”-Om vi för ett ögonblick, sa han torrt, kunde rikta vår uppmärksamhet på den ekonomiska politiken.
-Ekonomisk politik! hojtade Ford Prefect. Ekonomisk politik!
Företagskonsulten gav honom en blick värdig en hornsimpa.
-Ekonomisk politik…upprepade han, det var det jag sa.
-Hur skulle ni kunna ha pengar, undrade Ford, när ni inte producerar någonting? Dom växer inte på träd som ni vet.
-Jag kanske kan få fortsätta…?
Ford nickade uppgivet.
-Tack. Sedan vi beslöt, för några veckor sedan, att använda löv som lagligt betalningsmedel har vi naturligtvis blivit oerhört rika allesammans.
Ford stirrade misstroget på folk-massan, som sorlade uppskattande och girigt klämde på sina putande träningsoveraller.
-Men vi har också fått lite problem med inflationen, sa företagskonsulten, på grund av den höga graden av lövtillgänglighet.
Detta innebär, om jag förstått saken rätt, att man numera får ge upp till tre normalstora skogar för en jordnöt.
Folkmassan sorlade oroligt. Företagskonsulten lugnade den.
-Så för att eliminera problemet, och återupprätta Lövets värde, kommer vi att starta en massiv avlövningskampanj och, äh…bränna ner alla skogar. Jag tror att ni håller med mig om att detta är det förnuftigaste vi kan göra under nuvarande omständigheter.
Folkmassan tycktes lite osäker om detta i en eller ett par sekunder, men sedan någon framhållit hur mycket detta skulle öka värdet av alla löv som dom hade i fickorna hördes vilda tjut av glädje och företagskonsulten fick stående ovationer. Samtliga i folkmassan ingående kamrerer och revisorer såg fram emot en lönsam höst.
-Ni är galna hela högen, förklarade Ford Prefect.
Ni är definitivt vrickade, försökte han.
Ni är helt under isen, uttryckte han sin fasta övertygelse.”
-Ekonomisk politik! hojtade Ford Prefect. Ekonomisk politik!
Företagskonsulten gav honom en blick värdig en hornsimpa.
-Ekonomisk politik…upprepade han, det var det jag sa.
-Hur skulle ni kunna ha pengar, undrade Ford, när ni inte producerar någonting? Dom växer inte på träd som ni vet.
-Jag kanske kan få fortsätta…?
Ford nickade uppgivet.
-Tack. Sedan vi beslöt, för några veckor sedan, att använda löv som lagligt betalningsmedel har vi naturligtvis blivit oerhört rika allesammans.
Ford stirrade misstroget på folk-massan, som sorlade uppskattande och girigt klämde på sina putande träningsoveraller.
-Men vi har också fått lite problem med inflationen, sa företagskonsulten, på grund av den höga graden av lövtillgänglighet.
Detta innebär, om jag förstått saken rätt, att man numera får ge upp till tre normalstora skogar för en jordnöt.
Folkmassan sorlade oroligt. Företagskonsulten lugnade den.
-Så för att eliminera problemet, och återupprätta Lövets värde, kommer vi att starta en massiv avlövningskampanj och, äh…bränna ner alla skogar. Jag tror att ni håller med mig om att detta är det förnuftigaste vi kan göra under nuvarande omständigheter.
Folkmassan tycktes lite osäker om detta i en eller ett par sekunder, men sedan någon framhållit hur mycket detta skulle öka värdet av alla löv som dom hade i fickorna hördes vilda tjut av glädje och företagskonsulten fick stående ovationer. Samtliga i folkmassan ingående kamrerer och revisorer såg fram emot en lönsam höst.
-Ni är galna hela högen, förklarade Ford Prefect.
Ni är definitivt vrickade, försökte han.
Ni är helt under isen, uttryckte han sin fasta övertygelse.”