En tanke om a-kassorna.
Vi har "femtioelva" olika a-kassor med lika många avgifter och en massa administration på toppen av det.
Men det är inte frågan om någon valfrihet för den skull, för det är samma regler som gäller för alla.
Gynnar denna ordning vanliga människor?
Nej, det är det uppenbart för alla att den inte gör.
Vi skulle istället kunna slå ihop a-kassa och sjukförsäkring till en enda försäkring (varför ska det egentligen spela roll om man är arbetslös eller sjuk?) finansierad av skatt och arbetsgivaravgifter.
Avgifterna skulle kunna slopas, och alla svenskar skulle kunna vara "medlemmar" (man måste förstås fortfarande ha jobbat för att få ersättning).
Kassorna med sina avgifter och administration skulle kunna försvinna.
Enklare, effektivare och rättvisare (att man ska ha olika avgift beroende på vilket yrke man valt är ju idioti, ingen väljer yrke efter vad det blir för a-kasseavgift).
Rejäla besparingar, mindre krångel.
Genomssnittsvensken skulle vara vinnare.
Detta kan alla inse.
Men eftersom facken är rädda för att de skulle förlora medlemmar råder idiotstopp för alla sådana lösningar
(de skulle mycket väl kunna locka medlemmar genom inkomstförsäkringar och liknande, men de är för fega för att ta steget).
Här blir det så uppenbart.
Politikerna vill inte stöta sig med facket, så därför får vanliga människor lida ett sämre system.
Varför skulle då en vanlig människa vilja bli socialdemokrat, när man vet att det alltid är fackpamparnas intressen som kommer först?
Vi har "femtioelva" olika a-kassor med lika många avgifter och en massa administration på toppen av det.
Men det är inte frågan om någon valfrihet för den skull, för det är samma regler som gäller för alla.
Gynnar denna ordning vanliga människor?
Nej, det är det uppenbart för alla att den inte gör.
Vi skulle istället kunna slå ihop a-kassa och sjukförsäkring till en enda försäkring (varför ska det egentligen spela roll om man är arbetslös eller sjuk?) finansierad av skatt och arbetsgivaravgifter.
Avgifterna skulle kunna slopas, och alla svenskar skulle kunna vara "medlemmar" (man måste förstås fortfarande ha jobbat för att få ersättning).
Kassorna med sina avgifter och administration skulle kunna försvinna.
Enklare, effektivare och rättvisare (att man ska ha olika avgift beroende på vilket yrke man valt är ju idioti, ingen väljer yrke efter vad det blir för a-kasseavgift).
Rejäla besparingar, mindre krångel.
Genomssnittsvensken skulle vara vinnare.
Detta kan alla inse.
Men eftersom facken är rädda för att de skulle förlora medlemmar råder idiotstopp för alla sådana lösningar
(de skulle mycket väl kunna locka medlemmar genom inkomstförsäkringar och liknande, men de är för fega för att ta steget).
Här blir det så uppenbart.
Politikerna vill inte stöta sig med facket, så därför får vanliga människor lida ett sämre system.
Varför skulle då en vanlig människa vilja bli socialdemokrat, när man vet att det alltid är fackpamparnas intressen som kommer först?