Hem
Välfärd, vad betyder egentligen begreppet?
Innehåller inte begreppen välfärd, solidaritet? Ja, det gör det faktiskt. Handlar då om att vi alla ser till att vi alla har en grund trygghet.
Det som ses som orättvist är vissa får betala mer i skatt än andra, mycket är som sagt relativt mot vilken inkomst man har. Detta är ju inte tankar som går hand i hand med solidaritet.
Det som många väljer här, är som sagt mer pengar i plånboken är allt detta andra som är en grundtrygghet. Något som tar emot en när man råkar falla igenom. Tex vid arbetslöshet, sjukdom eller något annat som kanske kommer i ens väg, tex separation.
Stora delar av vårat samhälle kan inte spara för att ett sparkapital som egna trygghet. För många tvingas leva på detta, för har man ingen eller en låginkomst kommer som sagt sparkapitalet räknas som inkomst. Annars blir det väl lite fuskigt går då jargongen. Eller hamnar man tex vid det sista skyddade nätet. Ja, då kanske du måste sälja allt du har för senare kunna få hjälp. Saker som idag räknas som självklarheter. Saker som ens barn är behov av för klara sin skolgång. Allt som kanske kan ge dig en extra slant när sparpengarna är borta.
Välfärd handlar egentligen om solidaritet.
Ska inte vara så att man får välja bort tandläkaren. För pengarna finns inte där. Spara till detta går inte riktigt heller att göra. Så tandläkare ses faktiskt som lyx. En vårdform som inte är för alla.
Någonstans i början av 1990talet började det att tas av ifrån våran välfärd, våran grundtrygghet.
När man kan se på papper från 1997 9ch 2003, att totala summan för en ensamstående förälder med ett barn. Fick ut totalt lika mycket som ekonomisk hjälp från sociala. Dock har ju elräkningen stort sätt dubblerats, hyran har ökat under denna tid. Så summan vad du har kvar när utgifterna är betalda är mindre. Så 1997 hade denna ensamstående förälder kvar ca 4500kr/mån och 2003 2500kr/mån.
När vi idag kan se cykeln som statussymbol samtidigt som den är sådan självklarhet från samhället sida. Skolan tar som självklart att alla barn har en egen cykel.
Se på barn, tonåringarna idag. Här speglas detta nya klassindelade samhället tydligast. Barn har blivit något av titta vad vi har råd med symbol. Hur våra tonåringar mår, mår som sagt mycket dåligt. Oftast speglas detta i vem tonåringens förälder är, utbildningskapital men inte alltid kapital som pengar, många kommer från hem med hög inkomst men de har ingen förälder närvarande för dem. Eller kommer tonåringen från en familj med låg utbildningskapital och socialgrupp 3. Som barn eller tonåring, man kan ju inte välja sina föräldrar.
Det är inte välfärd eller solidariskt, när vi kan se på våran barn, de som ska ta över samhället efter oss, att det existerar klassklyftor. Att det är beroende på föräldrarnas kapitalmöjligheter och utbildningskapital speglar barns framtidsmöjligheter.
Det är inte välfärd, när har visat sig vad du har för utbildningsnivå och vad du har för årsinkomst, när det kommer till att få vara sjukskriven, visar sig i vilken vård du får... När det har visat sig att en lågutbildad person, med låginkomst oftast inte får adekvat vård och högre frekvens att denna blir utförsäkrad etc.. Långt ifrån rättssäkert.
Så när det kommer till välfärd, handlar det inte om hur mycket mera du kan få i din plånbok. Inte din möjlighet att spara, vilket liv du kan välja. Här handlar det om alla ska få samma vård, samma trygghet och samma framtid oavsett. Tryggheten att veta att det finns, är välfärd.
För idag har vi ingen välfärd
R.I.P
Innehåller inte begreppen välfärd, solidaritet? Ja, det gör det faktiskt. Handlar då om att vi alla ser till att vi alla har en grund trygghet.
Det som ses som orättvist är vissa får betala mer i skatt än andra, mycket är som sagt relativt mot vilken inkomst man har. Detta är ju inte tankar som går hand i hand med solidaritet.
Det som många väljer här, är som sagt mer pengar i plånboken är allt detta andra som är en grundtrygghet. Något som tar emot en när man råkar falla igenom. Tex vid arbetslöshet, sjukdom eller något annat som kanske kommer i ens väg, tex separation.
Stora delar av vårat samhälle kan inte spara för att ett sparkapital som egna trygghet. För många tvingas leva på detta, för har man ingen eller en låginkomst kommer som sagt sparkapitalet räknas som inkomst. Annars blir det väl lite fuskigt går då jargongen. Eller hamnar man tex vid det sista skyddade nätet. Ja, då kanske du måste sälja allt du har för senare kunna få hjälp. Saker som idag räknas som självklarheter. Saker som ens barn är behov av för klara sin skolgång. Allt som kanske kan ge dig en extra slant när sparpengarna är borta.
Välfärd handlar egentligen om solidaritet.
Ska inte vara så att man får välja bort tandläkaren. För pengarna finns inte där. Spara till detta går inte riktigt heller att göra. Så tandläkare ses faktiskt som lyx. En vårdform som inte är för alla.
Någonstans i början av 1990talet började det att tas av ifrån våran välfärd, våran grundtrygghet.
När man kan se på papper från 1997 9ch 2003, att totala summan för en ensamstående förälder med ett barn. Fick ut totalt lika mycket som ekonomisk hjälp från sociala. Dock har ju elräkningen stort sätt dubblerats, hyran har ökat under denna tid. Så summan vad du har kvar när utgifterna är betalda är mindre. Så 1997 hade denna ensamstående förälder kvar ca 4500kr/mån och 2003 2500kr/mån.
När vi idag kan se cykeln som statussymbol samtidigt som den är sådan självklarhet från samhället sida. Skolan tar som självklart att alla barn har en egen cykel.
Se på barn, tonåringarna idag. Här speglas detta nya klassindelade samhället tydligast. Barn har blivit något av titta vad vi har råd med symbol. Hur våra tonåringar mår, mår som sagt mycket dåligt. Oftast speglas detta i vem tonåringens förälder är, utbildningskapital men inte alltid kapital som pengar, många kommer från hem med hög inkomst men de har ingen förälder närvarande för dem. Eller kommer tonåringen från en familj med låg utbildningskapital och socialgrupp 3. Som barn eller tonåring, man kan ju inte välja sina föräldrar.
Det är inte välfärd eller solidariskt, när vi kan se på våran barn, de som ska ta över samhället efter oss, att det existerar klassklyftor. Att det är beroende på föräldrarnas kapitalmöjligheter och utbildningskapital speglar barns framtidsmöjligheter.
Det är inte välfärd, när har visat sig vad du har för utbildningsnivå och vad du har för årsinkomst, när det kommer till att få vara sjukskriven, visar sig i vilken vård du får... När det har visat sig att en lågutbildad person, med låginkomst oftast inte får adekvat vård och högre frekvens att denna blir utförsäkrad etc.. Långt ifrån rättssäkert.
Så när det kommer till välfärd, handlar det inte om hur mycket mera du kan få i din plånbok. Inte din möjlighet att spara, vilket liv du kan välja. Här handlar det om alla ska få samma vård, samma trygghet och samma framtid oavsett. Tryggheten att veta att det finns, är välfärd.
För idag har vi ingen välfärd
R.I.P
