Hem
Vänsterpartiet Sveriges mest osolidariska parti
När det gäller solidaritet utförd i praktisk politik är svaret från Vänsterpartiet ett återkommande nej.
Carl B Hamilton
Vänsterpartiet är i praktisk politik Sveriges mest osolidariska parti. Det har alltid varit viktigare för partiet att stå vid sidan om internationellt samarbete än att rösta för ett svenskt engagemang. Vänsterpartiet var sålunda emot att Sverige gick med i Nordiska rådet, GATT (numera WTO), OECD, EFTA, EU, IMF och Världsbanken, och säkert många fler samarbeten. Partiet har alltid varit emot att Sverige samarbetar organiserat med andra länder. Det gäller särskilt grannarna i det fria marknadsekonomiska Europa.
Solidaritet står i röd skrift på V:s plakat och Internationalen sjungs kraftfullt på mötena och 1 maj – men när det gäller solidaritet utförd i praktisk politik är svaret från Vänsterpartiet ett återkommande nej. Det senaste exemplet var när Vänsterpartiet förra året – tillsammans med Sverigedemokraterna – sade nej till ett mindre svenskt lån till Irland som bidrag till landets krisåterhämtning.
Det är därför föga överraskande att Vänsterpartiet idag även säger nej till alla tankar på svenska insatser för att undvika en alleuropeisk bankkris som skulle slå mot vanligt folks jobb och pensioner – i hela Europa inklusive Sverige.
Folkpartiet och övriga regeringspartier har, tvärtemot vad Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson skriver på Brännpunkt den 27/11, aldrig sagt att Sverige ska rädda några bankaktieägare vare sig i övriga EU eller i vårt land. Tvärtom har vi betonat Sveriges erfarenhet från 1990-talet, nämligen att stöd inte ska belasta skattebetalarna, och – om bankägarna inte klarar ett konkurshot – att staten ska ta över alla aktierna till nollpris.
Det är beklagligt att Andersson-Sjöstedt på tvärs med denna mycket välbekanta hållning som Andersson och Sjöstedt fått höra många gånger i både finansutskottet och EU-nämnden, sprider en direkt osanning genom att skriva att jag ”vill att svenska skattepengar ska riskeras för att rädda krisbanker”.
Varför inte istället pröva på en gnutta genuin solidaritet med andra människor i Europa i dessa kristider? Solidaritet skulle kunna bli Vänsterpartiets överraskande julklapp till människorna i EU.
CARL B HAMILTON (FP)
ekonomisk talesperson och ordförande i riksdagens EU-nämnd
När det gäller solidaritet utförd i praktisk politik är svaret från Vänsterpartiet ett återkommande nej.
Carl B Hamilton
Vänsterpartiet är i praktisk politik Sveriges mest osolidariska parti. Det har alltid varit viktigare för partiet att stå vid sidan om internationellt samarbete än att rösta för ett svenskt engagemang. Vänsterpartiet var sålunda emot att Sverige gick med i Nordiska rådet, GATT (numera WTO), OECD, EFTA, EU, IMF och Världsbanken, och säkert många fler samarbeten. Partiet har alltid varit emot att Sverige samarbetar organiserat med andra länder. Det gäller särskilt grannarna i det fria marknadsekonomiska Europa.
Solidaritet står i röd skrift på V:s plakat och Internationalen sjungs kraftfullt på mötena och 1 maj – men när det gäller solidaritet utförd i praktisk politik är svaret från Vänsterpartiet ett återkommande nej. Det senaste exemplet var när Vänsterpartiet förra året – tillsammans med Sverigedemokraterna – sade nej till ett mindre svenskt lån till Irland som bidrag till landets krisåterhämtning.
Det är därför föga överraskande att Vänsterpartiet idag även säger nej till alla tankar på svenska insatser för att undvika en alleuropeisk bankkris som skulle slå mot vanligt folks jobb och pensioner – i hela Europa inklusive Sverige.
Folkpartiet och övriga regeringspartier har, tvärtemot vad Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson skriver på Brännpunkt den 27/11, aldrig sagt att Sverige ska rädda några bankaktieägare vare sig i övriga EU eller i vårt land. Tvärtom har vi betonat Sveriges erfarenhet från 1990-talet, nämligen att stöd inte ska belasta skattebetalarna, och – om bankägarna inte klarar ett konkurshot – att staten ska ta över alla aktierna till nollpris.
Det är beklagligt att Andersson-Sjöstedt på tvärs med denna mycket välbekanta hållning som Andersson och Sjöstedt fått höra många gånger i både finansutskottet och EU-nämnden, sprider en direkt osanning genom att skriva att jag ”vill att svenska skattepengar ska riskeras för att rädda krisbanker”.
Varför inte istället pröva på en gnutta genuin solidaritet med andra människor i Europa i dessa kristider? Solidaritet skulle kunna bli Vänsterpartiets överraskande julklapp till människorna i EU.
CARL B HAMILTON (FP)
ekonomisk talesperson och ordförande i riksdagens EU-nämnd
