Infra skrev:Menar du att högern har "bättre" problem än vänstern?
Och varför gör du konsumtionen till en politisk fråga?
De som löper störst risk till att bli missbrukare är de som dricker mycket alkohol i unga år. All alkoholkonsumtion är inte att likställa med MISSBRUK. I Sverige konsumerar vi mindre alkohol än i nästan hela övriga europa (det var tvärtom på 1800-talet) och männens konsumtion under 2008 var närmare 13 liter ren alkohol per person och år, jämfört med cirka 6 liter för kvinnor. Att i DET läget oroa sig för kvinnor som ligger aningen över snittet i ett visst område känns som en missriktad oro.
Alkoholproblem finns dock inom samtliga samhällsklasser och är (precis som drogproblem i övrigt) väldigt vanligt bland kända och framgångsrika personer (ofta bland t.ex artister och skådespelare). Till stor del beror detta givetvis på deras levnadsvanor och ju mer livet "är som en fest" dessto mer festas det nog också.
Det värsta med alkoholproblem för kvinnor är nog att det inte uppmärksammas lika snabbt. De sitter där på kvällen med sin bag-in-box och dövar sin ångest utan att göra mycket väsen av sig. Männen däremot brukar synas betydligt mer när de är onyktra och är det nog i större utsträckning offentligt. Men så konsumerar de ju mer än dubbelt så mycket också.
Oavsett vilket land man tar som exempel så kommer alltid någon grupp där dricka MER än andra grupper. Detta trots att de kanske inte dricker en tiondel av vad européer dricker. Är de isåfall ett problem eller bara ett utfall för något annat?
Infra skrev:Vad har man för glädje av sin grava laglydighet om, ändå, hela nervsystemet är helt nerbrutet av ett starkt nervgift, menar du?
Som sagt, det faktum att kvinnor i Dubai troligen dricker MER alkohol än kvinnor i Mecka innebär knappast att deras nervsystem är helt nedbrutna?
Hävdar man att alkoholism är en sjukdom så måste man i konsekvensens namn även anse att rökning är en sjukdom. Det är dessutom betydligt enklare att sluta supa än att sluta röka.
Det finns INGEN på denna jord som är BEROENDE av rökning eller alkohol. Dock så finns det otroligt många som UPPLEVER ett behov och som ständigt brukar utöka sitt missbruk för att stilla sina ökande behovskänslor.
Om de upphör tvärt med sitt bruk så kommer KÄNSLAN av behov att finnas kvar hela livet och det minskar ofta väldigt lite. Det enda som man lär sig efter år utan missbruk är att undvika att falla i fällan och att leva med att hantera detta. Om man sen efter många år tar en ciggarett (eller ett glas vin) så är det ofta som om de aldrig hade slutat. De kan nästa dag uppleva samma sug som de gjort tidigare och anser istället att jag klarade av att sluta för några år sedan så jag kan klara det igen. Men jag kan väl unna mig lite glädje innan jag slutar igen.
Jag tror att missbruk av mat och godis är lika besvärligt för många och som man säger. Summan av lasterna är ofta konstant bland de som en gång slutat med ett missbruk och gått över till något annat. Orsaken till att de som slutat röka går upp i vikt beror nog oftast på att de ersatt ett missbruk med ett annat. Vilket som dödar dem snabbast och kostar samhället mest är nog svårt att mäta.