Hem
http://www.e24.se/makro/varlden/medicinen-ar-pa-vag-att-ta-slut_2832323.e24
Medicinen är på väg att ta slut
Att skuldsjukan fortfarande håller Europa i ett febrigt grepp är ingen nyhet. Det som oroar är att de mediciner som politiker och centralbankschefer i tre års tid använt för att försöka dölja symptomen är på väg att ta slut.
Ytterligare en bekräftelse på det kom idag på morgonen när kreditvärderingsinstitutet Moody's flaggade för att 14 brittiska banker hotas av sänkta kreditbetyg. Moody's och andra kreditdomare brottas visserligen med stora trovärdighetsproblem efter att före krisen ha belönat kreditmarknadens motsvarighet till hälsofarliga pizzahak, subprimeobligationer, med tre stjärnor i Guide Michelin. Men dagens besked är ändå ett viktigt tecken i tiden. Orsaken till de försämrade utsikterna för de brittiska bankerna är inte att deras finanser blivit skakigare.
Skälet är istället att Moody's ser slutet på de brittiska skattebetalarnas oreserverade stöd till bankerna. Vid nästa bankkris kan de helt enkelt inte räkna med att bli räddade på samma sätt som senast. Det är inte så konstigt. De brittiska skattebetalarna har fått betala ett högt pris för rollen som skyddsänglar.
Kostnaderna har vältrats över på staten och fått skuldbördan att öka dramtiskt vilket i sin tur tvingat fram drastiska nedskärningar i offentlig sektor.
Någon ny räddningsaktion är inte aktuell.
För det första saknas pengar. Storbritannien måste betala av på sina lån, inte låna mer. För det andra skulle det med största sannolikt inte accepteras av medborgarna. Detta gäller inte bara Storbritannien utan de flesta länder i EU.
Sedan krisen bröt ut har politiker och den europeiska centralbanken ECB gjort att allt i sin makt för att hålla först det insjuknade bankssystemet och sedan EU:s skuldtyngda länder vid liv.
Nödlån och stödpaket har avlöst varandra. ECB har gett ett stort antal av Europas banker en permanent sängplats på intensiven och satt in livsuppehållande åtgärder i form av billiga lån. Men att sminka ett lik så att det ser levande ut är en svårbemästrad strategi med begränsad livslängd.
Nu medger politikerna det som finansmarknaden insett för länge sedan, att Grekland inte klarar av sina skulder trots nödlånen. Allt fler vågar ta omstrukturering, den teknokratiska omskrivningen för statskonkurs, i sin mun.
Den europeiska centralbanken ECB, som i räddningsarbetet själv köpt på sig grekiska statspapper för i storleksordningen 50 miljarder euro, är en stark motståndare till alla former av skuldnedskrivning.
Banken menar att det hotar att utlösa en kedjereaktion i Europas bankssystem.
Ett tydligare erkännande av att eurokrisen kanske är lika långt ifrån en lösning som för ett år sedan går inte att få. Uppenbarligen är Europas banker ännu inte mogna att stå på egna ben.
Nervositeten hos ECB är lätt att förstå vid en blick på dessa bankers exponering mot olika krisländer. Vid årsskiftet hade de lånat ut 130 miljarder euro till privata och offentliga låntagare i Grekland, enligt Bank of International Settlements, BIS.
Europeiska bankers exponering mot Spanien var vid samma tidpunkt svindlande 641 miljarder euro. Mot Italien är siffran 783 miljarder euro.
När det nu kommer tecken på att smittan återigen sprider sig till dessa länder finns risken för en ny bankkris. Samtidigt blir listan på euroländer vars kreditbetyg är i fara allt längre. Belgien och Italien är de senaste exemplen.
Bankernas räddarna, Europas stater, har alltså det ordentligt svettigt och har redan bränt det mesta av sina resurser i de lösningar som redan presenterats, som garantier till räddningsfonden EFSF.
Att ECB kommer att kunna rycka ut med ny och ännu större omgång stödköp av statsobligationer är inte heller så troligt. När kraften till och med börjar tryta hos räddarnas räddare har eurokrisen nått sin kanske mest avgörande fas hittills.
Fortfarande sitter marknadskramarna på forumet med RMC i spetsen och hävdar systemets förträfflighet. Ska dessa herrar hinna se sanningen innan den ramlar i skallen på dem ?
Medicinen är på väg att ta slut
Att skuldsjukan fortfarande håller Europa i ett febrigt grepp är ingen nyhet. Det som oroar är att de mediciner som politiker och centralbankschefer i tre års tid använt för att försöka dölja symptomen är på väg att ta slut.
Ytterligare en bekräftelse på det kom idag på morgonen när kreditvärderingsinstitutet Moody's flaggade för att 14 brittiska banker hotas av sänkta kreditbetyg. Moody's och andra kreditdomare brottas visserligen med stora trovärdighetsproblem efter att före krisen ha belönat kreditmarknadens motsvarighet till hälsofarliga pizzahak, subprimeobligationer, med tre stjärnor i Guide Michelin. Men dagens besked är ändå ett viktigt tecken i tiden. Orsaken till de försämrade utsikterna för de brittiska bankerna är inte att deras finanser blivit skakigare.
Skälet är istället att Moody's ser slutet på de brittiska skattebetalarnas oreserverade stöd till bankerna. Vid nästa bankkris kan de helt enkelt inte räkna med att bli räddade på samma sätt som senast. Det är inte så konstigt. De brittiska skattebetalarna har fått betala ett högt pris för rollen som skyddsänglar.
Kostnaderna har vältrats över på staten och fått skuldbördan att öka dramtiskt vilket i sin tur tvingat fram drastiska nedskärningar i offentlig sektor.
Någon ny räddningsaktion är inte aktuell.
För det första saknas pengar. Storbritannien måste betala av på sina lån, inte låna mer. För det andra skulle det med största sannolikt inte accepteras av medborgarna. Detta gäller inte bara Storbritannien utan de flesta länder i EU.
Sedan krisen bröt ut har politiker och den europeiska centralbanken ECB gjort att allt i sin makt för att hålla först det insjuknade bankssystemet och sedan EU:s skuldtyngda länder vid liv.
Nödlån och stödpaket har avlöst varandra. ECB har gett ett stort antal av Europas banker en permanent sängplats på intensiven och satt in livsuppehållande åtgärder i form av billiga lån. Men att sminka ett lik så att det ser levande ut är en svårbemästrad strategi med begränsad livslängd.
Nu medger politikerna det som finansmarknaden insett för länge sedan, att Grekland inte klarar av sina skulder trots nödlånen. Allt fler vågar ta omstrukturering, den teknokratiska omskrivningen för statskonkurs, i sin mun.
Den europeiska centralbanken ECB, som i räddningsarbetet själv köpt på sig grekiska statspapper för i storleksordningen 50 miljarder euro, är en stark motståndare till alla former av skuldnedskrivning.
Banken menar att det hotar att utlösa en kedjereaktion i Europas bankssystem.
Ett tydligare erkännande av att eurokrisen kanske är lika långt ifrån en lösning som för ett år sedan går inte att få. Uppenbarligen är Europas banker ännu inte mogna att stå på egna ben.
Nervositeten hos ECB är lätt att förstå vid en blick på dessa bankers exponering mot olika krisländer. Vid årsskiftet hade de lånat ut 130 miljarder euro till privata och offentliga låntagare i Grekland, enligt Bank of International Settlements, BIS.
Europeiska bankers exponering mot Spanien var vid samma tidpunkt svindlande 641 miljarder euro. Mot Italien är siffran 783 miljarder euro.
När det nu kommer tecken på att smittan återigen sprider sig till dessa länder finns risken för en ny bankkris. Samtidigt blir listan på euroländer vars kreditbetyg är i fara allt längre. Belgien och Italien är de senaste exemplen.
Bankernas räddarna, Europas stater, har alltså det ordentligt svettigt och har redan bränt det mesta av sina resurser i de lösningar som redan presenterats, som garantier till räddningsfonden EFSF.
Att ECB kommer att kunna rycka ut med ny och ännu större omgång stödköp av statsobligationer är inte heller så troligt. När kraften till och med börjar tryta hos räddarnas räddare har eurokrisen nått sin kanske mest avgörande fas hittills.
Fortfarande sitter marknadskramarna på forumet med RMC i spetsen och hävdar systemets förträfflighet. Ska dessa herrar hinna se sanningen innan den ramlar i skallen på dem ?
