Fidel Castro.
I valet till provinsförsamlingarna slåss 1 269 kandidater om just 1 269 platser.
Till och med regimanhängare på olika bloggar har påpekat det paradoxala i att tala om val när det inte finns några alternativ att välja mellan.
Andra regimanhängare menar istället att Kuba har de mest demokratiska valen i världen. Det förekommer inga kostsamma valkampanjer, inga politiska debatter, inga politiska förslag över huvud taget. Det är kandidaternas personliga vandel som avgör, är meningen.
Inga politiska förslag, inga debatter eller kampanjer och det menar anhängarna är något positivt? Locket på lixom?
Men dessutom sker valen i flera etapper. Den första etappen är valet av delegater till den kommunala församlingen. De delegaterna väljs med handuppräckning på stormöten i bostadsområdena. Kandidat kan alla som vill vara. Man kan också föreslå sig själv.
De kommunala delegater, som väljs på den här typen av stormöten, utser i sin tur hälften av kandidaterna till Nationalförsamlingen, det vill säga hälften av dem som väljs i dag.
Det är det som regimanhängare brukar beskriva som direktdemokrati, vilket, i deras ögon, gör det kubanska valsystemet mer demokratiskt än andra.
Den andra hälften av kandidaterna till Nationalförsamlingen utses av en speciell kommission, där olika officiella massrörelser är representerade. Det är den kommissionen som har utsett Raúl och Fidel Castro till kandidater.
Men, som sagt, ingen av de 612 kandidaterna behöver vara nervösa. Alla kommer att segra.
( det sista var ingen 8 med ett efterföljande komma)
