Regndrottning skrev: Vercingetorix skrev:Det är några orsaker... Det finns ytterligare några...
Vilka då?
Ja, vad ska jag börja med.. Som lärare på en högstadieskola i Malmö stöter man ju på allehanda orsaker. So from the top of my head:
*Krigstrauman från hemlandet.
*Tryggheten i byn i hemlandet blir utbytt mot isolering i en svensk förort där människorna som i byn tidigare hjälpte till med uppfostran av alla barnen saknas, varför detta överlåts till föräldrarna, företrädesvis modern som inte sällan har en svag ställning. Jag har sett många gossar som i princip kunnat göra vad de vill.
*Svensk frihet som tidigare saknats för t ex muslimska kvinnor och barn (läs flickor) ställer naturligtvis till med trubbel i patriarkala familjestrukturer.
*Eknomiska svårigheter där nysvenska skolbarn överöses med intryck av alla semesterresor, märkeskläder etc som många etniska svenska barn kan åtnjuta i större omfattning, vilket leder till avundsjuka, otillräcklighet och otillhörighet..
*Språket, språket och återigen språket... Föräldrar som vägrar tala svenska i hemmet eller inte uppmuntrar sina barn att skaffa helsvenska vänner bidrar inte direkt till språklig utveckling eller integration.
*Självpåtagen stigmatisering där känslan av otillräcklighet hos en kanske arbetslös far smittar av sig på barnen.
*En vidrig kvinnosyn som förmedlas företrädesvis från fäder och äldre manliga släktingar bidrar till själslig förvirring hos manliga ungdomar som har samma längtan till kärlek och närhet som oss andra.
*Rotlösheten att befinna sig i två diametralt olika kulturer (hemmet och samhället) där ingen av dem känns riktigt som hemma, varför gängen fungerar som enda trygghet. Här har olika maffiagrupperingar en stor rekryteringsbas.
*Kontrasterna mellan ett starkt religiöst präglat hem krockar med det sekulära samhället, där kontrasterna mellan den semesterfirande muslimska kvinnan i niqab med fem barn plus matlagning att hålla reda på och topplessblondinen på Ribersborgsstranden är ett tydligt exempel...
*Osäkerhet över hur man uppträder i den svenska kulturen gör att många resignerar och isolerar sig i hemmet/vännerna från hemlandet.
*Ett upplevt motstånd från svenskar, som säkert känns allt annat än välkomnande. Både från myndigheter, presumtiva arbetsgivare och privatpersoner.
Vad jag försöker säga är att problematiken är inte ensidig, utan är mångbottnat ur alla upptänkliga aspekter. Det finns naturligtvis fler orsaker, och alla resulterar i en dikotomi som är extremt svår att bryta.
jag utvecklar gärna mina tankegångar om det behövs... :-)