Bjud på dig själv!

Ska snart tillbaka på lönebidragstjänst där se du
har ju gått smärhanteringskurs mellan nov och jan.
tog musten ur mig fullständigt.. så jag behövde vila upp mig några veckor.
Vilan har gjort susen.
Det fina med att vara hemma är att man kan anpassa dagen och dess aktiviter efter hur man mår och på så sätt mä bättre.
Så de som påstår att det är negativt att var sjukskriven ett tag, vet inte vad de talar om

Som sagt har jag tränat tre dar i vecka, promenarat lite varje dag och vilat när jag behövt.

Så jag blir nog kvar på macken väldigt länge hoppas jag, tror jag kuderna också gör, för de har frågat efter mig

Nu var det roliga slut för denna gången. Hustomten har åkt hem....

Men, jag har en hel del att göra under tiden han är frånvarande..

Det kommer ändå kännas tomt.

Men... Under tiden han har varit hos mig så har vi haft roligt i köket. Jag har fått äta sufflé för första gången. Samt vi har bakat blommigt bröd....

Själv är jag riktig djävla glad i kväll, efter att ha stått och stampat på samma vikt i över två månader så small det till idag och jag ökade från 195 till 205 kg i bänk

SiP skrev:Själv är jag riktig djävla glad i kväll, efter att ha stått och stampat på samma vikt i över två månader så small det till idag och jag ökade från 195 till 205 kg i bänk

Eftersom träning är nedbrytande är det lätt att stå still emellan varven.
Jag vet av erfarenhet av man får passa sig, så man inte träna för mkt

Ta tex säsongen 92/93, då jag srang 3-4 mil i veckan,cyklade typ 10-15 mil i veckan. Plus spelade innebandy 4 timmar, samt styrketränande.

Det året hade jag problem att hänga med min cykelkamrat(han spelade innebandy också)

Resultaten stod tvärstill för min egen del, gick tom bakåt en tid.
Då slutade jag springa och la krutet på de andra grejorna.
Året efter slog jag kompisen med 20-25 minuter varenda mountainbiketävling.
Så ibland är mindre mer

Sen blev cykling bara bättre och bättre..........
Var ganska nära eliten när jag var tvungen att trappa ner och ibland tom lägga av helt.

Har inte suttit på cykeln sen hösten 06, men hoppas kunna ta någon kort sväng nu till våren/sommaren.

Tror jag kommit över den värsta besvikelsen nu och genom sjukgymnastiken faktiskt lärt mig att träna försiktigt och skonsamt och faktiskt var nöjd med det

Förrut har det alltid varit "allt eller inget".
Det funkar inte så bra när man är sjuk.
Då gäller "man gör det man kan"

jag har nog gått c.a 3-4 mil i veckan sedan jag var liten.
Det blir några varv runt jorden det
räknar man på 200 mil om året plus alla gång man gjort utan att vara ut och promenarat.
Borde if bli 300 mil om året minst och tar det gånger låt oss säga trettio år.
blir det alltså 9000 mil.
De första 6 åren borde man väl ha gått i 1-2 mil i veckan iaf.
Så 2,5 varv runt jorden har man nog hunnit med iaf

Lägg där till alla mil man cyklat.
Runt 300 mil om året under den aktiva tävlings tiden.
Plus all "cykeltransport" från punkt a-ö
Bli väl typ 4500 tusen mil på ren träning och runt 30000 mil "transport o ren lek"

Sen har man ju sprungit 3-5 mil i veckan i 5-6 år.
Det blir väl typ 900 mil.

Så samlagt har man väl varvat jorden drygt 10 ggr redan och då tror jag jag räknat i underkant

theward skrev:

SiP skrev:Själv är jag riktig djävla glad i kväll, efter att ha stått och stampat på samma vikt i över två månader så small det till idag och jag ökade från 195 till 205 kg i bänk

Eftersom träning är nedbrytande är det lätt att stå still emellan varven.
Jag vet av erfarenhet av man får passa sig, så man inte träna för mkt

Ta tex säsongen 92/93, då jag srang 3-4 mil i veckan,cyklade typ 10-15 mil i veckan. Plus spelade innebandy 4 timmar, samt styrketränande.

Det året hade jag problem att hänga med min cykelkamrat(han spelade innebandy också)

Resultaten stod tvärstill för min egen del, gick tom bakåt en tid.
Då slutade jag springa och la krutet på de andra grejorna.
Året efter slog jag kompisen med 20-25 minuter varenda mountainbiketävling.
Så ibland är mindre mer

Sen blev cykling bara bättre och bättre..........
Var ganska nära eliten när jag var tvungen att trappa ner och ibland tom lägga av helt.

Har inte suttit på cykeln sen hösten 06, men hoppas kunna ta någon kort sväng nu till våren/sommaren.

Tror jag kommit över den värsta besvikelsen nu och genom sjukgymnastiken faktiskt lärt mig att träna försiktigt och skonsamt och faktiskt var nöjd med det

Förrut har det alltid varit "allt eller inget".
Det funkar inte så bra när man är sjuk.
Då gäller "man gör det man kan"

Ja du hade skadat dig va? får man fråga vad du råkat ut för..
Själv spelade jag hockey när jag var ung, efter en olycklig tackling där nacke och axeln fick en rejäl törn så la jag med hockeyn och började styrketräna, eftersom jag hade "grundträningen" redan så blev jag riktigt stark på rätt kort tid, sen en vinter mötte jag en lastbil som fick sladd på trailern, det gick väl med facit i handen bättre än det kunde gjort, men dock så blev jag så pass skadad att styrketräningen fick bli rehabträning istället.
Sen för ca: 4 år sedan så lurade en polare med mig till gymmet igen, första gången jag provade att bänka så klarade jag 30 kg....fy fan vad man blev besviken, men nu börjar jag komma tillbaka till min förra nivå

Visst har jag en hög gamla idrottskador lite här o där.
Men 1999 fick jag genom magnetröntgen reda på att jag har en form at medfött skada på nedersta ryggkotan.
Det är typ en fraktur som får kotan att glida, sen är ryggmärgskanalen kraftigt förtrångd.

Nu är inte ryggen det värsta...
Ryggen är ganska hanterbar eftersom jag tränad upp muskulaturn runt Felet sas.

Men periodvis kan jag knappt ens gå och har svår värk.
Operation är inget de vill göra förrens jag får jättemkt värk eller förlorar förmågan att gå eller det stör tarm och urinblåsefunktion.

Detta eftersom en operation är väldigt riskabel och lika gärna kan leda till försämringar.

Sen har jag haft problem med kroppen ändå sen jag var 19 år...
Fast långt mellan de dåliga perioderna i början.

Nu på senare år kommer de dåliga perioderna oftare och varar mkt längre.
Nu i senhöstas fick jag diagnosen fibromyalgi.

Så nu vet jag iaf vad det är för fel, även om det inte är kul att veta att man lider av nåt kroniskt.
Men det visste jag ju redan iofs....menar lider man av värk/trötthet och diverse skumma kroppsliga besvär i 16 år, då förstår man, att det är kroniskt.

Det värsta är ju att det inte finns nåt bot, men det fins lindring och vägar till att må bättre.
Det är de jag verkligen försöker finna och vandra på

Sen har jag tankesättet: kan man bli sjuk, så kan man givetsvis bli frisk

theward skrev:Visst har jag en hög gamla idrottskador lite här o där.
Men 1999 fick jag genom magnetröntgen reda på att jag har en form at medfött skada på nedersta ryggkotan.
Det är typ en fraktur som får kotan att glida, sen är ryggmärgskanalen kraftigt förtrångd.

Nu är inte ryggen det värsta...
Ryggen är ganska hanterbar eftersom jag tränad upp muskulaturn runt Felet sas.

Men periodvis kan jag knappt ens gå och har svår värk.
Operation är inget de vill göra förrens jag får jättemkt värk eller förlorar förmågan att gå eller det stör tarm och urinblåsefunktion.

Detta eftersom en operation är väldigt riskabel och lika gärna kan leda till försämringar.

Sen har jag haft problem med kroppen ändå sen jag var 19 år...
Fast långt mellan de dåliga perioderna i början.

Nu på senare år kommer de dåliga perioderna oftare och varar mkt längre.
Nu i senhöstas fick jag diagnosen fibromyalgi.

Så nu vet jag iaf vad det är för fel, även om det inte är kul att veta att man lider av nåt kroniskt.
Men det visste jag ju redan iofs....menar lider man av värk/trötthet och diverse skumma kroppsliga besvär i 16 år, då förstår man, att det är kroniskt.

Det värsta är ju att det inte finns nåt bot, men det fins lindring och vägar till att må bättre.
Det är de jag verkligen försöker finna och vandra på

Sen har jag tankesättet: kan man bli sjuk, så kan man givetsvis bli frisk

Skön inställning, hoppas verkligen att det går åt rätt håll, det är tråkigt när det går så lång tid innan man får en diagnos, man liksom blir ett med värken och tror till slut att det skall vara så, har själv haft ont i huvudet i princip varje dag sedan åttio talet, har jämt trott att det berodde på tacklingen, men det visade sig att en påkörningsolycka bakifrån 1980 var den troliga orsaken och en whiplaschskada hade då uppstått, men vad visste läkarna om whiplasch 1980...nada.
Men det har faktiskt blivit bättre i och med träningen

Men hoppas verkligen att det blir bättre med dig...

under förrutsättning att jag "får" det och själv klarar av att skynda långsamt tillbaka.
Det som tagit 15-16 år att bryta ner , bygger man inte upp på en pisskvart.
Tyvärr får jag säga.
Men det ser ganska just ut i förlängningen.
Blir bara lite halvjobbigt i 3-6 månader.
Då jag är beroende av FK och deras sjukpenning
Förhoppningsvis orkar jag jobba 75% redan till sommaren och då kvittar det faktiskt om FK strular lite. Då klarar jag mig precis ekonomisk iaf.
Som det ser ut nu börjar jag som bensinmacksbiträde/alltiallo på Måndag igen på 50%

Nåt som jag tycker fallit bort totalt i de mesta debatter om sjuka är att oftast drabbar kroniska smärt och trötthetstillstånd, de människor som är (över)energiska och som gillar att ha många bollar i luften och alltid ger 110%.
Oavsett om det är fritid, arbete, familj osv.

Alltså är det ganska oklokt att skrika ryck upp dig, ta tag i saker, börja jobba, sluta gnäll osv.

För det problem har oftast, som sagt dessa med kronisk smärta aldrig haft.

Tvärtom så hade jag och andra mått bättre om vi kunnat vara lite latare och inte bara ignorerat kroppens signaler hela tiden.

Se ska man ju inte glömma att det finns sådana som inte vill jobba och lägligt får värk.

De ska sluta lata sig , sluta gnälla och skaffa ett jobb

Sa til mig för 5 år sen.
"Måste du ta värktabletter för att kunna jobba, då sjukskrivet jag dig direkt"

Numera funkar ju inte detta resonemang eftersom FK har en mkt hårdare linje och inte ser nåt problem med att man ska jobba fast man proppar kroppen full av värkmediciner.

Men nu är det klart att jag börjar jobba på måndag.
50% arbetstid tom maj.
Sen i Juni hoppas jag klara 75%

Lönen är ju ganska låg, men jag ska försöka omförhandla i maj
Skulle jag jobba heldtid skulle jag få 17 700 i månaden innan skatt.

Nu återstår bara att få igenom sjukpenning på resterande procent, vilken jag misstänker bli minst halvsvårt

Försöker skriva på uppsatsen, men det går inge bra alls...

Idag fick jag dåliga nyheter... Min styv-farfar har dött. Men han var gammal, (89), så jag kan inte påstå att jag sörjer så djupt. Det är tråkigt att han har gått ur tiden men det var inget oväntat.

Däremot så har det varit tre dödsfall på en månad inom min släkt... Min mammas halvbror, som jag inte kände.. och min svägerskas mormor. Tre döda inom lika många veckor!

Nu får det vara nog!

Så det är nog lugnt nu ett tag RD

När folk blir gamla och dör av ålderdom är det iaf i mitt sätta att tänka:
Mera en saknad man känner, än det är sorg.
Sen kan man le och glädjas över att de fått leva länge och förhoppningsvis haft ett bra liv

Att se folk under 50 år gå bort, är inget vidare.
Värst är det när de är så unga att de knappt ens börjat få leva

Ja livet är undrligt, man föds och man dör...

Beklagar sorgen RD!!!

hmm inge kul alls, av flera orsaker.
Jag är trött på snön.
jag vill ha snöfri is ett tag innan vårsolen och vårvindarna "äter" upp isen.
Jag har mkt att skotta och det är inget trevligt alls
Snö och lågtryck ger extra mkt värk, svår jävla värk dessutom.
Inte ens maxdosen medicin dämpar den speciellt bra

Till det positiva hör istället , att imorrn börjar jag jobba(även om jag helst skulle slippa , som jag mår idag iaf)

Sen hade vi jättekul med ungarna igår...
Fiskade, byggde en snökoja av bitar vi skar ut ur skaren med spade(blev granris på golvet och på taket och sen grillade korv.
8 åringen tog en gädda på 2,2 kg, den största han hittils fått
4 åringen skulle dra nästa, men han fegade ur. Så jag fick dra upp en gädda på 2,5 kg. Grabben låg på isen och blev ganska rädd för fisken.
Fast det gick fort över
Tur att han inte var med när jag tog den på 10,4 kg, då hade han nog behövt blöja

Av någon sjuk anledning går det inte att ladda upp korten från telefonen till datorn. De syns inte på minneskortet helt enkelt.
Likväl så finns de 13st korten på mobilen.
Fattar nada, har aldrig haft det problemet förrut

Jag kom och tänkte på en sak....

Nu när jag har skaffat en Hustomte med hus på landet så behöver jag ett par gummistövlar.

Så, när jag var på stan idag kom jag hem med dessa....

Nä, nä, Leena....

Jag kommmer INTE ha dem i stan! Jag vägrar! Jag har andra fotbeklädnader som passar till statsmiljön.

Stövlarna köpte jag för att ha ute på landet. Stor tomt som kan bli sunkig vid mycket nederbörd. Och DÅ vill jag inte behöva använda mina snygga stadskor!

Naturmänniska som jag är till trots.
Men jag hatar verkligen gummistövlar.

Det är för det första svårt att hitta några som öht passar på mina fötter, sen kan jag tamesjutton inte gå i dem heller, jag snubblar fram

På vintern har jag ju andra riktiga "polarstövlar" de sitter bättre på foten och är supervarma. Sen får man ju stå ut lite mera vintertid helt enkelt.
För man vill ju inte få "utedagen" förstörd bara för man blivit blöt och kall om fötterna

På sommarhalvåret, har jag "stövelbojkott" och går runt i tennisskor oavsett om jag går i våtmark eller inte.
Så länge det är varmt är det inte farligt att bli lite blöt, sen kan jag ju iaf gå ordentlig med skor. Eller rättare sagt jag går iaf bättre

Alla finnar bär kniv!

- Självklart, vad skall man annars päära?Inse att en hagelpössa para

Ãr klumpig och vilka roblem for man inte, näär man skall hämta ut

pengar po panken

Alla finnar slåss jämt och ständigt!

- Vi sloss inte jämt. Vi måste hinna pasta och supa också.

Varför bastar alla finnar?

- Varför slösa bort dushvatten, när man kan vettas bort siten?

Finnar svär hela tiden!

- I helvete heller! Perkele är ingen svordom, det är ett

kraftuttryck.

Varför bär alla finnar gummistövlar och träningsoverall?

- Nej, para dom som inte är pra i hokki, rally, vormel 1,

långdskitor.

Varför emigrerade finnar till Sverige, om det nu är så bra i Finland?

- Vi var tvungna att ageera, så att vi inte skulle få ett u-land

som granne. Tessutom ville vi tela med oss av våra kunskaper om hokki,

mopiltelefoner, tesign, arkitektur...

Finnar dricker bara Koskenkorva!

- Inte para, vi ricker också Finlandia, KOFF ,Lapin Kulta och Marinella..

Finnar kan inte blanda groggar!

- Joodå – vegemix: Koskenkorva och en ärta , ta bort ärtan efter 1 minut och drik.

White Christmas: 12 cl Koskenkorva och fem troppar tippex.

Ãr bastu och sauna samma sak?

- Pastu är för svenskar, något där finnar byter om. Sauna är

där finnar pastar.

Ett vårtecken...

Jag tog denna bild häromdagen från mitt köksfönster...Fåglarna tar paus i sitt bobyggande...