Dao skrev:Svar till Dirty Dog:
Nu pratar du om KUNSKAP! Betygen säger väldigt lite om kunskapsnivån på eleverna. Dessutom är det betyg för något som hände flera år tidigare, då ungdomen i fråga var bra mycket yngre än när de söker första jobbet.
Nu skrev jag
VÄLDIGT TYDLIGT "Vad kan de annars gå på om det gäller en individ som precis avslutat sina studier?"Det handlade alltså om nån som direkt efter skolan skulle börja sitt FÖRSTA jobb. Att man extraknäckt som reklamutdelare är inte överdrivet intressant om man skall syssla med tekniska saker främst på engelska.
Betyg säger förvisso inte allt. Någon med högsta betyg i engelska kanske inte alls är bra på att kommunicera på engelska. De kanske bara är jävligt bra på det grammatiska. Dock antyder ett lågt betyg att intresset för engelska kanske inte är på topp.
Har man en 1:a i matematik så kanske man inte är lämplig för vissa uppgifter som innebär att man upptäcker fel i beräkningar.
Dao skrev:Arbetsgivare är intresserad av ifall en ung person de tänker anställa verkligen kommer att sköta sitt jobb. De utgår inte från att de har färdig kunskap i det de skall jobba med, utan att de skall lära sig. De är betydligt mer intresserade av eventuella sommarjobb personen gjort, eller vilken hobby de har engagerat sig - beroende på vad det är för jobb de det handlar om.
De är intresserade av ALLT som beskriver personen. Ju äldre betygen är ju mer minskar de i värde.
Dao skrev:Betygen säger nästan ingenting om en person.
Jo, de säger rimligtvis att man är bra på att dupera sina lärare och kan lyckas med något som man har föresatt sig (t.ex att få höga betyg).
Dao skrev:Det du talar om är kunskapsnivå. Får man en utbildning där man utvecklar SÅDANT, liksom självkännedom och en självständig inre styrka, så märks det på en gång när man träffar denne, eller under den provanställning som finns.
Naturligtvis, men man kan ju inte ge en provanställning till alla 536 som söker till tjänsten. Man tar in de 10 med bäst betyg på intervju och väljer den som "känns" bäst för tjänsten. Så ser verkligheten ut!
Dao skrev:Självklart skall föräldrarna få besked om barnens läs- och skrvsvårigheter redan när de uppdagas.
Men hur skall de veta om deras barn är sämre eller bättre än snittet då ingen är perfekt från början? Är det besvärligare för läraren att sätta en 2:a än att förklara för föräldrarna att ungen är lite sämre än genomsnittet?
Dao skrev:På senare åren har man dragit ner på speciallärare i skolan, och beskurit möjligheterna att individuellt följa en elev som har speciella svårigheter.
Man?
Du menar politikerna som ansvarar för lärare i nån viss kommun? Det är ju inte staten som driver skolorna numera?
Dao skrev:Detta löser man inte med vackra ord i en läroplan, utan att ge pedagogerna de resurser de behöver för att sköta sitt jobb!
Bilden ovan visar med rött hur mycket de satsar på utbildning och med gult vilket resultat det ger.
Som du kanske noterar finns det inget självklart samband mellan de röda och gula staplarna.
Det visar sig att Finland som fick bäst resultat också satsar relativt mycket pengar på utbildning. Korea har däremot relativt låga kostnader per elev men trots detta näst högst resultat. Tittar man sedan på länder som Österrike, Norge och USA så ser man att dessa länder satsar relativt mycket pengar per elev men att resultatet är mycket sämre än Finland. Sverige hamnar i mitten i båda dessa jämförelser.
Jämför gärna Sverige med Tjeckien som hamnade snäppet högre i resultat.
Problemet som jag ville upplysa om var att många elever fick en chock över hur mycket sämre de var än övriga när de fick sitt första betyg. Troligen var föräldrarna lika chockade (om de överhuvudtaget brydde sig).
Hem
