Sammanfattning
Låt oss alltså titta på vad vi egentligen lärde av den här
sammankomsten.
Av läraren Grynfeldt lärde vi oss att det är värre för en jude
att bli kallad jävla jude än för en muslim att kallas jävla muslim.
Av professor Lars Denzig fick vi lära oss att problemet inte är
Malmö utan Ingemar Reepalu. Vaffödådå, undrar kanske någon.? Jag
tror det är så enkelt som att Reepalu vägrar att dalta med särintresset
Hatets församling eftersom han har 300 000 andra malmöiter att dra
försorg om.
Så till exempel blev han anklagad av en familj som blivit utsatt, att
eftersom I R kom från Estland så bar han på "såna gener"
(antisemitiska gener). Han var alltså "antisemit" för att han kom från
Estland. "Hur försvarar man sig mot såna påhopp" undrar den stackars
Reepalu förtvivlat och begraver sitt huvud i händerna. "Jag är född i
ett annat land och detta land för med sig nån sorts genuppsättning"
tillägger den helt och hållet oskyldige Reepalu.
Denzig är en otroligt subjektiv professor, en part i målet. Så undslipper
han sig om två meningsfränder i salen att vad de sagt "dokumenterar"
antisemitismen i Malmö. Kan en verbal utsaga "dokumentera något"?
Ja, i professor Denzigs värld.
Ilmar Reepalu hade själv bett judiska organisationer i NY sända över
nån för att bedöma läget i Malmö. När Reepalu till sändebudet sa att
antisemitismen var den värsta sortens rasism så protesterade sändebudet
och replikerade: "all rasism är lika avskyvärd".
Enligt pr. Denzig behövs det ingen extern israelkritik ty kritiken är
störst i israel. Jamen, umdrar man; vem ska dom då peka finger åt, och
skälla för antisemit? Man kan väl inte gärna beskylla varandra för
antisemitism. Fast det vetef-n.
Denzig visar sin partiskhet i det han
räknar upp alla länder där nationalismen frodas: Ungern, Polen,
Holland, Danmark, Grekland. Han glömmer (eller låtsas glömma) det mest
flagranta exemplet av dom alla: Israel!
Grynfeldt som ursprungligen kom från Polen, hade berättat för några
elever att han var jude och dessa lär ha förvånat sig storligen över
att han varken hade horn eller svans, påstår han. Tja, återverkningarna
är stora efter den israeliska folkmordspolitiken och förtrycket i
Palestina. Det har givit dåligt rykte åt hela judenheten runt om i
världen.
Joshua Kauffman (nedan kallad Kajfas) är något av en chefsideolog inom
Hatets församling. Han hävdar sin rätt att gå ut och demonstrera till
stöd för israels folkmord på värnlösa kvinnor och barn. Det gjorde Hatets
församling i januari 2009. Hans ynkliga brasklapp är att det stod skrivet
"Fred i Mellanöstern" på ett enstaka plakat. "Fred"!?? Samtidigt som Israels
kärnvapenarme med liv och lust slaktar värnlösa människor i Gaza?
Jo - jag tackar jag -det är just en snygg "fred". Då måste väl Kajfas mena
en fred efter det att alla palestinier mördats eller folkfördrivits? Kajfas
kräver respekt för sin demonstrationsrätt och för sina åsikter. Visst!
Ingen förnekar Kajfas hans medborgerliga rättigheter. Demonstrera på bara.
Visa upp de avskyvärda åsikter som frodas inom Hatets församling.
Vilken respekt förtjänar man om man med "fred" menar utrotning och
folkfördrivning av palestinsk urbefolkning eller fortsatt förtryck
under totalblockad/evighetslång "ockupation", markstölder och folkmord?