ANNA2LINK skrev:Vercingetorix skrev:"Samtidigt som de som jobbar och kämpar på som vanligt och aldrig kommer upp i att få 300 nya dagar. Förut var det kanske inte bra heller men nu är det tufft åt andra hållet Vercingetorix. Var glad för att du har ett jobb. Det är minsann inte lätt att få jobb idag.
Ärligt talat tror jag inte att många av er som sitter nu och säger att ni ska ha avdrag på avdrag skulle klara er om ni själva blev sjuka eller arbetslösa... Det är lätt att sitta och prata som ni gör när ni själva har en bra situaion när "tryggheten" för andra kan vara att söka sig till Socialen. Jag förstår inte hur du och dena vänner resonerar här för ni vill själva inte ha det sämre än vad ni har det idag!!!"
Kämpar man på "som vanligt" under lång tid och ändå inte får något jobb, får man kanske göra något ovanligt, helt enkelt därför att det vanliga inte fungerar, eller är särskilt attraktivt på arbetsmarknaden.
För egen del håller jag alltid ögonen öppna efter både plan B och C ifall saker skulle skita sig. Jag har alltid sett till att ha arbete (ofta flera på en gång), och tänker fortsätta med det. Jag tror att det i mycket handlar om mind set; att man aldrig nöjer sig med att gå arbetslös, och varför skulle man göra det?
Vem tror du är nöjd i en sån situation?
Tillräckligt för att inte göra något åt saken, uppenbarligen. Riskerar man bli långtidsarbetslös måste man börja se över sitt hus och göra sig mer attraktiv på arbetsmarknaden; Skriva ny CV, söka arbete mera aktivt, besöka/ringa runt till företag, starta eget, flytta dit jobben finns, vidareutbilda sig, ta vilka "skitjobb" som helst, etc. Detta bör man faktiskt göra för att öht få uppbära a-kassa enligt min mening. Att lära sig söka jobb är lärorikt i sig.