Kommunism
Ämne: Samhälle
I slutet av 80-talet hade de kommunistiska länderna mängder av allvarliga problem. Industrierna gick sämre än någonsin och de flesta av länderna hade lånat stora summor pengar av länderna i väst. För att få pengar var de tvungna att exportera allt de producerade och resultatet blev då att levnadsstandarden blev ännu sämre.
Genom den försämrade levnadsstandarden så föll också välfärdssystemet. Välfärdssystemet är en av dom grundläggande delarna i det kommunistiska politiken. Kommunisterna ansåg att välfärdssystemet d.v.s. arbetslöshet understöd, billiga bostäder, sjukvård samt utbildning var mycket viktigare än friheten i väst.
Men i verkligheten så var det mycket annorlunda, t.ex. sjukvården och utbildningen var mycket sämre i det kommunistiska Östeuropa än i väst.
Ett annat stort problem i de Östeuropeiska länderna var att deras industrier spydde ut mängder av föroreningar vilket efter en tid ledde till stora ekologiska problem.Alla dessa försämringar ledde till att folkets tro på den kommunistiska politiken blev mycket dåligt. Men trots misstron så sa nästan ingen någonting, främst för att folk var rädda.
Men varför var då folk rädda för det kommunistiska styret?
Jo, främst för att de kommunistiska regeringarna inte tolererade yttrandefrihet och att folk som klagade skulle straffas. Med stor sannolikhet har ett antal människor blivit lönnmördade p.g.a. att de klagade. Många blev också av med sina jobb och vissa skickades till fängelse allt p.g.a. att de klagade på den kommunistiska regeringen.
Men trots rädslan fanns det folk som öppet klagade på regeringens styrelsesätt s.k. dissidenter.
Dessa dissidenter klagade t.ex. på att folk skulle få resa fritt, yttrandefriheten och att stoppa miljöförstöringen men också att länderna skulle ha bättre samarbete med länderna i väst.
Dissidenterna stöddes av folket men folket hade tillräckligt med bekymmer för att klara sig själva så stödet blev inte så stort.
Men de kommunistiska regeringarna straffade inte dessa dissidenter så hårt som de ville.
Men varför straffade inte de kommunistiska regeringarna dom så hårt?
Främst p.g.a. av att dissidenterna hade stöd av länderna i väst. De kommunistiska länderna hade som sagt mycket dålig ekonomi och behövde låna mycket pengar från väst. Och väst gillade inte när de kommunistiska regeringarna straffade dissidenter så hårt.
Men de ville också bli behandlade väl och då kunde man ju inte straffa folk som man gjorde på medeltiden.
Dissidenterna hade mycket bra organisationer och jobbade mycket i hemlighet och det var därför som de lyckade hålla idéerna vid liv. De var de som startade revolutionerna som började i slutet av 1980-talet och i början av 1990-talet.
Men inget av detta hade behövt leda till revolution i de kommunistiska länderna. Utan det var nämligen Michail Gorbatjov den sovjetiska ledaren uttalande om de sovjetiska trupperna som kom att fälla avgörandet. Han sa att de sovjetiska trupperna inte längre skulle dra sig ur det kommunistiska Östeuropa.
Men varför sa nu Michail Gorbatjov detta?
Det sovjetiska imperiet håll på att falla samman. Ekonomin gick bara utför främst p.g.a. att industrierna var väldigt ineffektiva. Gorbatjov och den sovjetiska regeringen började också att inse att det krävdes ändringar i politiken för att få fart på ekonomin igen. De fattade också att de var tvungna att ta hand om sitt eget land och de var därför som de drog tillbaka sina trupper.
Vad skulle nu de Östeuropeiska länderna göra? De använde ju jämt de sovjetiska trupperna när folket inte lydde.
Men inte nog med att Gorbatjov drog tillbaka sina trupper så genomförde Gorbatjov en mängd ekonomiska och politiska reformer.
Nu blev det självklart mycket lättare för de Östeuropeiska länderna att också genomföra reformer. Men ett stort problem för de Östeuropeiska regeringarna blev då att det blev mycket lättare för folket att öppet kritisera regeringen.
P.g.a. detta tryck som kom så kan man säga att Östeuropa delades i två grupper. Ena gruppen bestod av Polen och Ungern, regeringarna i dessa länder var för ekonomiska och politiska reformer.
Den andra gruppen bestod av Östtyskland, Tjeckoslovakien, Bulgarien och Rumänien. Där var alla regeringar kraftigt emot alla slags reformer.
PolenDe första Östeuropeiska land som kommunismen kollapsade var Polen.
Varför var Polen det första land som kommunismen kollapsade i?
Det berodde huvudsakligen på att motståndet till kommunismen var stort , men också att Polen hade otroligt dålig ekonomi.
Den största motståndsgruppen var Solidaritet. Det var en fackförening som grundades 1980 och hade 12,5 miljoner medlemmar. Ledaren för Solidaritet var Lech Walesa.
Men 12 december 1981 fick polska regeringen nog av Solidaritet. Då arresterades tiotusentals Solidaritets medlemmar och ledarna skickades till fängelse inklusive Lech Walesa. P.g.a. detta så tvingades Solidaritet att jobba i hemlighet under de följande åren.
Varför gjorde den polska regeringen nu detta mot Solidaritet?
Självklart för att de var rädda för Solidaritet för att de hade såpass stor makt, och att de ville stoppa dem innan de blev ännu större. Men också för att den polska regeringen inte hade så många valmöjligheter. Antingen stoppa Solidaritet eller att bli invaderade av Sovjetunionen.
1988 kom det stora genombrottet för motståndet p.g.a. prisökningar och låga löner blev det strejk i hela landet.
Detta blev framgången för Solidaritet, nämligen för att den polska regeringen började nu i smyg att hålla möten med Solidaritet för att dela upp makten.
Men varför gjorde nu den polska regeringen detta?
De insåg att man inte längre kunde trycka ner Solidaritet. Regeringen visste också att de inte var särskild omtyckta av folket och att Solidaritet hade nästan hela folket bakom sig. De försökte nu genom att dela makten bli mer populära bland folket och få deras stöd.
5 april 1989 kom resultatet, en överenskommelse bland både Solidaritet och den polska regeringen. 35 procent av platserna i parlamentet skulle man väljas till och 65 procent var reserverade för kommunister.
Den 4 juni hålls valet om de 35 procent i parlamentet och Solidaritet vann alla platser utom en.
Problemet var nu att Solidaritet hade stöd oss folket med de kunde aldrig bli majoritet i parlamentet.
Trots dessa förändringar så fortsatte den polska ekonomin att försämras. Folk var rädda för att varorna i affären skulle ta slut och folket började helt enkelt att panik köpa.
Man började nu jobba för att tillsätta en ny regering.
Den 19 juli valdes general Jaruzelski till president. Han försökte bilda en regering med kommunister som majoritet.
Solidaritet vägrade att gå med på detta och de började strejka.
Jaruzelski tillsatte nu en icke-kommunistisk regering.
Varför tillsatte Jaruzelski en icke-kommunistiskt regering?
Till största del för att Lech Walesa hade erbjudit att två små partier skulle lämna koalitionen d.v.s. ett förbund av politiska partier. Om kommunistpartiet skulle ge sitt stöd åt Solidaritet.
Jaruzelski insåg också att Solidaritet var för stort och mäktigt för att man skulle kunna strunta i dem.
Därför accepterade Jaruzelski erbjudandet och Solidaritet fick på så sätt majoritet i parlamentet.
Som ny premiärminister tillsattes då Tadeusz Mazowiecki ev av Lech Walesas rådgivare. Inom tre månader ändrades nästan allt. T.ex. man tog tillbaka namnet republiken Polen, emblemet den vita örnen fick sin krona tillbaka och priserna släpptes fria.
Det kommunistiska styret i Polen var nu förbi!
UngernI Ungern så skedde inte revolutionen så plötsligt utan ganska långsamt. Skillnaden från Polen var att det inte var folket som påverkade regeringarna utan en liten grupp av dissidenter. Dissidenterna ville avskaffa den kommunistiska regeringen helt. Vissa kommunister ville också ha politiska och ekonomiska reformer men de ville inte avskaffa allt utan de ville själv behålla makten.
1987 började dissidenterna att attackera regeringen offentligt. Och den ungerska regeringen började att ändra lite i regeringen t.ex. så tillsattes yngre och reformvänligare ledare.
Till skillnad från Polen så hade den kommunistiska regeringen här ungefär 30 procent stöd av folket. För att bli ännu populärare så började man att göra sig av med saker som påminde om det gamla kommunistiska Ungern. T.ex. så öppnade man gränsen till Österrike.
Ett viktigt beslut var att begrava Imre Nagy en andra gång. Han var Ungerns premiärminister under 1956 års revolutioner.
Den 16 juni 1989 samlades cirka 200 000 ungrare i Budapest för att se begravningen och att lyssna till folk som var med i 1956 års revolution och som krävde ett slut på kommunismen.
Den 13 juni hade den ungerska regeringen och vissa dissidenter samlats tillsammans för att bestämma Ungerns framtid.
När de var klara den 18 september så hade de kommit överens om att Ungern skulle bli en demokratiskt och oberoende stat.
Varför gick nu den kommunistiska regeringen med på detta?
Eftersom den Ungerska ekonomin var dålig och att de visste att det behövdes olika förändringar. Dissidenterna hade liksom i Polen stöd av folket och den ungerska regeringen hade inte så stort stöd. Så den ungerska regeringen insåg att man var tvungna att göra stora förändringar.
Den 23 oktober utropades den nya demokratiska ungerska republiken. De kommunistiska partierna hade trots detta kvar makten men när de fria valen i mars 1990 ägde rum så förlorade de kommunistiska partierna stort och kommunismen i Ungern var förbi!
ÖsttysklandRegeringen i Östtyskland var emot alla slags reformer in till det sista. Trycket kom från två olika grupper. Den ena var från de tusentals människor som vill utvandra till Västtyskland och den andra var alla människor som ville bo kvar i Östtyskland men ville genomföra reformer.
Den grupp som ville lämna landet fick sin största chans när Ungern 1989 började öppna sina gränser till Österrike. Man kunde då fly genom Ungern för att komma till Österrike och sedan till Västtyskland. Många tusentals människor gjorde också detta.
Den 11 september så startade dissidenterna i Östtyskland i ny grupp som kallades Nytt Forum. Denna grupp ville att Östtyskland åter skulle förenas med Västtyskland.
Varför ville Nytt Forum detta?
Främst för att de inte bara ville överge sitt land som så många andra utan de skulle börja att bygga upp sitt land igen. Som ett nytt demokratiskt land.
Men många kunde inte bara lämna Östtyskland för dem hade ju hus, lägenheter och släktingar kvar i Östtyskland. Många gamla och sjuka kunde ju inte heller lämna Östtyskland.
Den kommunistiska regeringen leddas av en generalsekreteraren Erich Honecker. Han motsatte alla krav på reformer men trycket fortsatte att öka på regeringen.
Den 6-9 oktober kom avgörandet Michail Gorbatjov sa där offentligt till Erich Honecker “livet straffar dem som spjärnar emot”. Detta uttalande innebar väldigt mycket. För nu så stödde han inte längre de konservativa östtyska ledarna och nu blev det fritt fram för många andra.
Två dagar senare deltog över 70 000 människor i en demonstration i Leipzig, där de krävde reformer.
Den östtyska regeringen beslutade sig för att inte använda våld mot demonstrationen och därigenom uteslöt dom sitt enda val.
Erich Honecker avsattes 18 oktober och ersattes med Egon Krenz en hårdhänt kommunist som ansvarade för Stasi. Han visste att det krävdes reformer för att få fart på ekonomin men han var inte så trovärdig p.g.a. hans förflutna som en hårdhänt kommunist.
Utvandringen till Västtyskland fortsatte och demonstrationerna blev bara större och större. Den 4 november samlades över en miljon människor i Östberlin för att verkliga reformer och inte dem som Egon Krenz hade gjort.
I detta läge beslöt regeringen att öppna gränsen till Västtyskland och samma dag så resta miljontals människor och såg hur mycket bättre människorna levde i Västtyskland. Detta gjorde att förtroendet till den östtyska regeringen minskade kraftigt.
Ekonomin försämrades kraftigt p.g.a. att så många utvandrade och det blev då brist på arbetskraft.
Nu började västtyska partier att blanda sig in. I januari bestämde man sig för att 18 mars 1990 så skulle det hållas val.
Den viktigaste frågan i valet var när och hur Östtyskland skulle förenas med Västtyskland.
Den 18 mars så röstade östtyskarna med stor majoritet för “Alliansen för Tyskland”. Alliansen bestod av den västtyske Helmut Kohl.
Varför röstade så många östtyskar på Alliansen för Tyskland?
Nästan enbart för att de lovade att så snart som möjligt att förena sig med Västtyskland.
Den 1 juli förenades ekonomierna och valutorna för de två tyska staterna. Den 3 oktober förenades Östtyskland och Västtyskland helt och hållet.
Därmed hade staten Östtyskland upphört att existera.
TjeckoslovakienUngefär som i Östtyskland så var den Tjeckoslovakiska regeringen emot alla slags reformer. Påtryckningar att regeringen skulle lämna ifrån sig makten kom från folket.
En student demonstration den 17 november 1989 krossades brutalt av polisen och många människor skadades.
Detta ledde till att studenterna utlyste strejk bland både studenter och arbetare. Den 18 november började folk att stanna i Wencelastorget i Prag för att lyssna på olika grupper och dissidenter som alla krävde samma sak, nämligen reformer.
Demonstrationer ägde självklart inte bara rum i Prag utan i hela landet. Den tjeckoslovakiska regeringen insåg att de inte hade något stöd alls, inte ens från polisen som inte längre slog ner de fredliga demonstrationerna.
Den kommunistiska regeringen insåg att de hade förlorat och
avgick.
Varför avgick den kommunistiska regeringen bara?
De hade sett att regeringarna Polen, Ungern och Östtyskland alla hade förlorat stort och insåg att utan folkets stöd så kan man inte ha makten särskild länge.
Partiet Medborgarforum hade stort stöd från folket och dom tryckte på regeringen att dom skulle avgå.
Regeringen fick helt enkelt känna sig slagna!
I juni 1990 blev det fria val i Tjeckoslovakien och den van partiet Medborgarforum. Och därmed var det kommunistiska styret i Tjeckoslovakien slut!
RumänienDen rumänska regeringen störtades genom en snabb och våldsam revolution där hundratals människor dödades, även diktatorn Nicolae Ceausescu.
Revolutionen började 16 december 1989 i västra Rumänien. Folket demonstrerade p.g.a. att en präst som förföljdes för att han kritiserade regeringen.
Regeringen valde att stoppa demonstrationen genom att kalla in armen och säkerhetspolisen. Resultatet blev hundratals döda.
Ilskan i landet började nu att växa mot Nicolae Ceausescu.
På ett stormöte när Ceausescu talade så började folk att bua och ropa “mördare!”. Ceausescu blev chockad och tystnad helt. Folket i Rumänien hade nu sätt Ceausescu bli tystad av folket.
Till en början så samlades folk på gatorna för att demonstrera men där besköts de av soldater.
Den största skillnaden med Rumänien mot t.ex. Polen och Östtyskland var att de inte hade några dissidenter som ledde dem.
Den 22 december så samlades åter människor på gatorna och demonstrerade. Ceausescu insåg att folket hade vänt mot honom och han flydde från Bukarest, för att han fruktade sin egen säkerhet.
Då kom det stora genombrottet. Armen bytte helt plötsligt sida och stödde nu folket.
Varför bytte armen helt plötsligt sida?
För att armen fattade att Ceausescu höll på att förlora makten och armen vill ju självklart stå på vinnarens sida. Därför bytte de helt plötsligt sida.
Säkerhetspolisen gjorde ett sista försök att rädda sig själva och Ceausescu. De började återigen att öppna eld mot demonstranter och ytterligare hundratals dödades. Men attacken slogs ner efter någon dag.
Då hade också en exekutionpatrull kidnappat Ceausescu och hans hustru och avrättade dem efter en kort rättegång.
Nationella räddningsfronten valdes till parlamentet efter fria val i maj 1990. Kommunisttiden var nu förbi i Rumänien.
BulgarienLikadant som i Rumänien sa fanns det väldigt lite dissidenter i Bulgarien. Revolutionen leddas här istället av reform vänliga kommunister som ville hålla sig kvar vild makten.
I maj 1989 kom en vändpunkt. Personer från turkiska minoriteter började en rad av demonstrationer. Den hårda kommunistledaren i Bulgarien hette Todor Zjivkov och han stoppade demonstrationerna. Genom att polisen dödade 60 personer och hundratals arresterades och mer än 500 flyttades tillbaka till Turkiet. Zjivkov gick allt hårdare till angrepp mot turkarna och 350 000 bulgariska turkar flydde till Turkiet.
Zjivkov hade gått för långt. Regeringar i väst protesterade, Michail Gorbatjov stödde inte längre hans politik och även ledande bulgariska kommunister började att motsätta Zjivkov.
En andra viktig händelse kom när en internationell miljökonferens som hölls i Sofia den 16 oktober till den 3 november. Folket började då att demonstrera utanför konferens lokalerna.
Regeringen använde då återigen våld men efter att konferens medlemmarna protesterade p.g.a. att folk misshandlades offentligt så drog regeringen tillbaka sina order.
Folket fortsatte att demonstrera och demonstrationerna blev bara större och större.
Den 24 oktober lämnade Peter Mladenov, utrikesministern in sin avskedsansökan.
Varför gjorde Peter Mladenov detta?
Han tyckte att detta var rätt tid att kritisera Zjivkov och han anklagade partiledningen för att skapa en styrelse med personlig makt.
De följande två veckorna så försökte Mladenov få stöd av politbyrån och Michail Gorbatjov för att göra sig av med Zjivkov.
Den 10 november tillkännagav premiärministern att Zjivkov hade avgått.
Mladenov började nu att leda reformrörelsen. Han släppte alla politiska fångar och den turkiska minoriteten skulle få tillbaka sina rättigheter. Han var också för fria val.
Demokratiska krafternas union var ett parti som bildades men de förlorade de fria valen i juni 1990.
Istället vann kommunisterna, som nu kallade sig för socialistpartiet de första fria valen.