Hem
”får skylla sig själva” Två marxister som får skylla sig själva. Så låter ungefär den mildare varianten av smutskastningen av journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson från borgerligt håll. Att skuldbelägga dem är ovärdiga inslag i debatten.
15 september 2012 Etiopiensvenskarna
”Två marxister som avskyr regeringen Reinfeldt är på väg hem ...”
Så beskrev den moderata riksdagsledamoten Maria Abrahamsson Johan Persson och Martin Schibbye på sin blogg. Poängen var att hon som ”borgerligt sinnad” storsint nog ändå berömde deras mod.
På pressträffen i går kommenterade Johan Persson ironiskt hennes blogginlägg med att han är glad att vara i ett land där hon får skriva vad hon vill.
Det som väckt Maria Abrahamssons vrede är troligen att Martin Schibbye tillhört en radikal vänstergrupp.
Fler högertokar hakar på
En liknande retorik har krönikören Johan Hakelius ägnat sig åt. I Affärsvärlden skrev han ett karaktärsmord på Martin Schibbye och hans ”göteborgsstalinism”. Att Schibbye och Persson greps i Etiopien kallade han ”gudomlig rättvisa”.
Den konservativa tidningen Axess har argumenterat på ett liknande sätt, liksom diverse högertokar på nätet.
Diskussionen om deras eventuella politiska tillhörighet är ett bisarrt sidospår i debatten. Vad har det med någonting alls att göra?
I veckans ”Debatt” i SVT drev Centerpartiets kommunalråd i Uppsala, Stefan Hanna, på fullt allvar tesen att Johan Persson och Martin Schibbye i princip får skylla sig själva som blev gripna, eftersom journalister inte ska ha någon ”gräddfil”.
Han pratade i stället om vikten av att respektera diktaturens lagar och seder.
Johan Persson och Martin Schibbye har suttit 14 månader i etiopiskt fängelse för att de gjorde sitt jobb. Att en diktatur som systematiskt bryter mot mänskliga rättigheter inte vill bli granskad är inget som ska respekteras.
Ovärdigt att skuldbelägga
Vår yttrandefrihet, tryckfrihet och demonstrationsfrihet har vi fått tack vare att någon, ofta en journalist, en gång bröt en lag. Det gällde i Sverige för hundra år sedan och det gäller i Etiopien i dag.
När diktaturer försöker hindra medial granskning är det inte på något sätt ovanligt att journalister tar sig in i länder eller områden för att rapportera utan att ha alla de tillstånd som krävs.
Både diskussionen bland borgerliga debattörer om Johan Perssons och Martin Schibbyes eventuella politiska tillhörighet och försöken att skuldbelägga dem är ovärdiga inslag i debatten.
15 september 2012 Etiopiensvenskarna
”Två marxister som avskyr regeringen Reinfeldt är på väg hem ...”
Så beskrev den moderata riksdagsledamoten Maria Abrahamsson Johan Persson och Martin Schibbye på sin blogg. Poängen var att hon som ”borgerligt sinnad” storsint nog ändå berömde deras mod.
På pressträffen i går kommenterade Johan Persson ironiskt hennes blogginlägg med att han är glad att vara i ett land där hon får skriva vad hon vill.
Det som väckt Maria Abrahamssons vrede är troligen att Martin Schibbye tillhört en radikal vänstergrupp.
Fler högertokar hakar på
En liknande retorik har krönikören Johan Hakelius ägnat sig åt. I Affärsvärlden skrev han ett karaktärsmord på Martin Schibbye och hans ”göteborgsstalinism”. Att Schibbye och Persson greps i Etiopien kallade han ”gudomlig rättvisa”.
Den konservativa tidningen Axess har argumenterat på ett liknande sätt, liksom diverse högertokar på nätet.
Diskussionen om deras eventuella politiska tillhörighet är ett bisarrt sidospår i debatten. Vad har det med någonting alls att göra?
I veckans ”Debatt” i SVT drev Centerpartiets kommunalråd i Uppsala, Stefan Hanna, på fullt allvar tesen att Johan Persson och Martin Schibbye i princip får skylla sig själva som blev gripna, eftersom journalister inte ska ha någon ”gräddfil”.
Han pratade i stället om vikten av att respektera diktaturens lagar och seder.
Johan Persson och Martin Schibbye har suttit 14 månader i etiopiskt fängelse för att de gjorde sitt jobb. Att en diktatur som systematiskt bryter mot mänskliga rättigheter inte vill bli granskad är inget som ska respekteras.
Ovärdigt att skuldbelägga
Vår yttrandefrihet, tryckfrihet och demonstrationsfrihet har vi fått tack vare att någon, ofta en journalist, en gång bröt en lag. Det gällde i Sverige för hundra år sedan och det gäller i Etiopien i dag.
När diktaturer försöker hindra medial granskning är det inte på något sätt ovanligt att journalister tar sig in i länder eller områden för att rapportera utan att ha alla de tillstånd som krävs.
Både diskussionen bland borgerliga debattörer om Johan Perssons och Martin Schibbyes eventuella politiska tillhörighet och försöken att skuldbelägga dem är ovärdiga inslag i debatten.
