Hem
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinekielos/article16025062.ab
Muslimska hotet är en paranoid fantasi
Invandrarmyterna inget nytt fenomen
Gamla föreställningar Doug Saunders tar i boken ”The myth of the muslim tide ...” effektivt död på vanliga myter om muslimer i väst. Och bevisar att de inte är nya – vi har hört dem förr om östeuropeiska judar och vissa katolska grupper. Foto: COLIN MCPHERSON/corbis
Boken låg elva månader på New York Times bästsäljarlista. Den första upplagan sålde 240 000 exemplar och fick tryckas 26 gånger. Detta trots att många tidningar vägrade ta in annonser för den.
Författaren beskrev en flodvåg av massinvandring. Invandrarna kom från samma typ av bakåtsträvande, auktoritära, religiöst fanatiska samhällen. De följde en oföränderlig och orubblig uppsättning dogmer dikterade av deras religiösa ledare i hemlandet.
Deras religion var inte så mycket en tro som en politisk ideologi: kvarlevande medeltida auktoritära idéer som inte har någon plats i en demokratisk amerikansk miljö. De var inte ute efter att integreras, förtryckte sina kvinnor och förökade sig som råttor. Syftet var att ta över USA, införa sin religions lagar, skriva om konstitutionen och slutligen lägga beslag på presidentposten. Vanligt folk måste sluta sig samman i en motståndsrörelse.
Elva år senare blev en person som tillhörde denna religion faktiskt amerikansk president.
Han hette John F Kennedy.
Den kanadensiska journalisten Doug Saunders tar upp Paul Blanshards klassiska bok från 1949 om hotet från katolikerna för att visa att inget är nytt under solen.
I alla fall vissa människors paranoida fantasier.
Varje större migrationsvåg västerut: irländarna, italienarna och de östeuropeiska judarna har i tur och ordning betraktats som något utan motstycke. Varje gång säger man samma sak: tidigare invandrargrupper kom från en civilisation och ras som liknade vår egen, men den här gruppen är annorlunda. De kommer aldrig att dela våra värderingar. Vi måste prata om det.
I dag hör vi detta om muslimerna. De är en invaderande styrka, en politisk konspiration, ett demografiskt hot. Vi hör det på rasistiska nätforum och från sverigedemokrater. Det var också dessa idéer som snurrade i huvudet på Anders Behring Breivik. Här på båten till Utøya börjar Doug Saunders också sin berättelse. I The Myth of The Muslim Tide do Immigrants Threaten the West går han systematiskt igenom fakta bakom myterna om muslimer i väst.
Håller de på att ta över vår kontinent? Nej, i dag uppgår de till mellan tre och fyra procent. Om rådande trender fortsätter kommer andelen stiga till runt tio om 40 år. Det finns inga tecken på att muslimer håller på att bli en majoritet i Europa. Eller ens en särskilt stor minoritet.
Leder islam till fler barn? Nej. Iran har lägre födslotal än Storbritannien. Födslotalen bland muslimska invandrare brukar dessutom snabbt anpassa sig till vad som är vanligt i landet de invandrat till. Muslimer i Bosnien föder bara 1,23 barn per familj, mycket färre än serber och kroater i regionen.
Detta har dock inte hindrat islamofober som Bat Ye’or att framföra paranoida fantasier om att mördandet av Bosnienmuslimer under Balkankriget berodde på hotet om en muslimsk demografisk invasion.
Är det vanligaste pojknamnet i Storbritannien Muhammed? Ja, några år har detta varit fallet. I alla fall om man räknar alla 12 stavningar. Detta säger dock inget annat än att muslimer har betydligt mindre variation i vilka namn de ger sina söner än andra, betydligt större, grupper. Muhammed kan därför dominera listan trots att bara 1 procent av alla nyfödda britter fick namnet.
Känner muslimska invandrare ingen lojalitet med sina nya hemländer? Jo. Bland muslimska invandrare i Frankrike uppger 85 procent att de har känslor av närhet till andra fransmän. Det är fler än vad som uppger känslor av närhet till andra muslimer.
Lojaliteten med Frankrike verkar inte heller ha att göra med hur sekulariserad man är. Bland de som definierar sig själva som först och främst muslimer är känslan av närhet till andra fransmän ännu högre.
I Storbritannien säger 83 procent av alla muslimer att de är stolta över att vara britter. Det är en högre andel än för britter i allmänhet.
Doug Saunders bok fortsätter på detta sätt. Myt för myt. Hans stora poäng är dock att inget av detta är nytt. Vi har hört det förr. Om irländska och italienska katoliker, och om östeuropeiska judar.
Den muslimska invandringen är inte annorlunda än tidigare vågor. En grupp av ofta fattiga men ambitiösa människor som genomgår en tuff omställning. Ofta från landsbygden till moderna städer allt trots nationella och språkliga barriärer.
Många kommer dessutom från ekonomiskt isolerade kulturellt konservativa regioner i sina hemländer. Självklart uppkommer det konflikter. Det har det alltid gjort. Men det är ingen ursäkt för paranoida hatiska fantasier.
John F Kennedy kunde bli stilig krigshjälte och amerikansk ikon: han gjorde inte USA till en satellitstat styrd från Vatikanen, trots att han gick i skum katolsk mässa varje söndag. Den panerade fisk som de judiska invandrarna förde med sig till slummen i östra London kombinerades med den potatis som de franska hugenotterna friterat och blev till Fish and Chips, det mest brittiska vi vet. Det är så kultur och civilisation uppkommer.
Det är de som tror något annat som är förvirrade. Och de har alltid visat sig ha fel.
Muslimska hotet är en paranoid fantasi
Invandrarmyterna inget nytt fenomen
Gamla föreställningar Doug Saunders tar i boken ”The myth of the muslim tide ...” effektivt död på vanliga myter om muslimer i väst. Och bevisar att de inte är nya – vi har hört dem förr om östeuropeiska judar och vissa katolska grupper. Foto: COLIN MCPHERSON/corbis
Boken låg elva månader på New York Times bästsäljarlista. Den första upplagan sålde 240 000 exemplar och fick tryckas 26 gånger. Detta trots att många tidningar vägrade ta in annonser för den.
Författaren beskrev en flodvåg av massinvandring. Invandrarna kom från samma typ av bakåtsträvande, auktoritära, religiöst fanatiska samhällen. De följde en oföränderlig och orubblig uppsättning dogmer dikterade av deras religiösa ledare i hemlandet.
Deras religion var inte så mycket en tro som en politisk ideologi: kvarlevande medeltida auktoritära idéer som inte har någon plats i en demokratisk amerikansk miljö. De var inte ute efter att integreras, förtryckte sina kvinnor och förökade sig som råttor. Syftet var att ta över USA, införa sin religions lagar, skriva om konstitutionen och slutligen lägga beslag på presidentposten. Vanligt folk måste sluta sig samman i en motståndsrörelse.
Elva år senare blev en person som tillhörde denna religion faktiskt amerikansk president.
Han hette John F Kennedy.
Den kanadensiska journalisten Doug Saunders tar upp Paul Blanshards klassiska bok från 1949 om hotet från katolikerna för att visa att inget är nytt under solen.
I alla fall vissa människors paranoida fantasier.
Varje större migrationsvåg västerut: irländarna, italienarna och de östeuropeiska judarna har i tur och ordning betraktats som något utan motstycke. Varje gång säger man samma sak: tidigare invandrargrupper kom från en civilisation och ras som liknade vår egen, men den här gruppen är annorlunda. De kommer aldrig att dela våra värderingar. Vi måste prata om det.
I dag hör vi detta om muslimerna. De är en invaderande styrka, en politisk konspiration, ett demografiskt hot. Vi hör det på rasistiska nätforum och från sverigedemokrater. Det var också dessa idéer som snurrade i huvudet på Anders Behring Breivik. Här på båten till Utøya börjar Doug Saunders också sin berättelse. I The Myth of The Muslim Tide do Immigrants Threaten the West går han systematiskt igenom fakta bakom myterna om muslimer i väst.
Håller de på att ta över vår kontinent? Nej, i dag uppgår de till mellan tre och fyra procent. Om rådande trender fortsätter kommer andelen stiga till runt tio om 40 år. Det finns inga tecken på att muslimer håller på att bli en majoritet i Europa. Eller ens en särskilt stor minoritet.
Leder islam till fler barn? Nej. Iran har lägre födslotal än Storbritannien. Födslotalen bland muslimska invandrare brukar dessutom snabbt anpassa sig till vad som är vanligt i landet de invandrat till. Muslimer i Bosnien föder bara 1,23 barn per familj, mycket färre än serber och kroater i regionen.
Detta har dock inte hindrat islamofober som Bat Ye’or att framföra paranoida fantasier om att mördandet av Bosnienmuslimer under Balkankriget berodde på hotet om en muslimsk demografisk invasion.
Är det vanligaste pojknamnet i Storbritannien Muhammed? Ja, några år har detta varit fallet. I alla fall om man räknar alla 12 stavningar. Detta säger dock inget annat än att muslimer har betydligt mindre variation i vilka namn de ger sina söner än andra, betydligt större, grupper. Muhammed kan därför dominera listan trots att bara 1 procent av alla nyfödda britter fick namnet.
Känner muslimska invandrare ingen lojalitet med sina nya hemländer? Jo. Bland muslimska invandrare i Frankrike uppger 85 procent att de har känslor av närhet till andra fransmän. Det är fler än vad som uppger känslor av närhet till andra muslimer.
Lojaliteten med Frankrike verkar inte heller ha att göra med hur sekulariserad man är. Bland de som definierar sig själva som först och främst muslimer är känslan av närhet till andra fransmän ännu högre.
I Storbritannien säger 83 procent av alla muslimer att de är stolta över att vara britter. Det är en högre andel än för britter i allmänhet.
Doug Saunders bok fortsätter på detta sätt. Myt för myt. Hans stora poäng är dock att inget av detta är nytt. Vi har hört det förr. Om irländska och italienska katoliker, och om östeuropeiska judar.
Den muslimska invandringen är inte annorlunda än tidigare vågor. En grupp av ofta fattiga men ambitiösa människor som genomgår en tuff omställning. Ofta från landsbygden till moderna städer allt trots nationella och språkliga barriärer.
Många kommer dessutom från ekonomiskt isolerade kulturellt konservativa regioner i sina hemländer. Självklart uppkommer det konflikter. Det har det alltid gjort. Men det är ingen ursäkt för paranoida hatiska fantasier.
John F Kennedy kunde bli stilig krigshjälte och amerikansk ikon: han gjorde inte USA till en satellitstat styrd från Vatikanen, trots att han gick i skum katolsk mässa varje söndag. Den panerade fisk som de judiska invandrarna förde med sig till slummen i östra London kombinerades med den potatis som de franska hugenotterna friterat och blev till Fish and Chips, det mest brittiska vi vet. Det är så kultur och civilisation uppkommer.
Det är de som tror något annat som är förvirrade. Och de har alltid visat sig ha fel.
