Hem
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article17016266.ab
Alltihop luktar illa, riktigt illa
Säpo har via en agent under lång tid infiltrerat ett av riksdagspartierna.
Det är absurt.
Lika besynnerligt är att säkerhetspolisen inte kan motivera varför. Ens i efterhand.
Mejla
Aftonbladets avslöjande om Hans-Erik Sjöholms infiltration av Vänsterpartiet är en demokratisk skandal. Jag ska förklara varför.
Riksdagen är navet i demokratins Sverige. De partier som sitter där är Säpos uppdragsgivare. Det är inte på dem de ska spionera. Det kan visserligen finnas undantag. Men planlöst fotograferande av folk på möten och inrapportering av höga partiföreträdares aktiviteter hör inte hemma i en demokrati.
En av Säpos viktigaste uppgifter är det så kallade författningsskyddet. De ska slå till mot personer eller organisationer som hotar demokratins grundläggande funktioner som fri opinionsbildning.
Men det kan ju knappast vara orsaken till att Säpo anlitade Sjöholm som infiltratör. Det fanns visserligen inget anställningsförhållande mellan säkerhetspolisen och Sjöholm. Men i två decennier tog de emot hans tjänster och uppmuntrade honom att fortsätta med sin infiltration.
Det är, för att uttrycka sig försiktigt, mycket, mycket anmärkningsvärt. Vänsterpartiet har suttit i Sveriges riksdag sedan 1917. De ansåg inte pålitliga nog för att sitta i samlingsregeringen under andra världskriget.
Men sedan dess har partiets kopplingar till Sovjetunionen av naturliga skäl upphört. Under mitten av 1990-talet och fram till 2006 samarbetade partiet med den dåvarande S-regeringen i flera omgångar. Senast mellan 1998 och 2006.
Utrikesnämnden är det hemligaste som finns i riksdagen. Där sitter i dag Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt.
Vi talar alltså inte om en sekt med våldstendenser. Vi talar om ett politiskt parti med tillgång till många hemliga uppgifter och med förtroende att fatta beslut som rör oss alla.
Att ledande företrädare för V som Lars Ohly och Jens Holm utsätts för spionage av en agent för rikets hemliga polis är i det sammanhanget bisarrt.
Lars Ohly var mellan 1994 och 2000 partisekreterare i Vänsterpartiet som då var stödparti till den dåvarande regeringen. Visserligen kan de märkligaste saker hända men att just han skulle utgöra ett hot mot statsledningen förefaller ytterst osannolikt. Han ingick ju i praktiken själv där.
Jens Holm sitter i riksdagen sedan 2010. Innan dess var han ledamot av EU-parlamentet, pressekreterare för Vänsterpartiet i Stockholms stadshus och i Förbundet djurens rätt. Även han har alltså valt den parlamentariska vägen.
Varför ville säkerhetspolisen att Sjöholm, som förefaller vara något av en udda figur, skulle lämna uppgifter om och bilder av aktiviteter i Vänsterpartiet? Frågan saknar svar eftersom företrädare för Säpo vägrar besvara den. Ens i efterhand.
Förre vänsterledaren Lars Ohly har nekats tillgång till de handlingar som Säpo har om honom. Varför? Ingen aning. Säpo motiverar inte sitt svar.
Och hur många andra partier har infiltrerats? Oklart. Säpo kommenterar inte sin verksamhet.
Alltihop lukar illa. Riktigt, riktigt illa.
Alltihop luktar illa, riktigt illa
Säpo har via en agent under lång tid infiltrerat ett av riksdagspartierna.
Det är absurt.
Lika besynnerligt är att säkerhetspolisen inte kan motivera varför. Ens i efterhand.
Mejla
Aftonbladets avslöjande om Hans-Erik Sjöholms infiltration av Vänsterpartiet är en demokratisk skandal. Jag ska förklara varför.
Riksdagen är navet i demokratins Sverige. De partier som sitter där är Säpos uppdragsgivare. Det är inte på dem de ska spionera. Det kan visserligen finnas undantag. Men planlöst fotograferande av folk på möten och inrapportering av höga partiföreträdares aktiviteter hör inte hemma i en demokrati.
En av Säpos viktigaste uppgifter är det så kallade författningsskyddet. De ska slå till mot personer eller organisationer som hotar demokratins grundläggande funktioner som fri opinionsbildning.
Men det kan ju knappast vara orsaken till att Säpo anlitade Sjöholm som infiltratör. Det fanns visserligen inget anställningsförhållande mellan säkerhetspolisen och Sjöholm. Men i två decennier tog de emot hans tjänster och uppmuntrade honom att fortsätta med sin infiltration.
Det är, för att uttrycka sig försiktigt, mycket, mycket anmärkningsvärt. Vänsterpartiet har suttit i Sveriges riksdag sedan 1917. De ansåg inte pålitliga nog för att sitta i samlingsregeringen under andra världskriget.
Men sedan dess har partiets kopplingar till Sovjetunionen av naturliga skäl upphört. Under mitten av 1990-talet och fram till 2006 samarbetade partiet med den dåvarande S-regeringen i flera omgångar. Senast mellan 1998 och 2006.
Utrikesnämnden är det hemligaste som finns i riksdagen. Där sitter i dag Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt.
Vi talar alltså inte om en sekt med våldstendenser. Vi talar om ett politiskt parti med tillgång till många hemliga uppgifter och med förtroende att fatta beslut som rör oss alla.
Att ledande företrädare för V som Lars Ohly och Jens Holm utsätts för spionage av en agent för rikets hemliga polis är i det sammanhanget bisarrt.
Lars Ohly var mellan 1994 och 2000 partisekreterare i Vänsterpartiet som då var stödparti till den dåvarande regeringen. Visserligen kan de märkligaste saker hända men att just han skulle utgöra ett hot mot statsledningen förefaller ytterst osannolikt. Han ingick ju i praktiken själv där.
Jens Holm sitter i riksdagen sedan 2010. Innan dess var han ledamot av EU-parlamentet, pressekreterare för Vänsterpartiet i Stockholms stadshus och i Förbundet djurens rätt. Även han har alltså valt den parlamentariska vägen.
Varför ville säkerhetspolisen att Sjöholm, som förefaller vara något av en udda figur, skulle lämna uppgifter om och bilder av aktiviteter i Vänsterpartiet? Frågan saknar svar eftersom företrädare för Säpo vägrar besvara den. Ens i efterhand.
Förre vänsterledaren Lars Ohly har nekats tillgång till de handlingar som Säpo har om honom. Varför? Ingen aning. Säpo motiverar inte sitt svar.
Och hur många andra partier har infiltrerats? Oklart. Säpo kommenterar inte sin verksamhet.
Alltihop lukar illa. Riktigt, riktigt illa.
