formsvackan skrev:Jag är mest intresserad av vilka som får kämpa för sin frihet och vilka som inte får det. Har någon frihetskamp accepterats innan den vunnits ?
Vilka kämpade mot vilka för USA's tillblivande, för Eires tillblivande, för Israels tillblivande m.m. ?
Varför får inte Hamas göra samma sak ?
Har aldrig handlat om att de inte får kämpa för sin frihet. Det handlar om vad västvärlden har fått för bild av deras kamp. När den palestinska organisationen "Svarta september" mördade israeliska idrottsmän i München 1972 fick konflikten global medial uppmärksamhet. Men i stället för att väcka sympatier för palestiniernas sak, hamnade västvärldens lojaliteter hos israelerna. För vem kunde se något ädelt i att mörda idrottsmän under ett pågående OS? Samma sak fyra år senare, när palestinier kapade ett flygplan med 248 passagerare och landade på Entebbe flygplats i Uganda. Återigen hamnade Palestina i medial fokus, men eftersom passagerarna var civila förstärktes bara motviljan och den israeliska fritagningen blev enkel att tolka som att "de goda" segrade mot "skurkarna". De flesta västerlänningar hade ju suttit i ett flygplan och identifierade sig såklart med gisslan, snarare än gisslantagarna. Bilden av "frihetskämpe" har knappast förstärkts av det senaste decenniets självmordsattentat mot bussar, caféer, diskotek etc. Metoden saknar all slags förankring i modern västerländsk kultur och väcker avsky snarare än medkänsla för palestiniernas sak. Samtidigt har Israel en kultur som västvärlden har lätt att identifiera sig med - ett modernt samhälle med likartat perspektiv på genusfrågor, litteratur, film, uteliv, styrelseskick etc.
Allting sammantaget betyder att Israel kan agera relativt ostört (och skoningslöst) utan klander eller repressalier från andra västländer. Det finns helt klart en växande opinion mot Israels agerande, men jag tror att situationen hade sett annorlunda ut om palestinierna hade valt sina metoder med större omsorg från början.