Jag håller med Anna, samhället har blivit kallt och omänskligt. Maktmissbrukare ser mer till att hålla distans och sätta på plats än att hjälpa på bästa sätt och många gånger verkar beslut som tagna ur luften.
Man har rättigheter som människa oavsett status och inkomst. Ett samhälle i ömsesidig respekt med vård, omsorg och gemensamt ansvar som främsta mål har alltid varit en svensk stolthet, nu ska vi lära oss att bli en mot en, svag mot stark. Tänk nu efter.....vem gynnar det?
Vem är garanterad evig hälsa, evig undgdom. Vilket jobb är säkert, eller ännu värre idag, vilket land går säkert?
En två-rums lägenhet är standard för en vuxen ensamstående, t.o.m norm. Och knappast mycket begärt av en svensk medborgare som levt i landet och betalat för sig i 60 år. Kanske t.o.m har en lång historia i landet med förfäder långt tillbaka i tiden. Det är inte viktigt, men en poäng, till alla krassa enkelspåriga unghingstar med ögonlappar.
Dessvärre utvecklas hjärnan så sent att förståndet inte har full styrka förrän människan kommit i ett skede av naturlig delaktighet. Det är beklämmande att vår ras är så sent utvecklad när vi faktiskt har ett så kort liv.
Ung idag, jo visst, snart är du 30 och vips är du pensionär. Du har ingen aning om hur fort det går, men förhoppningsvis kan du skapa dig en bild av framtiden genom att se dig omkring och kanske kanske förstå betydelsen av att vara solidarisk och leva i ett land där du är trygg, oavsett vad som händer dig. Livet finns bara NU, något annat vet vi inte.