ericTheDog skrev:Du kallar mina åsikter vidriga men glömmer bort att dessa åsikter bara existerar i din fantasi. Du har hittat på alltihop.
Jag vet inte vad du gått igenom, men det är säkert jättehemskt. Dock saknar det relevans i en debatt om politik och samhälle.
Nej de existerar i verkligheten, bara att du är så jävla feg att du inte säger det rakt ut. Eller det gör du ju ibland, men det förnekar du i nästa stund
Dock stödjer du en politik som just är vidrig mot sjuka människor...
Du kan föneka detta,ordbajsa eller bara fortsätta mobba och håna sjuka.
Det ändrar inte på verklighetn
Relevans saknas det bara i din fanatsi...eller anser du sjukas situation inte är relavant i vare sig politiken eller i samhället??
Du vill ju inte veta vad sjuka går igenom....hur fan ska du då lära dig nåt om sjukas situation i dagens samhälle?
Alla påhopp på mig som ickesjuk och "sportfiskare" mm...
Är en produkt av småsinthet och ovilja att lyssna in på hur en annan människa har det...
en summering av min situation...
jobbar 75%... är väldigt trött och slut hela tiden..
Kroppen värker som tandvärk, huvudet är inte med,,,händer domnar..jag tappar saker ofta.....
Magen tvingar mig att gå på toa upp till 10ggr om dan
Har sedan april haft 10 frånvarodagar trots att jag haft semester i 15 dar i juni...
Har inte orkat motonera nåt alls nästan, ingen rehab mao.
Har gått upp c.A 12 kg sen i våras... har åkt på högt blodtryck(av stress) o kolesterolet har ökat
Det enda "roliga" jag gjort är att fiska...
Det rör sig om 20 tillfällen på de senaste fyra månaderna...
Då kom nästan hälften under semestern...(dessutom har jag motor och roddhjälp, så jag sliter inte under fisket)
Så Du har problem med att jag fiskat c.a 1 gg i veckan ...(egentligen mindre)
Inte ens detta, ska man i din värld kunna få göra, utan att man är låtsassjuk och gnällig
Det rör sig om 50-60 timmar....
För att du skulle vara riktigt nöjd skule jag ha jobbat 34 timmar i veckan och legat i plågor resten av tiden och funderat på självmord....
Jag greppar efter halmstrån, till glädje och en väg framåt i all jävlighet..
Precis som de flesta kronisk sjuka gör...
Vi behöver inte en massa hån och oförståelse i våra liv....
Du vet inte hur det känns att vilja göra saker, men inte kunna.
Hur det är att tvingas säga nej till sina barn för att man är helt sjuk
Du vet inte hur det är att jobba, fast man knappt orkar stå upp och kroppen värker så man blir snurrig.
Du vet inte hur det känns när andra bestämmer över hur ens framtida ekonomi kommer at se ut...
Du vet inte hur det känns att man måste antingen blir frisk, eller iaf inte får bli sjukare. För då går allt åt helvete...
Det är en livstidsdom att vara kroniskt sjuk och de flesta blir inte bättre med åldern heller