Om du anser att mat på bordet är det enda som avgör huruvida fattigdom existerar eller inte, finns det ingen anledning att diskutera vidare.Sniperace skrev:Men som sagt det FÅTAL som verkligen lider av barnfattigdom gör detta till nära 100% beroende på att föräldrarna idag prioriterar annat än mat till barnen osv.
På många platser i världen betyder fattigdom att inte kunna äta sig mätt, att svälta. Men fattigdom handlar även om det utanförskap som knappa ekonomiska resurser skapar. Forskningen visar att det finns ett starkt samband mellan barns hälsa och ekonomisk utsatthet. De löper större risk att lämna skolan utan godkända betyg och de löper dubbelt så stor risk att utsättas för mobbning som andra barn. Det betyder inte att varje enskilt barn drabbas av samtliga problem utan att en oproportionerligt stor andel av dessa barn är drabbade av någon eller flera av dessa svårigheter.
Den etablerade fattigdomsdefinitionen i EU säger att den som är fattig har en inkomst som är lägre än 60 procent av medianinkomsten. Denna definition är nära knuten till samhällets inkomstfördelning. Om inkomsterna ökar i samhället men stora grupper släpar efter, då ökar fattigdomen. I EU har detta sätt att se på fattigdom gällt sedan 1984.
EU:s relativa fattigdomsdefinition är vetenskapligt väl förankrad. Ledande forskare har övertygande visat att det inte är tillräckligt att beskriva fattigdom som ett absolut tillstånd av armod (”absolut fattigdom”). Så snart en person lever över existensminimum blir det mer meningsfullt att mäta fattigdom i relation till levnadsnivån i samhället.
En person är fattig om han eller hon inte kan leva på en anständig standard enligt de traditioner och värderingar som råder. Den som är fattig utestängs från normala sociala relationer till andra människor.