DirtyDog skrev: RedMentalCase skrev:Dina bekanta verkade ha lika stor ekonomisk framförhållning som trogdolyter och kan knappast räknas som mainstream, nästan alla begriper ju att man måste ha åtminstone ett par års sikt. Exemplet är inte relevant, dumskallar förlorar i alla ekonomiska lägen, fast ränta eller ej.
Självklart, och detta förklarar säkert att nära tusen fastighetsbolag gick i konkurs i Sverige samtidigt.
Bankerna gjorde samtidigt förluster med 179 miljarder kronor fast skattebetalarna gick in med 65 miljarder för att hjälpa troglodyterna (de som du ovan hävdar inte är några "pundhuvuden").
Han ägde ett företag som i sin tur ägde fastigheten (strandtomt i en dyr kommun) som han bodde i och även bedrev sin verksamhet i. I takt med att fastigheten ökade i värde så belånade han den mer och byggde ut den varpå den ökade i värde och kunde belånas ytterligare.
För dessa pengar så "investerades" det i en 49 fots lyxbåt som saknade inredning (ett "projekt" som skulle ge vinst efter renovering).
Då han närmade sig pension och blev förtjust i Simrishamn så beslutade de att flytta dit och sälja verksamheten i huvudstaden. Han köpte nu ett gigantiskt hus därnere och lämnade sitt eget till försäljning. Nu kom krisen nästan över en natt och han fick inte huset sålt och tvingades först dumpa kåken i Simrishamn med förlust och banken krävde nu säkerheter som han inte hade och räntan rusade uppåt.
Banken tvingade fram en exekutiv auktion och kvar blev bara skulder. Så snabbt kan det gå.
Du tycks glömma bort att detta var en period då många ansåg att sparande var idiotiskt och att investeringar i fastigheter var det bästa sparande som fanns. Nästan som det är idag alltså?
Nästan alla hade sina fastigheter belånade till 100% och när prisfallet kom så innebar detta snabbt att husen var belånade till 200%.
Idag anses de (med rätta!) som idioter men som jag påpekade ovan så delades denna idioti med banker och fastighetsbolag.
Har du själv undanstoppat pengar som gör att du klarar räntan under "åtminstone ett par års sikt"?
Nu syftar jag inte på pengar placerade i aktier eller fonder (som inte har något garanterat värde).
Nästan alla hade lånat till100% som sedan blev 200%?? bullshit, du raljerar, det stämmer inte du överdriver extremt, du är inte seriös. RedMentalCase skrev:De som lever på svältgränsen , köper de villa för 5 miljoner??, dina exempel är som sagt totalt irrelevanta, lite högre nivå bör du ha om du ska diskutera ekonomi.
Är du såhär dum eller anstränger du dig bara?
Hus köpte de på 60-talet och mig veterligen så har de bara varit fattiga när de varit UTAN hus och endast haft ett par miljoner i skulder?
Själv är jag utbildad ekonom och förlorade till skillnad mot banker och fastighetsbolag inte en krona under krisen utan beskriver bara den VERKLIGHET som drabbade andra under denna period. Hur är det med din EGEN nivå på diskussionen?
Min nivå är hög, du skulle kanske lugna ner dig och se efter vad du själv skrev??? om folk som levde på svältgränsen, eller du minns inte RedMentalCase skrev:Amortera är naturligtvis bra, för vissa. Andra kanske istället använder de pengar man skulle amorterat för och köper fonder och får 5-10% avkastning, är inte det bättre?
Bättre tills börsen rasar och villapriserna sjunker som en sten möjligen? Hur kan du ens ställa en så korkad fråga och ställa krav på en högre nivå på diskussionen?
Men om du har rätt och dina investeringar är riskfria så föreslår jag att du belånar allt du äger och köper fonder för rubbet. Allt annat vore väl idiotiskt? Precis så tänkte förvisso han i exemplet ovan och honom idiotförklarade du ju? Blir lite osäker på VAD du egentligen försöker säga?
Du säger vad jag ska göra, sen menar du att jag idiotförklarat det du säger jag ska göra??? som sagt, du är inte seriös, bara trams. Jag har inte påstått att man ska belåna allt man äger jag har aldrig påstått att investeringar är riskfria, vilken otroligt låg nivå du har.Det enda jag brukar föreslå är att man är flexibel och är medveten om att
"den som sitter i skuld är aldrig fri".
Trams, även den som är utan skuld kan med samma logik också sägas vara ofri.Förändringar kan ske snabbt så därför måste man vara förberedd på att agera snabbt när förändringarna kommer. Det kan vara nya skatter, avdrag och börsförändringar. Har du inga skulder så kan du rimligtvis aldrig hamna på minus OAVSETT vad som inträffar.
Där jag bor ligger snittpriset på villor kring 5 miljoner och med 80% belåning och 2% i ränta så innebär detta en månadskostnad kring 4 700:-
Om regeringen
slopar avdraget (vilket i dagsläget känns rätt troligt) så ökar kostnaden i ett nafs med 2 000:- per månad.
Drar sen räntan iväg till 4% (fortfarande en historiskt sett LÅG ränta då den rörliga räntan mellan 1989 - 1999 pendlade mellan 11,25 - 24%) så ökar räntekostnaden till 13 333:- per månad. Tänk om räntan skulle gå över 10% som förr i tiden? Då hamnar vi på drygt 33 tusen PER MÅNAD i räntekostnad. Hur många år klarar du av detta? Värst vore det kanske med den rörliga ränta som gällde 1992 med 24% i ränta?
Hur många år klarar du av att betala 80 000 PER MÅNAD utan avdrag?
Han i MITT exempel hade f.ö. lån på betydligt mer än 4 miljoner så 80 000 är ju kaffepengar i sammanhanget.
Vad är bäst då, att ha sina fonder eller att vara skuldfri? Tja, det hänger självklart på fondernas avkastning, eller hur? 80 000 per månad i avkastning är väl rätt normalt för dig?
Hem
