Ideologi och politik
av professor i historia Kristian Gerner
I historien är kommunism namnet på en politisk ideologi från 1800-talet och på en politisk rörelse under 1900-talet. Denna kommunism grundas på den tyske filosofen Karl Marx’ påståenden om den oundvikliga och blodiga världsrevolutionen.
Kommunismen som ideologi går tillbaka på den epok i Europas historia som kallas upplysningen. Det var en tankeskola bland intellektuella där mänsklighetens historia uppfattades som en utvecklingshistoria. Nutiden var bättre än gårdagen, och framtiden skulle bli ändå bättre. Hela mänskligheten skulle bilda en harmonisk enhet. Värdena frihet, jämlikhet, broderskap, äganderätt och trygghet skulle alla bli verklighet för alla människor på en och samma gång. Det skulle inte finnas några konflikter. Denna utvecklingsoptimism låg till grund för socialismen, och ur socialismen utvecklades kommunismen.
De europeiska revolutionernas år 1848 publicerade de tyska filosoferna Karl Marx och Friedrich Engels en liten propagandaskrift som de gav namnet Det kommunistiska manifestet. Ordet kommunism som namn på en ideologi har därefter kommit att stå för den marxistiska filosofin, och de politiska partier som grundat sig på denna lära har kallats kommunistiska.
Kommunismen delar in mänskligheten i klasser. Arbetarklassen är den ädla och goda klassen. Företagare och andra som kallas "borgare" är den usla och onda klassen. Det kommunistiska manifestets politiska budskap löd: "proletärer i alla länder, förena er!" Ordet proletärer syftade på industriarbetarna, och uttrycket "i alla länder" syftade på att arbetarklassen var internationell och inte nationalistiskt sinnad.
Kapitalismen var en global företeelse som gjorde hela världen till en enda marknad, men kapitalisterna behöll vinsterna för sig själva och tvingade arbetarna att leva på svältlöner.
Men eftersom kapitalismen var global och arbetarklassen den ojämförligast största samhällsklassen, var det dags för arbetarna att överta fabrikerna och göra slut på kapitalistklassen.
Marx och Engels hävdade att kapitalisterna inte frivilligt skulle ge den ekonomiska makten ifrån sig. Därför var det nödvändigt med en våldsam, väpnad proletär revolution. Marx och Engels använde ett bildspråk som sade att det kapitalistiska samhället var havande med socialismen och att revolutionen var den barnmorska som skulle förlösa det nya, socialistiska samhället.
Orden socialism och kommunism har använts om vartannat för att beskriva både idealen och den historiska verkligheten, men den historiska utvecklingen under de senaste hundrafemtio åren har klargjort att en väsentlig skiljelinje går mellan socialdemokrati och kommunism.
Den socialistiska ideologin utformades inom ramen för det kapitalistiska industrisamhället i Västeuropa under den epok då demokratin växte sig allt starkare och den allmänna rösträtten till sist blev allmän i denna del av världen. I slutet av 1800-talet splittrades den socialistiska rörelsen mellan en revolutionär och en revisionistisk del.
De inom den socialistiska rörelsen som höll fast vid tron på en revolutionär förändring av det västerländska industrisamhället och på proletariatets diktatur som inledningen till skapandet av paradiset på jorden i en nära framtid kom att bli kända som kommunister. I förra sekelskiftets Ryssland kallade sig revolutionärerna för bolsjeviker.
År 1918 antog bolsjevikerna namnet Ryska kommunistiska partiet (bolsjevikerna). Från och med detta år syftar det politiska begreppet kommunism på den rörelse som styrde och det samhällssystem som rådde i den stat som mellan 1922 och 1991 hette Sovjetunionen. Begreppet syftar också på Sovjetunionens vasallstater i Europa mellan 1948 och 1989, på Jugoslavien från 1945 till statens upplösning 1991, på Albanien mellan 1945 och 1990, på Kambodja mellan 1975 och 1978 samt på Kina, Nordkorea, Kuba, Vietnam i dagens värld.
"Revision" uttrycker att man kritiskt granskar vad som har skett, drar slutsatser av faktiska erfarenheter och vid behov omprövar sina värderingar. Revisionisterna inom den socialistiska rörelsen tog avstånd från tesen att det socialistiska samhället måste införas med hjälp av en blodig revolution och proletär diktatur. De ansåg att arbetarklassen kunde ta makten med fredliga medel om och när det blev allmän rösträtt. De valde att arbeta inom ramarna för parlamentarismen och anslöt sig till principerna om demokrati och yttrandefrihet för alla. De blev kända som socialdemokrater.
Som ideologier och politiska rörelser hör både kommunismen och socialdemokratin till vänstern på den politiska arenan. Beteckningarna vänster och höger på politiska rörelser började användas under revolutionen i Frankrike på 1790- talet.
Den nya franska republiken hade en nationalförsamling, en riksdag, där de som ville förändra samhället tog plats till vänster och de som ville bevara samhället som det var satte sig till höger. Vänstern var radikal och högern konservativ. När kommunismen blev namnet på en politisk rörelse som strävade efter att förändra samhället var det självklart att den räknade sig till vänstern.
När kommunisterna med vapen hade erövrat makten i Ryssland, Kina, Cuba och många andra länder införde de terror, också enligt mönster från franska revolutionen. Kommunismen är arvtagare till den mest radikala delen av den franska revolutionens vänster, den jakobinska rörelsen. Dess ledare Robespierre gjorde terrorn till politiskt medel. Med terror menas att makthavarna använder brutalt våld mot sina politiska motståndare och mot landets vanliga befolkning.
I Sovjetunionens historia fanns den röda terrorn åren 1918-1921, då staten bildades. Bolsjevikerna grep makten i november 1917 och i januari 1918 införde de diktatur. Deras motståndare, som försvarade det gamla tsarväldet kallades de "vita" och bolsjevikerna var de "röda".
Rött är historiskt både socialismens och kommunismens färg. Den röda terrorn är beteckningen på bolsjevikernas politik under inbördeskriget mot de vita, vilka utövade en motsvarande vit terror. Miljoner människor föll offer för både den röda och den vita terrorn.
Den stora terrorn genomfördes av kommunistpartiet i Sovjetunionen under 1930- talet, då bönderna gjordes livegna igen (livegenskapen hade upphävts i Ryssland 1861) och landet industrialiserades. Slavarbete införde i stor skala i ett system av straffarbetsläger, den så kallade Gulag-arkipelagen. I så kallade politiska rättegångar dömdes hundratusentals människor till döden genom summarisk avrättning. Flera miljoner människor sköts eller svalt ihjäl under kollektiviseringen och på grund av umbäranden i lägren, som ofta låg i mycket kalla områden i norra Ryssland och Sibirien.
I det kommunistiska Kina inträffade två stora terrorperioder. Den första, som kan liknas vid kollektiviseringen och industrialiseringen i Sovjetunionen tjugo år tidigare, genomfördes 1957–1958. Den största terrorperioden kallades "kulturrevolutionen" därför att både arkitektoniska minnesmärken och tankar från det gamla samhället skulle utplånas. Många miljoner människor mördades.
Kulturrevolutionen, som hade många okritiska beundrare i Sverige, ägde rum mellan 1966 och 1976. Den upphörde helt enkelt för att diktatorn, kommunistväldets grundare Mao avled. Hans efterträdare valde att uppmuntra människorna att arbeta bättre genom att införa lön för arbete och låta tillverka konsumtionsvaror.
När Kambodja år 1975 blev kommuniststyrt och bytte namn till Kampuchea mördades 1,7 miljoner människor i en landsomfattande terror. Alla andra kommunistiska stater har styrts med hjälp av terror, men inte lika omfattande som i dessa tre fall.
Hem
