Malin Lernfelt: Sjukdebatten är inte seriös
Påskuppropet var ett vänsterpolitiskt jippo som antydde att alliansregeringen hade kopplingar till Hin håle, skriver Malin Lernfelt.
Tonläget är upprört. I falsett skriker läkaren i SVT:s program Debatt ut frågan om "man måste vara socialdemokrat för att vara mänsklig och empatisk?". Det är tydligt att diskussionen om sjukförsäkringen tappat all rimlighet och verklighetsanknytning. Samma sak inser man när man följer debatten runt det påskupprop (även kallt påskuppror) som många människor engagerade sig i förra helgen.
Fokus hamnar gång efter annan på enskilda fall. Det berättas om personer med cancer eller svåra hjärtsjukdomar som blivit felaktigt bedömda av försäkringskassan och hamnat i svårigheter. En del har fått ytterligare diagnoser till följd av den stress som det innebär att tvingas till arbetsförmedlingen för bedömning. Ibland har personen varit så illa däran att han eller hon avlidit kort efter att ha blivit av med sin sjukersättning. Buskapet från de påskupprörda är glasklart: Titta vad alliansregeringen gör: de dödar människor. Och de gör det med berått mod eftersom de har hjärtan av sten.
Okunnigheten hos dem som går på hårdast är skrämmande. Det är inte ondska som ligger bakom dagens sjukförsäkring utan tvärtom en vilja att göra systemet rättsäkert. Det är inte heller svårt cancer- eller hjärtsjuka som i första hand riskerar att utförsäkras (även om det finns ett litet antal ytterst olyckliga fall av den sorten) utan människor med mer eller mindre diffusa smärt- och ångestdiagnoser.
Det som föranledde förändringarna i sjukförsäkringen (vilka socialdemokraterna och de borgerliga var överens om var nödvändiga) var bland annat de stora skillnaderna i sjukskrivningslängd i olika delar av landet. Ett annat viktigt skäl var att många människor tidigare i princip blev fastlåsta i en evighetslång sjuktillvaro som snarare stjälpte än hjälpte. Sjukskrivning är tro det eller ej ingen mirakelmedicin. Tvärtom kan det leda till sämre hälsa och livskvalitet. Några som säkert kan skriva under på det är många av de över en halv miljon människor som efter ett års sjukskrivning automatiskt förtidspensionerades (en del mot sin vilja) av S-regeringen och tvingades leva på 64 procent av sin tidigare inkomst. Det, om något, var en stupstock. Nu inte sagt att det nya systemet är felfritt. Men den stelbenthet som ursprungligen fanns har i alla fall rättats till.
Om Påskuppropet inte varit ett vänsterpolitiskt jippo hade det därför handlat om människorna som behöver samhällets stöd snarare än om alliansregeringens eventuella kopplingar till Hin håle. Det vi framförallt borde diskutera är inte rätten att vara hemma så länge man vill, utan varför människor går år efter år med smärta och ångest utan att sjukvården förmår göra dem friska. Vi borde också prata om det ansvar såväl sjukvård som försäkringskassa har att göra bedömningar utifrån ett långsiktigt perspektiv och om samhällets skyldighet att tillhandahålla rehabilitering.
Dock, utan sunt förnuft inom myndigheterna betyder lagstiftningen ingenting. Därför måste vi alla inse att det inte finns något idiotsäkert system. Oavsett regering kommer handläggare på FK då och då att göra bedömningar är helt uppåt väggarna. Att enbart dra fram enskilda fall är därför ovärdigt ett seriöst resonemang. Nästan lika skamligt som att insinuera att alliansregeringen offrar människor med vett och vilje.