Ledarskribenten i Dagens Nyheter Hanne Kjöller läser jag alltid, ehuru vanligtvis med olust. Hon är nämligen en irriterande skarpsint politisk motståndare. Hennes människosyn förefaller mig dessutom väl hård, som när hon formellt korrekt argumenterade för det riktiga i beslutet för att kasta ut den 91-åriga och dementa Ganna Chyzhevska ur landet trots att hennes enda släktingar bodde här. Ledarskribent Kjöller landade argumentationen i ett känt retoriskt grepp: ”Hur många fler dementa européer skulle svensk åldringsvård förbereda sig för att ta emot?”
Men när jag för första gången läste hennes bok ”En halv sanning är också en lögn” insmög sig en viss förtjusning inför den hårda och intressanta debatt som jag nu, helt felaktigt, trodde skulle flamma upp.
Hanne Kjöller hade nämligen tagit sig orådet före att attackera en stor del av journalistkåren och samtliga etablerade medier, från Sveriges Radio till kvällstidningarna. Och sådant lär inte passera obemärkt. Eller ostraffat.
Slutsatsen kan bara bli dyster. Mediekritik är fullt möjlig från höger till vänster, eller omvänt. Aftonbladet kan kritisera Expressen och tvärtom.
Men den som försöker sig på ett helhetsgrepp, som Hanne Kjöller, får löpa gatlopp. Som tur är, är hon en hårding.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article17606304.ab