ÄNTLIGEN!!!!

Sossar ee lata skrev:Lås in packet!!!! Äntligen tar vi tag i det verkliga hotet!!!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17867517.ab

Dao skrev:Bra de klämmer åt dessa!!!

Sniperace skrev:tror du vi får höra ett fördömande av desswa från vänsaterforumisterna, eller kommer det då vara i ursäktande ordalag osv?
långt ifrån hur de skulle fördöma om det varit högern som gjort det

Sniperace skrev:tror du vi får höra ett fördömande av desswa från vänsaterforumisterna, eller kommer det då vara i ursäktande ordalag osv?
långt ifrån hur de skulle fördöma om det varit högern som gjort det

Infra skrev:

Sniperace skrev:tror du vi får höra ett fördömande av desswa från vänsaterforumisterna, eller kommer det då vara i ursäktande ordalag osv?
långt ifrån hur de skulle fördöma om det varit högern som gjort det

Är de dömda eller är det bara du som fäller dom?  

lazy skrev:Apropå Infras fråga så dömer de sig förhoppningsvis själva, verkligen på tiden.

Den 14 september demonstrerade nynazistiska Svenskarnas parti i centrala Stockholm.

Bland motdemonstranterna fanns personer ur det autonoma vänsterextrema nätverket Revolutionära fronten.

I ett videoklipp från händelsen, som organisationen själv lagt ut på internet, visas flera våldsamma sekvenser där medlemmar ur nätverket är inblandade.
Misshandlade ensam man

I slutet på filmen visas hur ett antal personer ur Revolutionära fronten får syn på en ensam man i 30-årsåldern.

De slår ner honom, bland annat med hjälp av en stol från en närliggande uteservering, och fortsätter misshandeln när han ligger ner.

Det var en av de händelser som ledde fram till att Stockholmspolisen i morse slog till mot flera adresser i Västerås, Eskilstuna och Stockholm.

http://www.expressen.se/nyheter/de-greps-i-tillslaget-mot-vansterextrema/

Det här tutade jag i mina barn från späd ålder, oavsett hur mycket du hatar nynazister så är det aldrig en ursäkt att slå dem sönder och samman, den debatten tar man med argument och inget annat.

Dao skrev:

lazy skrev:Apropå Infras fråga så dömer de sig förhoppningsvis själva, verkligen på tiden.

Den 14 september demonstrerade nynazistiska Svenskarnas parti i centrala Stockholm.

Bland motdemonstranterna fanns personer ur det autonoma vänsterextrema nätverket Revolutionära fronten.

I ett videoklipp från händelsen, som organisationen själv lagt ut på internet, visas flera våldsamma sekvenser där medlemmar ur nätverket är inblandade.
Misshandlade ensam man

I slutet på filmen visas hur ett antal personer ur Revolutionära fronten får syn på en ensam man i 30-årsåldern.

De slår ner honom, bland annat med hjälp av en stol från en närliggande uteservering, och fortsätter misshandeln när han ligger ner.

Det var en av de händelser som ledde fram till att Stockholmspolisen i morse slog till mot flera adresser i Västerås, Eskilstuna och Stockholm.

http://www.expressen.se/nyheter/de-greps-i-tillslaget-mot-vansterextrema/

Det här tutade jag i mina barn från späd ålder, oavsett hur mycket du hatar nynazister så är det aldrig en ursäkt att slå dem sönder och samman, den debatten tar man med argument och inget annat.

Nu har ju dessa högerextremister börjat slåss för Israel, eftersom det var mer gångbart att istället ge sig på muslimer än judar - det är ju liksom mer acceptabelt idag!

lazy skrev:Nej, det har de verkligen inte, en av mina söner slog trots mina varningsord på en s.k nynazist, han kommer dock inte göra det igen.

Dao skrev:

lazy skrev:Nej, det har de verkligen inte, en av mina söner slog trots mina varningsord på en s.k nynazist, han kommer dock inte göra det igen.

Jo, så är det. Många europeiska nynazistiska organisationer valde att frångå judehatet och istället gå på islamhat, och därmed blev deras popularitet betydligt starkare.

Dessa kom sedan att bli stommen i organisationer som EDL eller värre!

Thetaxpayer skrev:

Dao skrev:

lazy skrev:Nej, det har de verkligen inte, en av mina söner slog trots mina varningsord på en s.k nynazist, han kommer dock inte göra det igen.

Jo, så är det. Många europeiska nynazistiska organisationer valde att frångå judehatet och istället gå på islamhat, och därmed blev deras popularitet betydligt starkare.

Dessa kom sedan att bli stommen i organisationer som EDL eller värre!

Länk/källa?

Dao skrev:

Thetaxpayer skrev:

Dao skrev:

lazy skrev:Nej, det har de verkligen inte, en av mina söner slog trots mina varningsord på en s.k nynazist, han kommer dock inte göra det igen.

Jo, så är det. Många europeiska nynazistiska organisationer valde att frångå judehatet och istället gå på islamhat, och därmed blev deras popularitet betydligt starkare.

Dessa kom sedan att bli stommen i organisationer som EDL eller värre!

Länk/källa?

Andreas Malm går igenom detta i detalj i boken "Hatet mot muslimer"! Kapitlet efter han går igenom SD:s interna information, bloggar och utspel.

Thetaxpayer skrev:Andreas Malm?
Ärkekommunisten?
Kunde du inte länka till något så man kan läsa vad han skrivit för jag verkar har råkat förlora min kopia av hatet mot muslimer av Andreas Malm.  
EDL är ju knappast nazister för övrigt.
Hur kan man för övrig vara nazist och inte antisemit? Det är ju en viktig del av det hela. Det borde Rc bland annat tänka på när han nazistanklagar folk till höger o vänster.

Dao skrev:

Thetaxpayer skrev:Andreas Malm?
Ärkekommunisten?
Kunde du inte länka till något så man kan läsa vad han skrivit för jag verkar har råkat förlora min kopia av hatet mot muslimer av Andreas Malm.  
EDL är ju knappast nazister för övrigt.
Hur kan man för övrig vara nazist och inte antisemit? Det är ju en viktig del av det hela. Det borde Rc bland annat tänka på när han nazistanklagar folk till höger o vänster.

Jag länkade till en person som studerat just denna fråga, och berättat om sina resultat i en bok med källhänvisningar. Jag skiter väl i om han skulle kommunist eller Sverigedemokrat.

Nej, EDL är inte riktigt nazister, mig veteligen, men de samarbetar med sådana. Extremisterna har ju en tendens att hitta likasinnade lite överallt.

Nazismen är en form av fascism, och det spelar ingen roll vem de hatar, bara det leder till makt. Det är det som gör fascismen det diametralt motsatta till socialism/kommunism, då dessa från början utgått från kampen MOT makten!

Thetaxpayer skrev:Nazister är antisemiter.
Islamister är också ofta det. Jag tror mig veta att de judiska SS divisionerna i tredje riket var tämligen få. Däremot så fanns det muslimska divisioner.

Dao skrev:

Thetaxpayer skrev:Nazister är antisemiter.
Islamister är också ofta det. Jag tror mig veta att de judiska SS divisionerna i tredje riket var tämligen få. Däremot så fanns det muslimska divisioner.

Det centrala i nazismen är inte hatet mot judar, utan hatet mot svaga - och kommunism. Eftersom Marx var jude, så ansåg de att judar var lägre.

Men de kan lika gärna utnyttja judarna ett tag istället, om det passar dem. Och just nu är det inte så speciellt givande att agitera mot judar. Då fungerar muslimer mycket bättre, då sådana som ni accepterar detta och banar vägen för deras framgångar. Och mycket riktigt blev de mycket framgångsrikare när de istället började hata muslimer.

Judiska soldater i Tredje riket var inget direkt ovanligt.

Speciellt många muslimska divisioner fanns inte heller, och de som fanns fanns mer mot slutet at kriget då tyskarna blev mer desperata. Ja, många araber tog ställning för tyskarna, men det var mer för att de hade en gemensam fiende i England.

Men trots det var det betydligt fler som tog strid på de allierades sida!

RedCloud skrev:Lugn lilla rasistäckel SEEL, dina bruna kamrater är också under luppen hos Säpo, du själv kommer med all sannolikhet åka dit för hets mot folkgrupp, var så säker.

Då ska jag skåla....

lazy skrev: Med denna recension har jag kvalificerat mig som islamofob i Andreas Malms ögon. Jag står ut med det. Med hans synsätt bör vi vara cirka nio miljoner islamofober i Sverige, inberäknat många muslimer.

lazy skrev: Andreas Malms bok om den växande islamofobin motarbetar sitt lovvärda syfte. Nils Schwartz ser ett viktigt ärende förskingras i de oredigerade textmassorna.

"Det här är årets viktigaste bok”, trumpetar Atlas förlagschef Richard Herold i ett pressmeddelande som medföljer recensionsexemplaret av Andreas Malms mastodontverk Hatet mot muslimer.
Jag önskar att jag hade kunnat instämma i Herolds triumfatoriska fanfar, inte minst med tanke på den möda jag lagt ned på att med svidande ögon ta mig igenom 686 tättryckta sidor i petitstil.
Den växande islamofobin i de västerländska samhällena är en fråga att ta på största allvar, och ingen kan förneka att Malm har gått grundligt till väga. Han har grävt sig igenom hekatomber av antimuslimska hatskrifter, redovisade i en 12-sidig litteraturlista och 2 126 fotnoter.
Men han lider av vanföreställningen att ju längre man skriver desto tyngre väger argumentationen, vilket stämmer bara om man ser till pappersvikten. I allt övrigt är övertygandets konst en fråga om den pedagogiska framställningsformen och det genomtänkta urvalet av belysande exempel.
I stället för att så snabbt som möjligt prångla ut den här oformliga luntan, borde Malm tillsammans med en klok förlagsredaktör ha satt sig ner och strukit fram en hanterlig volym ur textmassorna, lämplig att trycka i normalstor stil. Har man med några välriktade slag lyckats spika fast en tes, är det inte nödvändigt att befästa den med ytterligare hundra slag på samma spikhuvud.

Men framställningsformen är bara det ena av Malms pedagogiska misstag. Det andra är själva utgångspunkten. I ett förord räknar han upp allt som han inte tänker diskutera i boken, vilket man noterar med lättnad ända tills man inser att en av de bortvalda infallsvinklarna är den militanta islamismen.
För Malm är det islamofobin, islamofobin och enbart islamofobin som ska läggas fram och manglas ut, som om den plockats fram ur en historiens vakuumförpackning, där de västerländska förövarna och de muslimska offren tilldelades sina förutbestämda roller i samma ögonblick som Muhammed föddes.
Jag har i likhet med Malm inga illusioner om humaniteten i västerlandets imperialistiska mission, men därav följer inte att muslimer måste framställas som ädla idealister i sitt motstånd mot de demoniska blekansiktena. (Om idealisering av muslimer är ett vaccin mot epidemisk islamofobi, så torde Sverige redan ha ett betryggande immunskydd – det finns knappt ett hem som inte har minst en av Jan Guillous romaner i bokhyllan.)
Att diskutera islamofobin – sådan den i Malms generösa definition sprids i allt vidare ringar, från högerextremister till liberala debattörer och kvinnliga islamkritiker – utan att beröra islamismen annat än i förbigående, är som att sitta på en pall med två ben och låtsas att man inte har problem med balansen.

När allt kommer omkring inser Malm själv till sist att det nog kunde ha varit en pedagogisk poäng att diskutera islamismen som en del av de ideologiska klimatet kring islamofobin. I ett kort kapitel nuddar han vid ”den wahhabitiska varianten” av islam och medger: ”Så exakt kan islamofobi och viss islamism imitera varandra.”
Detta kapitel står att läsa på sidorna 660-667 – om någon läsare har orkat hänga med så långt – och följs omedelbart av ett återförsäkrande slutkapitel om de västerländska fördomarna om muslimsk sexualitet.
Malm har ett viktigt och behjärtansvärt ärende, och den grupp – förutom palestinierna – han speciellt ömmar för är de cirka 20 miljoner mer eller mindre troende muslimer som bor i Europa, en socialt underprivilegierad minoritet som av fanatiska debattörer med rasistisk agenda sägs vara på väg att skapa ett ”Eurabien”.
Denna vettlösa desinformation har fått ett visst fäste i det så kallade folkdjupet och en del av fördomarna sprids av ett antal borgerliga opinionsbildare likt medförda bakterier från ett toalettbesök. Det är bra att Malm sätter strålkastarljuset på dessa vandringssägner.
Men precis som muslimerna är islamofoberna en minoritet i Europa. Islamistiska självmordsterrorister på olika håll i världen – däribland Malms hjältar i Hamas – svärtar islams rykte långt mer än vad sverigedemokrater och andra rasister kan drömma om att åstadkomma med sin egen förljugna propaganda.

Muslimernas situation i Europa förbättras inte av att Malm bygger upp en gigantisk konspirationsteori om det eviga och outrotliga västerländska hatet mot de modiga och fredliga Allahdyrkarna, vars kvinnor bär sin slöja som skydd mot den exploaterande manliga blicken i väst, där kvinnorna tvärtom bjuder ut sig som horor.
De europeiska muslimernas situation hjälps heller inte upp av att Malm som självutnämnt målsbiträde – likt en försvarsadvokat i ett våldtäktsmål – begår karaktärsmord på kvinnor som under dödshot vågar vittna mot förtrycket i den muslimska machokulturen.
Och inte tror jag att judarna i Europa känner sig lugnare av att Malm försäkrar dem att det nu är muslimerna som har tagit över rollen som européernas favoriserade hatobjekt.

Med denna recension har jag kvalificerat mig som islamofob i Andreas Malms ögon. Jag står ut med det. Med hans synsätt bör vi vara cirka nio miljoner islamofober i Sverige, inberäknat många muslimer.
Det är därför Hatet mot muslimer inte är årets viktigaste bok. Den kunde ha blivit det, om Malm hade bekymrat sig mer om Europas utsatta muslimer än om sin egen prestige. Visst gör det ont att döda sina darlings, i all synnerhet om man måste begå ett formligt massmord på dem.
Andreas Malm har en sådan begåvning, en sådan arbetskapacitet, ett sådant engagemang, en sådan formuleringsförmåga att det han behöver inte är fler koffeintabletter utan en rådgivare som är mindre rädd för konflikter än vad förlaget Atlas kan bistå honom med.
Att Hatet mot muslimer förfelar sitt syfte är nämligen sist och slutligen en redigeringsfråga.