DirtyDog 2014-05-20, 13:56
Från min länk ovan:
År och total nedskrivning:
2013, Nuon 11 mdr (köp under alliansstyre), Stenkolkraftverk Tyskland 3,0 mdr (köp under s-regering), Kraftvärmeverk Danmark/Norden 3,0 mdr (i huvudsak köp under s-regering), Övriga tillgångar i Tyskland 0,15 mdr (köp under s-regering), samt nedskrivning goodwill och tradingtillgångar Nederländerna 7,6 mdr (hänförligt till köp under alliansstyre)
2012, Nuon 8,6 mdr (köp under alliansstyre)
2011, Tysk kärnkraft 9,3 mdr (köpt under s-styre)
2010, Nuon 5,4 mdr (köp under alliansstyre) och Tyskt nätbolag 5,1 mdr (köp under s-styre)
2009 Danskt värmekraftföretag 4,1 mdr (köp under s-styre), Nuon 1,1 mdr (köp under alliansstyre), samt negativ resultateffekt stillestånd tysk kärnkraft 5,5 mdr (köp under s-styre)
2008 Diverse mindre nedskrivningar, totalt 0,4 mdr (hänförligt till köp under s-styre)
2007 Inga nedskrivningar
Totalt sedan 2007 har Vattenfall alltså gjort nedskrivningar och förluster, netto efter skatteefffekter, på 64,2 miljarder. Därav:
Köp under alliansstyre nedskrivet med 33,7 mdr.
Köp under s-styre nedskrivet med 30,5 mdr.
Av de uppgifter jag kan få fram ut Vattenfalls årsredovisningar har alltså Vattenfalls affärer under tidigare s-regeringar medfört nedskrivningar och förluster på 30,5 miljarder, efter avräkning för positiva skatteeffekter. Vattenfalls affärer under Alliansregeringen har medfört nedskrivningar med 33,7 miljarder. Man kan alltså konstatera att nedskrivningarna och förlusterna fördelas ganska lika på de inköp som gjorts av s-regeringar och alliansregeringar.
Man kan också konstatera att företagande medför affärsrisker. Om man inte tål sådana ska man inte ägna sig åt att göra företagsaffärer med skattebetalarnas pengar. Det är bland annat därför jag motionerade redan 2008 om att sälja av Vattensfalls kolkraftproduktion i Tyskland. Och Nuonaffären som gjordes under den period då klimatdebatten var som mest högljudd får delvis skrivas på kontot för misslyckade klimatinvesteringar.
Lite märkligt är det också att de debattörer och politiker som riktar allra hårdast kritik mot förlusterna i Nuonaffären ofta är samma personer som allra hårdast avvisar att staten minskar sitt ägande i kommersiella företag.