HEMLÖSHET...

Detta är från år 2000.

Av 35 hemlösa var det 6 st som hoppade av undersökningen.Undersökning gjordes av 29 hemlösa.

Orsak till hemlösheten:48% hade blivit vräkta pga obetalda hyror och störningar,och 11% hade blivit utslängda av maka/sambo,21% hade aldrig haft egen bostad, 5 st hade själv sagt upp sin lägenhet , och 3% var okänd andledning.

sammanfattningsvis hade 27 av 29 hemlösa använd alkohol och/eller narkotika under senaste 30 dagarna, 4 som hade amfetamin i urin nekade intadget av droger dom senaste 30 dagarna. Det mest framkommande medlet i urin var amfetaminer följt av cannabis. 6 av 10 som var positiva i urin för cannabis var det också för amfetaminer. 5 hade opiater/heroin i urinet. En person lämnade inga spår av droger i urinet.

Kriminalitet: En av orsakerna till att närmare tre fjärdedelar i dessa hade vistats i häkte eller fängelse hade stark koppling till deras alkohol-och droganvändning som går hand i hand med kriminaliteten.

72% av hemlösa hade vuxit upp med föräldrar med missbruksproblem och/eller psykiska problem och våld.

Var fjärde undersökt person var ordinerat daglig läkemedelsbehandling, företrädesvis mot psykiska besvär.I några enstaka fall förekom regelbunden medicinering mot diabetes,astma och epilepsi.

Undersökningen gjordes av:
Stockholms läns landsting,socialmedicin, Karolinska Institutet, i samarbete med stockholms stad(enheten för hemlösa), uppsökarteamet,Hvilan,S.t Görans psykiatriska mottagning,Klaragården,Stadsmissionen,Midsommarkransen(natthärbärge),Carisma Care mfl.

Och vad vill du ha sagt med dina siffror då Lazy?
Är det 63% enligt det du säger som har Missbruk/psykiska problem bland hemlösa?
Eller är det 63% + 22%?

Men vilket som så bekräftar det jag säger, långt ifrån alla!
Sen ställer jag frågan till dig, hade alla dessa procenten sina påstådda problem innan dom blev hemlösa?

Eller kan det vara så att många har fått dom problemen som en ren följd av det hårda och utsatta livet som hemlös!

Självklart är det många som stupar och går under, men alltså långt ifrån alla,
Vilket skick tror du själv att du skulle vara i efter några år som hemlös under bar himmel i stockholm?

Vad tror du Lazy, skulle du vara bland dom som går ner sig? Bland dom som far psykiskt illa av dom hårda prövningarna, eller skulle du vara bland dom som jag och Leena66, som har lyckats kämpa oss tillbaks till ett värdigt liv igen?

Martin- jag har aldrig vistats runt landets behandlingshem- har aldrig gjord behandling för egen del- alla mina år i hemlösheten tillhörde jag i sk mörketal. Jag var inte mantalskriven någonstans, gick aldrig på soc, använde mig aldrig av frivilligorganistationer (en gång besökte jag stadsmissionsgården, och anledningen var att jag sålde kanyler), jag levde enbart av prostitution och kriminalitet.Det enda register jag fanns i var hos polisen, eftersom jag hade titt som tätt med dom att göra pga mitt livstil. Jag har suttit inlåst nästan 8 år i sluten fängelse (effektiv tid), och det systemet var långt ifrån hur kriminalvården ser ut här i sverige. Det är min erfarenhet av intitutioner. detta var på 80-talet och fram tills början på 90-talet.
dom här 10 åren jag har varit borta från banan, har jag utbildat mig, och jobbat bland stockholms hemlösa, första 5 åren inne i city, och senare åren inom institutionsvården.

Visst är det så- i den världen jag levde i - där var man ensam,det finns ingen kamratskap,vänner eller heder. Den världen jag levde i - det var helt andra attityder, det handlade helt andra summor, där skuldsatte man inte gärna sig eftersom langarna är inte ens vänner,tvärtom- prostitution, rån, inbrott etc har man som yrke- ibland gjorde jag egna avgiftningar eftersom toleransen blev så hög att jag var tvungen att sakta ner för att kunna finansiera mitt- då var jag ofta i lugnet, och gick tillfälligt på amfetamin,alkohol och brass, för att så småningom kunde återvända till mitt huvuddrog. Våldet har ingått i mitt liv i alla möjliga former, jag var inte främmande att använda våld när det behövdes ibland för att skaffa pengar,eller driva in skulder- själv har jag åkt på stryk många gånger. Jag gjorde många människor illa- och mig själv, men idag står jag inte till skuld för någon. Dom människorna som hjälpte mig mest var polisen- stor del av det att jag tröttnade till slutet var deras förtjänst. Bara för att slippa dom var ju en bra motivationsgrund att resa upp sig. Kommer ihåg när jag hade varit drogfri några år- då köpte jag blommor som jag lämnade till mariatorget polistation och tackade dom för att jag hade fått ett underbar liv. Utan deras "terror" skulle jag inte ha varit så totalt kört på slutet- och det är jag taksam för.
Visst- det ser olika ut med var och ens liv- det som vi har gemensamt är ju att vi båda har varit hemlösa- och det som vi har gemensamt idag-är att vi har båda ett eget hem-vi är inte hemlösa längre.Vi har levt olika liv där ute- och valt olika vägar därifrån- OCH LIVET HAR BLIVIT UNDERBART ATT LEVA

Ja du Mr. Kanalj!

Vad du tror eller inte tror, är som sagt så litet för mig, helt enkelt ingenting,

Berättade bara en liten udda händelse för Leena, efter att hon berättat om sina år på kåken!

Lite kul var det också när dessa rankade och nymuckade brudar sökte upp mig nere i Lugnet och sa att dom aldrig hade varit med om en sån God Jul hälsning tidigare,

Så är det- för egen del kan jag säga att idag ser jag min egen del i allt skit som har hänt -( det gjorde jag inte då), jag var mästare för att skapa mina egna problem och tack vare det uppståg det ofta otrevliga situationer (inte minst när jag vistades och bodde i olika trappuppgångar, källare etc etc), jag var inte så där jättechysst och trevlig gentemot andra på den tiden-så är det.
Sen fanns det ju situationer där jag inte hade någon avgörande del överhuvudtaget-men i dom flesta situationer hade jag faktiskt del i.
Jag är glad att jag har kunnat titta ärligt på min historia, accepterat, gottgjord,rättat till det som har gått att rätta till- och kunnat gå vidare utan bitterhet,missnöjdsamhet,hat,skuld, och skam.
Att vara fri- det är så himla häftigt.