Hem
Govänner.
Jag lyssnade till det utmärkta P1-programmet Konflikt i lördags.
Där framgick det att fundamentalisten och högerextremisten - krigsherren, terroristen,
tjuven och slaktaren Bibi Netanjahu snart kommer att baxa en ny lag genom knesset. Den
förväntas bli antagen. Den omdefinierar israel från det illusoriska "en demokratisk,
judisk stat" till det sannare "en judisk stat".
I programmet fastslås också att israel är en teokrati, (likt Iran) som styrs efter bibliska lagar.
David Harris - en amerikansk jude - intervjuas i programmet. Han försvarar israels övervåld och apartheld med att israel "ju ligger granne med både Libanon och Syrien samt har Iran sin närmaste omgivning. Det ska man tänka på enligt Harris, så jag gjorde det; tänkte.
Visst. Dessa sakförhållanden är oomtvistliga. Hur kunde det bli så tokigt då, frågar jag mej? Är det då "synd" om israel? Knappast. Iran, Libanon, Palestina och Syrien låg ju redan där sen tusentals år då askernazejudarna från i huvudsak Ryssland, som nu dominerar populationen, gjorde valet att förlägga sitt artificiella statsbygge där. Mitt i fiendeland. Ändå sitter man och gnäller. Jag kan bara tolka gnället så att för israels skull skulle det bästa vara att alla palestinier, iranier, libaneser och syrier utrotades för att i stället ge plats åt den våta, mosaiska drömmen om ett storisrael.
Av programmet framgår att sedan israel utförde Gazamassaker nr 3 i somras är splittringen värre än nånsin i det israeliska samhället. Klyftan som ökar skär ofta tvärs igenom en och samma familj. Det gäller i israel såväl som i USA som härbergerar lika många egna judar, d v s 8 000 000.
I augusti höll en rabin vid namn Sharon Kleinborn en andakt där hon läste namnen på alla palestinska barn som dittills dött för israels hand, i sin synagoga på Västra Manhattan. Hon läste också upp namnen på de dittills dödade israelsoldaterna då hon menar att även dessa bör minnas som just barn, då de i unga år tvingas dra på sig zioniststassen och gå ut och mörda småbarn. Flera höga potentater inom synagogans styrelse lämnade på stående fot sina uppdrag i protest och menade att predikan var "Hamaspropaganda". Så kan klyftan gestaltas mellan olika mosaiskt troende i USA.
Så har vi Sarah från Malmö som blivit inbillad av sin far att antisemitismen i Sverige, i dag, är mycket större än var den var i Polen när han flydde därifrån, på 60-talet. Själv har hon inga perspektiv alls. Med ledning av pappans ord som hon håller för sanna, köper hon sig en svindyr våning i Telaviv, hyr ut sin lägenhet i Sverige på ett år i taget och flyttar ner. Den hedervärde juden Göran Rosenberg blir mäkta upprörd. Dels över pappans uppenbara lögner och desinformation till sin dotter, över se skyhöga lägenhetspriserna i Telaviv samt över Sarahs dumhet som tror att allt hon hör är sant. Även Ingrid Lomfors, högt uppsatt inom det judiska samfundet i Sverige är med i diskussionen. Hon har bara positiva saker om israel att säga.
Under israels gazamassaker i somras träffade Sara en väninna som hade två svenska vänner med sig. De träffades över en öl. Ingen behövde vänta länge förrän den ena vännen frågade: "Föds judar onda eller blir dom det senare i livet?" Sahra säger sig inte ens ha blivit förvånad över frågan men fick sej en tankeställare över hur zionismens uttryck förvränger synen på judar.
Den unge, tidigare jerusalemjuden Ahman, engagerad vänstermänniska inom fredsrörelsen, blev till slut så trött på att definieras som jude utifrån statens inneboende ondska att han tog sitt pick och pack och flyttade till Berlin. Det pågår en kampanj inom de judiska ungdomsgenerationerna om att flytta till Berlin. Av de högerjudar som till 85 % dominerar landet ses en sån flytt som antisemitiskt landsförräderi.
Nahman minns när han jobbade som kock i ett ungdomligt gäng med trevlig stämning - hälften judar - hälften palestinier. När gazamassakern utbröt förbyttes stämningen mot eufori hos den judiska personalhalvan med den palestinska diton nedstämt blev allt tystare. Efter att ha diskuterat med kockarna gick Nahman ut för att röka och kom därvid att prata med en av dörrvakterna. Denne var lyrisk. "Kill all of them - kill the women - kill the children. Kill´m all". Nahman fick nog och flyttade. Han påpekar att det är helt fel att israel skall definiera judaismen. Tidigare i programmet har vi fått reda på att 85 % av israelerna var positiva till masslakten i Gaza som började i augusti.
I USA har ett rabinuppror mot israels politik slagits ned nämns i förbigående. (Om jag inte hörde fel - dom kan ha sagt rabinupprop också). Gazamassaker nr 3, i somras blev vändkorset för den tidigare, judiska sammanhållningen. Kriget upprörde åtskilliga judar. Klyftorna bara ökar mellan dom som ifrågasätter vart israel är på väg och såna som Naftali Benneth, partiledare för bosättarpartiet "Det judiska hemmet" sitter i samlingsregeringen som ministern för ekonomi , minister för religiösa tjänster , minister för Jerusalem och Diaspora Affairs. Hans fru sägs vara "proffesionell konditor". Tidigare sekulära har paret nu anammat alla möjliga judiskt religösa vanor och ovanor. Naftali Benneth har förlorat sitt amerikanska medborgarskap.
AJC, amerika-judiska handelsrådet står IPAC nära liksom den kristna ultrahögern; även dom, fundamentalister med högerextrema åsikter. Men som vi nu fått klart för oss så står läget och svajar likt en fyllo. Vi får vänta och se vad som kan rädda israel som fullständigt håller på att
slitas isär.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/465880?programid=1300
Jag lyssnade till det utmärkta P1-programmet Konflikt i lördags.
Där framgick det att fundamentalisten och högerextremisten - krigsherren, terroristen,
tjuven och slaktaren Bibi Netanjahu snart kommer att baxa en ny lag genom knesset. Den
förväntas bli antagen. Den omdefinierar israel från det illusoriska "en demokratisk,
judisk stat" till det sannare "en judisk stat".
I programmet fastslås också att israel är en teokrati, (likt Iran) som styrs efter bibliska lagar.
David Harris - en amerikansk jude - intervjuas i programmet. Han försvarar israels övervåld och apartheld med att israel "ju ligger granne med både Libanon och Syrien samt har Iran sin närmaste omgivning. Det ska man tänka på enligt Harris, så jag gjorde det; tänkte.
Visst. Dessa sakförhållanden är oomtvistliga. Hur kunde det bli så tokigt då, frågar jag mej? Är det då "synd" om israel? Knappast. Iran, Libanon, Palestina och Syrien låg ju redan där sen tusentals år då askernazejudarna från i huvudsak Ryssland, som nu dominerar populationen, gjorde valet att förlägga sitt artificiella statsbygge där. Mitt i fiendeland. Ändå sitter man och gnäller. Jag kan bara tolka gnället så att för israels skull skulle det bästa vara att alla palestinier, iranier, libaneser och syrier utrotades för att i stället ge plats åt den våta, mosaiska drömmen om ett storisrael.
Av programmet framgår att sedan israel utförde Gazamassaker nr 3 i somras är splittringen värre än nånsin i det israeliska samhället. Klyftan som ökar skär ofta tvärs igenom en och samma familj. Det gäller i israel såväl som i USA som härbergerar lika många egna judar, d v s 8 000 000.
I augusti höll en rabin vid namn Sharon Kleinborn en andakt där hon läste namnen på alla palestinska barn som dittills dött för israels hand, i sin synagoga på Västra Manhattan. Hon läste också upp namnen på de dittills dödade israelsoldaterna då hon menar att även dessa bör minnas som just barn, då de i unga år tvingas dra på sig zioniststassen och gå ut och mörda småbarn. Flera höga potentater inom synagogans styrelse lämnade på stående fot sina uppdrag i protest och menade att predikan var "Hamaspropaganda". Så kan klyftan gestaltas mellan olika mosaiskt troende i USA.
Så har vi Sarah från Malmö som blivit inbillad av sin far att antisemitismen i Sverige, i dag, är mycket större än var den var i Polen när han flydde därifrån, på 60-talet. Själv har hon inga perspektiv alls. Med ledning av pappans ord som hon håller för sanna, köper hon sig en svindyr våning i Telaviv, hyr ut sin lägenhet i Sverige på ett år i taget och flyttar ner. Den hedervärde juden Göran Rosenberg blir mäkta upprörd. Dels över pappans uppenbara lögner och desinformation till sin dotter, över se skyhöga lägenhetspriserna i Telaviv samt över Sarahs dumhet som tror att allt hon hör är sant. Även Ingrid Lomfors, högt uppsatt inom det judiska samfundet i Sverige är med i diskussionen. Hon har bara positiva saker om israel att säga.
Under israels gazamassaker i somras träffade Sara en väninna som hade två svenska vänner med sig. De träffades över en öl. Ingen behövde vänta länge förrän den ena vännen frågade: "Föds judar onda eller blir dom det senare i livet?" Sahra säger sig inte ens ha blivit förvånad över frågan men fick sej en tankeställare över hur zionismens uttryck förvränger synen på judar.
Den unge, tidigare jerusalemjuden Ahman, engagerad vänstermänniska inom fredsrörelsen, blev till slut så trött på att definieras som jude utifrån statens inneboende ondska att han tog sitt pick och pack och flyttade till Berlin. Det pågår en kampanj inom de judiska ungdomsgenerationerna om att flytta till Berlin. Av de högerjudar som till 85 % dominerar landet ses en sån flytt som antisemitiskt landsförräderi.
Nahman minns när han jobbade som kock i ett ungdomligt gäng med trevlig stämning - hälften judar - hälften palestinier. När gazamassakern utbröt förbyttes stämningen mot eufori hos den judiska personalhalvan med den palestinska diton nedstämt blev allt tystare. Efter att ha diskuterat med kockarna gick Nahman ut för att röka och kom därvid att prata med en av dörrvakterna. Denne var lyrisk. "Kill all of them - kill the women - kill the children. Kill´m all". Nahman fick nog och flyttade. Han påpekar att det är helt fel att israel skall definiera judaismen. Tidigare i programmet har vi fått reda på att 85 % av israelerna var positiva till masslakten i Gaza som började i augusti.
I USA har ett rabinuppror mot israels politik slagits ned nämns i förbigående. (Om jag inte hörde fel - dom kan ha sagt rabinupprop också). Gazamassaker nr 3, i somras blev vändkorset för den tidigare, judiska sammanhållningen. Kriget upprörde åtskilliga judar. Klyftorna bara ökar mellan dom som ifrågasätter vart israel är på väg och såna som Naftali Benneth, partiledare för bosättarpartiet "Det judiska hemmet" sitter i samlingsregeringen som ministern för ekonomi , minister för religiösa tjänster , minister för Jerusalem och Diaspora Affairs. Hans fru sägs vara "proffesionell konditor". Tidigare sekulära har paret nu anammat alla möjliga judiskt religösa vanor och ovanor. Naftali Benneth har förlorat sitt amerikanska medborgarskap.
AJC, amerika-judiska handelsrådet står IPAC nära liksom den kristna ultrahögern; även dom, fundamentalister med högerextrema åsikter. Men som vi nu fått klart för oss så står läget och svajar likt en fyllo. Vi får vänta och se vad som kan rädda israel som fullständigt håller på att
slitas isär.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/465880?programid=1300
Senast ändrad av Infra den 2014-12-03, 10:03, ändrad totalt 3 gånger
