ANNA2LINK skrev: Sniperace skrev: ANNA2LINK skrev: Sniperace skrev: ANNA2LINK skrev: Thetaxpayer skrev: ANNA2LINK skrev: Sniperace skrev: Javisst, men jag har många gånger nu ställt frågan HUR vill du lösa det att en ensdamstående med barn och en lön ska få det LIKA bra som för ett par med TVÅ löner?
Ska den ensamstående ha halv hyra osv, eller dubbel lön gentemot familjen där det är två, eller kanske fler löner?
ska även då den vanliga faqmiljen kompenseras på något sätt gentemot kolletiven?
det enda du säger här är att barnfattigdomen är orättvis, inte ett enda ord om hur man ska lösa det.
Kanske borde alla barn i samhället omhändertas av staten och fostras på särskilda hem där alla behandlas minutiöst lika, där de får samma mat, likadana kläder, likadana sängar, och lika många klappar på huvudet?
för tänk själv hur orättvist det är att några barn visas mycket mer kärlek än andra barn osv osv...
men Anna, ge mig nu et förslag till att ösa detta UTAN att vara rättvis mot andra..
skulle du vilja besvara detta utan svepande ordalag om rättvisa, är det ORÄTTVIST om två personer lever ihop och lägger samman sina inkomster och delar hyra osv?
vorte det rättvist att ge den ensamstående dubbel lön eller halv hyra, halv elöräkning och billigare mat?
eller vore rättvisan om staten har hand om alla barn på institutioner där dessa får leva under exakt samma villkor, med samma kläder, samma mat, lika många klappar på huvudet osv?
Att det är orättvist ekonomiskt att vara ensamstående än att vara två st är det ju människor själva som har bestämt och det har ju inte med orättvisa att göra utan att en del inte klarar att leva tillsammans. Trist att människor inte håller ihop kan man tycka men lever människor i taskiga förhållanden som de måste bryta upp ifrån för att må bra så är det hju bra på så sätt. Det är dyrt att leva överhuvudtaget men att vi skulle säkert kunna klara oss på att bygga enklare, billigare lägenheter/ hus som folk har råd att flytta in i... I dag byggs det för dyrt.
Det som skulle vara mest rättvis är nog någon form av medborgarlön, där krav på att jobba med något för samhället skulle vara ett måste, för de som kan.
Men det är ju orättvis att vissa som vill ha barn inte kan få det och därför borde de få barnbidrag ändå. Eller kanske hundbidrag om de skaffar hund istället.
Det är en stor orättvisa att en del kan få barn och andra inte eftersom det är en viktig del som vi människor lever för - Att föra mänskligheten vidare.
Hundbidrag ja varför inte... Men då kanske kattbidrag skulle vara något med?
Ja, och så är det väl orättvit att vissa kan åka till thailand på semester varje år, så här borde alla som inte kan detta få resebidrag till detta
Gud vad ni överdriver...
Nå anna, svara nu, JAG har en årsinkomst på 125.000 -skatt, inget jobbskatteavdrag, jag gnäller inte över nivån, skulle DU vara nöjd med denna nivå själv?
jag är INTE vänsterpartist, jag gnälde inte heller när sap satt vid rodret och den var lägre....
har svårt at förstå varför andra ska gnälla så förbannat
Jag är nöjd med mitt liv och mitt mående vare sig ni andra tror det eller inte. Det jag är emot är orättvisor eftersom jag ser att det har med att människor bedöms efter plånbok idag. Det är det som jag retar mig på. I högerns värld så verkar det vara så att har du pengar då ska du kunna skaffa fördelar hela tiden pga att du har bra ekonomi. Jag anser att alla ska kunna ha ett bra liv oavsett situation, att inte ekonomin hela tiden ska vara något som oroar för folk eller helt och hållet styra våra liv.
Jag blir förbannad på barnfattigdom och hemlöshet och när barn och gamla behandlas illa eftersom vi inte borde ha det år 2011, i vårat moderna samhälle där vi har en bra ekonomi, eller??? Varför har vi det så då Sniper? Varför kan inte alla barn följa med på de skolreser de vill,alla föräldrar har inte råd till, mat, glasögon eller kläder sånt som är nödvändigt. Varför säger rädda barnen att vi har barnfattigdom, är det pga att de tycker att det är kul? Varför får inte alla gamla på våra sjukhem komma ut en gång om dagen, duscha en gång om dagen etc etc...
Du förstår inte att folk gnäller över när de känner sig orättvist behandlade, hur känner du dig själv när du känner så eller kände så som barn? För någon gång måste du ha känt dig så med.
FAktum är att jag växte upp i en fattig familj, där min far var rullstolsbunden, och min mor manodepressiv, vi hade för det mesta ärvda kläder från släkt och vänner, behövde inte svälta, men vårt favoritnöje var att under sommaren bo i tält på en kulle en liten bit från en bondgård GRATIS...
på gården kunde vi barn leka, och mor o far fick ägg och sådant av bonden.
vi barn lärde oss tidigt att förtjäna vårt uppehälle genom att idogt sälja loter för exempelvis DHR (jag sålde ett är mest i sverige för denna riuksförening) vi sålde arbete och sydsvenska dagbladet, uppe med tuppen på lördagar och södagar (kl 07 oavsett om det regnade, stormade eller snöade) vi hjälpte folket i byn med gräsklippning och massor av annat som fönsterputsning, trapstädning osv, detta från tidig ålder, så veckopeng behövde vi aldrig få, och vi erbjöd o0ftsa mor och far pengar av det vi tjänade, men det vägrade de ta emot.
men ALDRIG vi klagade eller var avundsjuka på våra kamrater eller andra som hade det bättre, vi fick ju den mat vi behövd, vi hade kläder som vi ansåg var väldigt fina osv...
och du pratar om orättvisa för att vissa inte har en partner och har hand om barnet, att det är orättvist att det blir bättre om man är två som delar på kostnaderna, det är väl för fan inte de tvås fel att en ensamstående inte har partner, och det vore väl INTE rättvist om ensamstående skulle ha dubbel lön eller halv hyra?
då hade det nästan varit lönsamt att inte bo ihop, utan istället vara särbo för at få mer pengar
nåväl, den dagen min mor lämnade min far, sade jag upp mig från mitt jobb som mntöt och leverantör av vitvaror och belektronik för att ta hand om min far, till en löjligt låg lön, frun min jobade då halvtid pga att vi ville ta hand om våra barn, och jag hade även barnen med till min far när jag var där...
sedan blev jag själv sjuk, under flera månader levde vi enbart på MIN sjukpenning då mnin fru fick ta hand om mig, sängliggande därhemma och hon tjänstledig, gissa om det var kbnalt, men vi klagade INTE, när jag sedn började kunna ta hand om mig själv började hon åter halvtid, och jag med sjukpenning/sjukpension, redan då visste alla att jag aldrig skulle återkomma till arbete, och för att vi skulle klara situationen var det halvtid som gällde, och inte ett dugg söd krävde vi från stat eller kommun.
när sedan yngsta dottern fyllt 10 började frun heltid och det blev bättre ekonomiskt.
och som sagt, vi har aldrig klagat, skulle du gnälla om du fick 125.000 om året?
jag gör som sagt inte det.
och blanda nu inhte in åldringsvården i DENNA fråga, den är en annan fråga där sap inte var ett dugg bättre, tvärtom, och som saken är där är det hela uppkläget med en jätteadministartion som ska födas av pengarna till denna vård, bantningar sker bland fotfoilket, inte qadministartionen och konsulterna, byråkratin är den värsta penningtjuven av alla....
vad gäller skolresor och aktiviteter har våra barn ALDRIG behövt stanna hemma, men så röker vi inte och vi tar oss inte vatten över huvudet genom att ha en massa lång för konsumtion eller fina grejor, fixar mat och annat från grunden, och vi vet inte en enda som hindrats från sådant bland våra fem barns klasskamrater.....
Hem
