En fråga som vi nog bör ställa är : När är man sjuk nog för att inte kunna jobba och vad ska isåfall den sjuka få göra när den inte jobbar?
Ska man tolka ultrahögern så är det enda, om ens knappt det.
Sängläge och sondmatningen som är nog sjukt för att få bidrag.
Att man sedan med de flesta diagnoser, skador,sjukdommar ordineras att röra på sig och hitta på meningsfulla/roliga aktiviter under både sin sjukskrivningsperiod och fortsättningvis.
Verkar tyvärr inte att gå in öht hos tokhögern.
När vi gick smärthanteringskursen, gick allt ut på at vi skulle må bättre och tolas prova att göra mera saker.
Att jobba var inte det första vi skulle tänka på, utan det första var att hitta en väg som vi kunde gå framåt på, att undvika att bli sämre och bli helt fast i sjukdommen.
Dvs få ett riktigt skitliv, utan vare sig fritid eller arbete.
Sen att FK och regeringen har en annan syn det vet vi.
Fick ett brev där det står att jag högst får var sjukskriven tom 20 januari 2010.
Sen är jag tydligen inte sjuk längre?
Tänk om det vore så fantastiskt enkelt?
Tro mig att det finns ingen i denna värld som har så stor önskan som jag att bli och vara frisk i fortsättningen.
Så mkt skit som man fåt tgenomgå under alla dessa år, så mkt man fått försaka, så mkt man förlorat.
Arbete, vänner(iofs är de inga riktiga vänner om de sticker när man får problem), lovande idrottskarriär i spillror. Haltande familjliv, samliv osv
Listan kan göras hur lång som helst.
Då är det fel att ha möjlighet åka ut o fiska ibland?
Får jag inte äga nåt heller? fiskegrejor, båt, dator, tv det ska jag väl sälja , innan tokhögern blir nöjd??