Hem
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14138864.ab
’Fruimport är en form av slaveri’
Svenskar sätter relationer med thailändskor i system
NORRA SVERIGE/UPPLANDS VÄSBY. Phacharee, 45, stirrar ner i bordet.
Personalen på Migrationsverket får ställa om sin fråga:
– Förstår du att han inte vill ha dig?
Sakta går det upp för henne vilken mardröm hon hamnat i.
Efter snart två år i Sverige trodde Phacharee att besöket på Migrationsverket skulle handla om ett permanent uppehållstillstånd.
Prövotiden för det tidsbegränsade tillstånd hon fick när hon kom till Sverige är på väg att ta slut.
Men den svenska man hon är gift med, som hon lämnade Thailand för, har sagt sitt till Migrationsverket.
Han vill inte ha henne mer.
– Jag blev chockad, och ledsen. Jag vet inte varför han inte vill längre, berättar hon när vi möts i en stad i norra Sverige.
Efter mötet på Migrationsverket försökte hon få svar. Han sa att han inte vill hjälpa henne mer.
– I början var det annorlunda. När vi kom till Sverige köpte han en tröja till mig. Men sedan sa han till mig att jag måste börja spara pengar och handla själv.
”Jag är som en piga”
Med tiden började hennes man sätta upp regler i hemmet. Om Phacharee ville gå ut måste hon fråga om lov.
Hon fick bara äta efter att mannen ätit.
– Han gömmer mat. Han höjer rösten, skriker och svär.
De träffades i Thailand när han var på besök, berättar hon. Innan dess hade de chattat med varandra på internet. De blev kära. Han betalade för henne när de åt ute, de gick på bio, han skämde bort henne. De reste tillsammans.
– Jag blev lycklig av honom, säger hon.
Efter två år i Sverige är allt förändrat.
– Jag är som en piga åt honom nu. Jag känner mig inte som en fru.
Vilai, som finns i en annan del av Sverige, känner igen Phacharees berättelse.
Hon träffade en man när hon kom till Sverige på turistvisum för att ta hand om en släktings barn en tid.
Relationen utvecklades snabbt. Han började bestämma – Vilai började lyda.
Snart upptäckte hon lögnerna.
– Han sa att han hade varit gift med en thailändsk kvinna tidigare. Men sedan hittade jag brev och foton. Det visade sig att jag var den sjunde thailändska kvinna han var med.
Skammen över att livet i Sverige inte hade blivit som hon förväntat sig gjorde att hon valde att försöka stå ut – i bland också med våldsamheter.
– Han knuffade mig, slängde saker på mig. Efteråt bad han alltid om ursäkt.
Det tog 15 år innan hon separerade från honom.
Allt fler thailändska kvinnor kommer till Sverige med en svensk man.
De är överrepresenterade i Migrationsverkets statistik över vilka som får temporärt uppehållstillstånd för nyetablerad anknytning.
Bara hittills i år är de 1 441 stycken.
”De har satsat allt”
Många män sätter relationerna i system, och lämnar kvinnorna lagom tills det är dags för ett permanent uppehållstillstånd, berättar Carina Diaz och Utaiwan Nasai, som arbetar på Kvinnojouren i Luleå.
Fenomenet kallas fruimport.
– Det är en modern form av slaveri, säger Carina Diaz.
Till deras kvinnojour sökte sig 43 thailändska kvinnor förra året. Det är nästan en i veckan. Vi pratar med dem eftersom Luleås kvinnojour har gjort sig känd för att arbeta hårt med just thailändska kvinnors situation, men ingen av dem tror att fruimport är ett typiskt fenomen för just norra Sverige.
– Men det syns kanske extra mycket här, i de små byarna, säger Carina Diaz.
Hon fortsätter:
– De som kommer till oss gör det oftast när de har upptäckt tvåårsregeln och är oroliga. Männen vet om den, men aldrig kvinnorna.
Just regeln om att relationen måste bestå i två år för ett permanent uppehållstillstånd gör att många kvinnor stannar och står ut i misslyckade förhållanden.
– De har satsat allt på att komma hit. Många kan inte språket och har inget jobb. De är helt beroende av sin svenska man. Då kan han styra dem med hot, säger Utaiwan Nasai.
Startade nätverk
Migrationsminister Tobias Billström (M) har efter flera larmrapporter tillsatt en utredning om att förändra tvåårsregeln, men än har inget ändrats.
Problemet är så pass utbrett att thailändska ambassaden i Sverige redan 2007 startade en telefonlinje och ett nätverk för de många thailändska medborgare som nu finns i Sverige.
– Nästan 80 procent av dem som ringer är kvinnor. Några behöver veta vilken myndighet de ska vända sig till om de har problem, andra berättar att de har blivit misshandlade. Men vi kan bara ge råd, säger den ansvarige tjänstemannen på thailändska ambassaden, Thanawat Vesanto.
Men nätverket har också sammanfört de lyckliga exemplen.
Som Mary Wu Johansson, 45, från Bangkok, som träffade Anders 1997 och har bott i Sverige sedan dess. Hon tror att förhållandet har funkat för att hon inte flyttade till Sverige för ett bättre liv, utan för kärlek.
– Men det var svårt att komma hit. Språket var hopplöst att lära sig, och maten – ni har ju inga grönsaker. Och så är det kallt och mörkt på vintern, 60 graders skillnad från Thailand.
Väninnan Thanya Nielsen, 40, berättar att många tar henne för en ”tjej från baren”, som hon kallar de fattiga kvinnor som lämnat sina byar, och träffat svenska män på turistorter.
– Många tror att vi kommit hit för att vi var fattiga, och ville ha ett bättre liv. Men jag
hade inte kommit hit om det inte var för kärleken till Thomas.
När andra firar jul väntar Phacharee i norra Sverige på beskedet om sin framtid.
– Jag lever hela tiden på gränsen. Om jag inte gör som han vill kommer min man slänga ut mig.
Hon tror inte att hon kommer att få stanna i Sverige. Om relationen inte består har Migrationsverket ingen anledning att ge henne ett permanent uppehållstillstånd, som regelverket ser ut i dag.
Hur skulle det kännas att flytta tillbaka?
– Alla kommer att prata om mig. Allt som var planerat här förstördes. Jag skäms.
’Fruimport är en form av slaveri’
Svenskar sätter relationer med thailändskor i system
NORRA SVERIGE/UPPLANDS VÄSBY. Phacharee, 45, stirrar ner i bordet.
Personalen på Migrationsverket får ställa om sin fråga:
– Förstår du att han inte vill ha dig?
Sakta går det upp för henne vilken mardröm hon hamnat i.
Efter snart två år i Sverige trodde Phacharee att besöket på Migrationsverket skulle handla om ett permanent uppehållstillstånd.
Prövotiden för det tidsbegränsade tillstånd hon fick när hon kom till Sverige är på väg att ta slut.
Men den svenska man hon är gift med, som hon lämnade Thailand för, har sagt sitt till Migrationsverket.
Han vill inte ha henne mer.
– Jag blev chockad, och ledsen. Jag vet inte varför han inte vill längre, berättar hon när vi möts i en stad i norra Sverige.
Efter mötet på Migrationsverket försökte hon få svar. Han sa att han inte vill hjälpa henne mer.
– I början var det annorlunda. När vi kom till Sverige köpte han en tröja till mig. Men sedan sa han till mig att jag måste börja spara pengar och handla själv.
”Jag är som en piga”
Med tiden började hennes man sätta upp regler i hemmet. Om Phacharee ville gå ut måste hon fråga om lov.
Hon fick bara äta efter att mannen ätit.
– Han gömmer mat. Han höjer rösten, skriker och svär.
De träffades i Thailand när han var på besök, berättar hon. Innan dess hade de chattat med varandra på internet. De blev kära. Han betalade för henne när de åt ute, de gick på bio, han skämde bort henne. De reste tillsammans.
– Jag blev lycklig av honom, säger hon.
Efter två år i Sverige är allt förändrat.
– Jag är som en piga åt honom nu. Jag känner mig inte som en fru.
Vilai, som finns i en annan del av Sverige, känner igen Phacharees berättelse.
Hon träffade en man när hon kom till Sverige på turistvisum för att ta hand om en släktings barn en tid.
Relationen utvecklades snabbt. Han började bestämma – Vilai började lyda.
Snart upptäckte hon lögnerna.
– Han sa att han hade varit gift med en thailändsk kvinna tidigare. Men sedan hittade jag brev och foton. Det visade sig att jag var den sjunde thailändska kvinna han var med.
Skammen över att livet i Sverige inte hade blivit som hon förväntat sig gjorde att hon valde att försöka stå ut – i bland också med våldsamheter.
– Han knuffade mig, slängde saker på mig. Efteråt bad han alltid om ursäkt.
Det tog 15 år innan hon separerade från honom.
Allt fler thailändska kvinnor kommer till Sverige med en svensk man.
De är överrepresenterade i Migrationsverkets statistik över vilka som får temporärt uppehållstillstånd för nyetablerad anknytning.
Bara hittills i år är de 1 441 stycken.
”De har satsat allt”
Många män sätter relationerna i system, och lämnar kvinnorna lagom tills det är dags för ett permanent uppehållstillstånd, berättar Carina Diaz och Utaiwan Nasai, som arbetar på Kvinnojouren i Luleå.
Fenomenet kallas fruimport.
– Det är en modern form av slaveri, säger Carina Diaz.
Till deras kvinnojour sökte sig 43 thailändska kvinnor förra året. Det är nästan en i veckan. Vi pratar med dem eftersom Luleås kvinnojour har gjort sig känd för att arbeta hårt med just thailändska kvinnors situation, men ingen av dem tror att fruimport är ett typiskt fenomen för just norra Sverige.
– Men det syns kanske extra mycket här, i de små byarna, säger Carina Diaz.
Hon fortsätter:
– De som kommer till oss gör det oftast när de har upptäckt tvåårsregeln och är oroliga. Männen vet om den, men aldrig kvinnorna.
Just regeln om att relationen måste bestå i två år för ett permanent uppehållstillstånd gör att många kvinnor stannar och står ut i misslyckade förhållanden.
– De har satsat allt på att komma hit. Många kan inte språket och har inget jobb. De är helt beroende av sin svenska man. Då kan han styra dem med hot, säger Utaiwan Nasai.
Startade nätverk
Migrationsminister Tobias Billström (M) har efter flera larmrapporter tillsatt en utredning om att förändra tvåårsregeln, men än har inget ändrats.
Problemet är så pass utbrett att thailändska ambassaden i Sverige redan 2007 startade en telefonlinje och ett nätverk för de många thailändska medborgare som nu finns i Sverige.
– Nästan 80 procent av dem som ringer är kvinnor. Några behöver veta vilken myndighet de ska vända sig till om de har problem, andra berättar att de har blivit misshandlade. Men vi kan bara ge råd, säger den ansvarige tjänstemannen på thailändska ambassaden, Thanawat Vesanto.
Men nätverket har också sammanfört de lyckliga exemplen.
Som Mary Wu Johansson, 45, från Bangkok, som träffade Anders 1997 och har bott i Sverige sedan dess. Hon tror att förhållandet har funkat för att hon inte flyttade till Sverige för ett bättre liv, utan för kärlek.
– Men det var svårt att komma hit. Språket var hopplöst att lära sig, och maten – ni har ju inga grönsaker. Och så är det kallt och mörkt på vintern, 60 graders skillnad från Thailand.
Väninnan Thanya Nielsen, 40, berättar att många tar henne för en ”tjej från baren”, som hon kallar de fattiga kvinnor som lämnat sina byar, och träffat svenska män på turistorter.
– Många tror att vi kommit hit för att vi var fattiga, och ville ha ett bättre liv. Men jag
hade inte kommit hit om det inte var för kärleken till Thomas.
När andra firar jul väntar Phacharee i norra Sverige på beskedet om sin framtid.
– Jag lever hela tiden på gränsen. Om jag inte gör som han vill kommer min man slänga ut mig.
Hon tror inte att hon kommer att få stanna i Sverige. Om relationen inte består har Migrationsverket ingen anledning att ge henne ett permanent uppehållstillstånd, som regelverket ser ut i dag.
Hur skulle det kännas att flytta tillbaka?
– Alla kommer att prata om mig. Allt som var planerat här förstördes. Jag skäms.
