Hem
ANNA2LINK skrev:ericTheDog skrev:ANNA2LINK skrev:F.I.S.T skrev:ericTheDog skrev:ANNA2LINK skrev:ericTheDog skrev:ANNA2LINK skrev:Ja denna fråga har jag funderat på ett tag. Varför kan inte samhället anpassa sig efter oss määnniskor? När det gäller ex arbeten, varför måste alla söka jobb 100% och gärna mer? Det är faktiskt inte så undra på att vi stressar sönder oss när vi inte har tid för annat än arbete. De som har arbete jobbar ofta för mycket och de som inte har arbete de jobbar för lite. Det gäller ju för oss att hitta en balans med i detta och den balansen har vi inte idag.
Arbetsplatsers prio nummer ett måste ju vara arbetsmiljön, för utan en bra arbetsmiljö så får man en arbetsplats med problem, folk sjukskriver sig mer och mår dåligt på sina jobb.
En arbetsplats där personalen mår bra måste ju gå bättre än en arbetsplats där människor vantrivs.
När det finns mycket stress i samhället så måste vi ha hög prioritet för att få bukt på det, använda oss av den kunskap som vi människor har för att skapa det bäste samhället för alla. För kunskap finns om det mesta idag.
Ska vi komma åt detta med stress och sjukdomar som följer med det så måste få få ett lugnare tempo. Vi kan inte "bota" samhället som vi gör idag genom att öka stressen.
Stresströskeln hos oss människor är olika hög, en del tål den mer och en del tål den mindre. Varför måste alla jobba heltid för i ett samhälle? Varför ska vi sträva efter det för när inte alla klarar att jobba 100%?
Varför inte acceptera att vissa bara kan jobba ex 50%, en del 75%, somliga 85% och en del 100%? Varför kan vi inte acceptera att inte alla klarar att jobba 100%?.
Nu tror vissa ifrån det blå hållet att jag pratar om mig själv, men läkare jag pratat med tror att jag kan komma upp i 100%. Men det kan ju samtidigt också bli att jag inte orkar mer än 75, det vet jag inte än...
Det bästa vore att människor jobbar så mycket de orkar än att alla ska tvingas att jobba 100%. Då får vi ett friskare samhälle. Vi blir inte friskre av det samhället som vi har idag!
Jag tror att arbete gör människor friska medan passivt bidragslyftande gör människor sjuka. Med 20 års arbetslifserfarenhet i bagaget kan jag berätta att arbetsmiljön idag är riktigt bra på de flesta ställen. Vad gäller stressituationen på våra arbetsplatser är det nog fler som jobbar för sakta än de som jobbar för fort. Idag är utbrändhet oerhört sällsynt. Det var en innegrej på 90-talet.
Sen är det som så att skattepengarna ska räcka till väldigt mycket. Vänsterdebattörer som t.ex Anna tycker alltid att skattepengar ska finansiera det synftrepotage kvällstidningarna för dagen tar upp. Om pengarna ska räcka till allt det som Anna vill att de ska räcka till så vill det nog till att Anna själv är beredd att arbeta 100%. Samhället bygger ju på att alla är med och bidrar.
Vad då "innegrej" på -90- talet det var det löjligaste som jag har hört!
Nu är det så, Anna, att det är jag och inte du som har 20 års arbetslivserfarenhet. Du vet helt enkelt inte vad du talar om. Utbrändhet var vanligt under 90-talet. Idag är det helt ute som diagnos.
Innebär det att utbrändheten försvunnit och folk blivit friskare ... eller är det samma form av statistiskt trollande som alliansen har, att om man utförsäkrar folk, kan man sedan hävda att folk inte är lika sjuka
Nej kontentan av alliansens politik ökar ohälsan hos folk!
Detta är givetvis struntprat.
Många unga mår allt sämre
Folkhälsan i Sverige blomstrar på många områden och vi lever allt längre. Samtidigt mår unga allt sämre. Fler skolbarn lider av stress, huvudvärk och magont. Unga människor vårdas oftare för depressioner, ångest och självmordsförsök.
– Jag är rädd att vi har skapat ett samhälle som inte är särskilt bra för barnen, säger Björn Magnér, specialist i barn- och ungdomspsykiatri.
Omkring 140 unga människor i Sverige tar sitt liv varje år. Ett trettiotal av dem är barn under 17 år. Fler än 1 300 barn vårdas i sluten vård efter att med flit ha skadat sig själva. Bakom varje alarmerande siffra finns en ung människa som har slutat skratta, slutat längta och, i värsta fall, slutat vilja leva.
– Problemen har blivit svårare och kryper längre ner i åldrarna. Jag träffar åttaåringar som säger att de inte vill leva längre, berättar överläkare Björn Magnér på Barn och Ungdomspsykiatrin, BUP, i Gamlestan i Göteborg.
Han menar att vårt moderna samhälle inneburit stora försämringar för våra unga.
– Idag är ekonomin så avgörande för hur vi formar våra liv och det kan lätt bli på barnens bekostnad. Stress är en inbyggd del av systemet och att stress och depression hänger ihop, det vet vi. I en tid då allt bara snurrar fortare och kraven på barnen växer, både i skolan och på fritiden, så är de vuxna kring barnen viktigare än någonsin.
– Närheten till en vuxen fungerar som ett skyddsnät mot stress. Men det skyddet har försvagats. Både genom allt större barngrupper i förskola och skola men också i familjen, säger Björn Magnér och konstaterar att tiden vi spenderar med våra barn sjunkit påtagligt bara sedan 90-talet.
Källa: Västra Götalandsregionen
Forskningen är entydig: Jämlikhet ökar folkhälsan!
19/8 -2010
Jag har varken varit i USA eller Cuba, men tvingades jag välja är det inget tvivel om vilket av länderna jag skulle bosätta mig i: Det där jag har rätt att tänka, tala och skriva fritt. Har rätt att efter eget huvud försöka forma mitt liv. Och där jag även om jag misslyckas gravt kan räkna med större materiellt välstånd, än om jag lyckas väl i det andra.
Men när borgerliga ledarskribenter och bloggare (här, här och här) idag hyllar Timbros nya skrift Jämlikhetsbluffen, och öser galla över Wilkinsons och Picketts bok Jämlikhetsanden, ser de noga till att inte notera ett för dem mycket besvärande faktum: Medellivslängden är precis lika hög på det fattiga Kuba som i det rika USA (78 år, enligt WHO.) Spädbarnsdödligheten är faktiskt lägre på Kuba. Ja, för de flesta hälsoindikatorer ligger Kuba jämsides med USA. Trots att landet bara satsar en bråkdel så mycket som sin rika granne på sjukvård (i absoluta tal).
De fattiga i USA lever faktiskt tio år kortare än de (i absoluta tal mycket fattigare) relativt välbärgade på Kuba. Vad beror detta på? Vi vet att det inte har att göra med sådant som näringsbrist och sämre hygien. Bara en liten andel kan förklaras av livsstil (kost, motion, droger etc) och sjukvård. Huvuddelen av skillnaden beror istället på den stress som skapas av att man inte har kontroll över sin tillvaro, och av att man ser att många andra människor omkring en har det mycket bättre än en själv.
Henrik Brändén
Fattiga barn blir sjukare som gamla
Publicerad: 23 juni 2010, 14:33. Senast ändrad: 24 juni 2010, 12:18
Vilken samhällsklass våra föräldrar hade påverkar vår hälsa långt in i ålderdomen, även för den som gjort en ”klassresa”. Stefan Fors har forskat om äldres hälsa i förhållande till klass.
Vilken samhällsklass vi kommer ifrån har betydelse för vilken hälsa vi har som pensionärer och hur länge vi lever. Även om vi senare i livet skaffar en högre utbildning och annat yrke än våra föräldrar, fortsätter vår ursprungliga klass att påverka.
– Alla har helt enkelt inte privilegiet att bli gamla, säger Stefan Fors som har skrivit avhandlingen Blood On the Tracks, Life-Course Perspectives on Health Inequalities in Later Life som undersöker ojämlikhet i hälsa bland äldre i Sverige. Resultatet visar att det finns stora skillnader som tycks vara baserat på social klass. En person som har haft ett typsikt arbetarklassyrke, vuxit upp under fattiga förhållanden och utsatts för konflikter under uppväxten, eller har en lägre utbildning, löper större risk att ha sämre kognitiv förmåga vid hög ålder. Med kognitiv förmåga menas exempelvis minnesförmåga eller språklig förmåga.
Om nu den personen över huvud taget uppnår en hög ålder. Avhandlingen visar även att ens civilstånd och klasstillhörighet påverkar risken att dö innan man fyller 70.
Källa: Flamman
Ja detta säger en hel del tycker jag. I ett land som inte är jämställt/jämlikt så ökar ohälsotalen i de familjer med sämst ekonomi men detta slår högern ifrån sig... <skandalöst!!!
LOL, Källa Flamman. Det lät som en väldigt objektiv källa.
.
