Hem
Här är riskkapitalisterna som lyckades koppla greppet om svenska skolor och äldreboenden
Våren 2011 svälter 90-åriga Anneli Möller ihjäl på ett privat äldreboende i Brålanda.
När nyheten blir känd väcks nytt liv i höstens hårda debatt om privata äldreboenden och deras ägare.
Mindre känt är vem som längst upp i hierarkin styrt äldrevårdsföretaget Carema under alla skandaler.
Mångmiljardären Henry R. Kravis.
Efter USA:s smutsigaste riskkapitalaffär någonsin fick han kritik om girighet och blev förebild för filmfiguren Gordon Gekko i filmen ”Wall Street”.
Aftonbladets granskning visar att tre fjärdedelar av de största bolagen inom skola, vård och omsorg nu styrs av riskkapitalbolag.
Så här gick det till när världens tyngsta finansklippare kopplade greppet om svenska äldreboenden och skolor.
Det var tidernas affär.
I november 1988 tog Henry R. Kravis hissen upp till ett konferensrum på 34:e våningen i en av Manhattans skrapor.
Tolv timmar senare, efter den skitigaste budstriden i finansvärldens historia, kom han ut som kungen av Wall Street.
För en summa i dag motsvarande 373 miljarder kronor köpte hans amerikanska firma KKR upp den amerikanska detaljhandelsjätten RJR Nabisco. En jättekoncern med 120 000 anställda och en rad kända märken inom cigaretter, frukt och godis.
Men Nabisco-affären var inte bara en av tidernas största företagsköp – det innebar också det största banklån ett företag någonsin tagit.
Affären genomfördes med ett lån som skulle finansieras genom framtida vinster, utförsäljningar av underbolag och med detaljhandelsjätten själv som säkerhet.
Affären gav Henry R. Kravis legendstatus i branschen – för många andra blev han en internationell symbol för girighet. Skådespelaren Michael Douglas hade exempelvis just Kravis som förebild för den skoningslöse finansfiguren Gordon Gecko i filmen ”Wall Street”.
I dag återstår bara spillror av den forna livsmedelsjätten RJR Nabisco. Åren efter riskkapitalaffären brakade det utför och för att få loss pengar styckade KKR upp företaget och sålde spillrorna som blev kvar. Precis som riskkapitalbolaget köpt upp och sålt en lång rad andra företag genom åren.
Och så, hösten 2010, fick Henry R. Kravis upp ögonen för svensk äldrevård.
”Omsättning 500 miljarder. Betalningssäkra kommuner, landsting och myndigheter. Hur mycket vill du växa?”
Denna slogan är hämtad från en granskning av journalisten Kent Werne och kommer från företaget OPIC, specialiserade på att locka företag till den offentliga marknaden.
Den svenska skolan, vården och omsorgen har blivit en guldgruva för internationella finansklippare.
Aftonbladet har granskat de 19 största bolagen med verksamhet inom vård, skola och omsorg.
Granskningen visar tydligt på den stora förändring som skett.
Tre fjärdedelar – 14 av 19 – av de skattefinansierade välfärdsbolagen ägs numera av riskkapitalbolag och
i ett fåtal fall investmentbolag. Kommunerna köper allt mer privat verksamhet och de riskkapitalägda bolagen fick förra året en tredjedel – 28 miljarder – av de skattepengar som kommunerna köpte vård, skola och omsorg för år 2010.
Utvecklingen inleddes med friskolereformen under Carl Bildts högerregering 1991 samtidigt som den nya Lagen om offentlig upphandling, LOU, och husläkarreformen öppnade för privata aktörer även inom vård och omsorg.
Stora koncerner byggdes upp med tiden, men det skulle dröja många år innan svensk välfärd hamnade på de största finansklipparnas önskelistor.
Men 2005 hände allting på samma gång.
Det var då, i mitten av 2000-talet, som riskkapitalisterna för första gången hade fått upp ögonen för Sverige. De första stora affärerna genomfördes. 2007 gick till exempel investmentbolaget Bure in i Sveriges största skolföretag, Academedia.
Men den första, som skulle följas av flera stora affärer samma år, skedde 2005 när Carema köptes upp av brittiska riskkapitalföretaget 3i för, enligt uppgift, runt två miljarder kronor.
Hela företaget ”effektiviserades”, enligt företrädare för 3i.
En effektivisering av sådant mått att företaget fem år senare, 2010, kunde säljas för betydligt mer än inköpspriset – 8,3 miljarder kronor.
Sedan förra året står två nya riskkapitalbolag som ägare till Carema. Ett vårdföretag som de flesta svenskar senare skulle förknippa med missförhållanden på äldreboenden, bonusar till ledningen och undvikande av bolagsskatt.
Mindre känt är vem som längst upp i hierarkin haft makten över företaget under alla skandaler:
Den amerikanske mångmiljardären Henry R. Kravis.
– Det är rädslan för att misslyckas. Det är det som pushar på mig.
Orden är Henry R. Kravis och om måttstocken är att tjäna pengar har han mins t sagt lyckats.
1976 satsade han 10 000 dollar.
Det var den summan som han gick in med i finansbolaget KKR som en av tre ägare.
35 år senare, 2011, är han god för över 30 miljarder kronor och finns på Forbes lista över världens rikaste personer.
Till skillnad från exempelvis Ingvar Kamprad lever också Henry R. Kravis upp till myten av en miljardär.
Som när Kravis var missnöjd med miljöerna kring sitt nya lantställe – och lät bygga ett berg, tre sjöar och ett vattenfall. I hans 28-rumsvåning på Park Avenue i Manhattan finns rokokomöbler för hundratals miljoner från franske kungen Ludvig XV och han har bland annat privata lyxfastigheter i Southampton i New York, Dominikanska Republiken, skidorten Vail i Colorodo och i Paris.
Hans utsvävande finansliv har gett inspiration till Hollywood-filmer, som ”Wall Street”, ”Fåfängans fyrverkeri” och ”Kaos på Wall Street”.
Men det går inte avfärda Henry R. Kravis som en vidlyftig miljardär.
Han finns med i världens kanske tyngsta affärsnätverk, Business Council, och hans bolag styr och äger andra bolag till ett värde av hundratals miljarder. Hans KKR har bland annat satsat på apotek (Boots), musikindustrin (BMG) och leksaker (Toys ’R’ Us).
Han har också betydande politisk makt med sin starka koppling till den amerikanska högern. Han sitter
i en utrikespolitisk styrelse tillsammans med en rad tunga ex-ministrar som Madeleine Albright och Colin Powell. En genomgång av hans donationer visar att han privat och via politiska organisationer också skänkt tiotals miljoner till främst republikanerna och i synnerhet George W Bush och John McCain.
Lånade pengar investeras i ett bolag.
Bolaget effektiviseras och kostnader dras ner innan det säljs med vinst.
Det är riskkapitalbolagens affärsidé i korthet.
– Själva idén är ju att sälja till ett högre pris och det brukar gå mellan tre och fem år innan man avyttrar portföljbolaget, säger Göran Haglund, skatterevisor på Skatteverket.
Riskkapitalbolagen har de senaste åren lyckats tjäna stora pengar på bolag med offentlig verksamhet och förklaringen går att hitta i en rapport från Statistiska centralbyrån.
”Avkastningen på totalt kapital ligger på 15 procent år 2009 för privata företag inom vård, skola och omsorg. Detta kan jämföras med 8 procent för alla privata företag i landet. Även likviditeten och soliditeten är god och ligger över genomsnittet för alla företag.”
Göran Haglund på Skatteverket är expert på riskkapitalbolag – men kan ändå inte förstå hur riskkapitalbolag kan se möjligheter att dra ner på kostnader i dessa bolag.
– Äldrevård, till exempel, är en växande sektor där det är lätt att räkna på pengarna som kommer in. Men ett riskkapitalbolag som ägare måste effektivisera och dra ner på kostnader för att kunna sälja dyrare. Och jag har lite svårt att se vad som har varit så våldsamt ineffektivt i de här verksamheterna när det var helt offentlig verksamhet och vilka kostnader som egentligen går att kapa i.
Den amerikanske regissören och dokumentärfilmaren Robert Greenwald har sin bild klar.
– Henry Kravis har en affärsmodell som bygger på vinst på människor.
Han är en av Kravis hårdaste kritiker i USA, bland annat med sina filmer ”War on greed”, och vänder sig mot att riskkapitalister tjänar hundratals miljoner dollar varje år men ändå inte beskattas lika hårt som andra.
Han kallar Kravis ”a poster child of the 1 percent” –ett affischnamn för de en procenten, som syftar på Occupy Wall Street-rörelsens budskap om de rika som har allt, jämfört med de 99 procenten som måste jobba för att de rika ska få allt.
– Kravis och KKR går så långt i sin kapitalism att de ödelägger allt i sin väg och de struntar totalt i moral eller mänskliga kostnader.
Aftonbladet har förgäves sökt Henry R. Kravis för en kommentar.
Claes Petersson
MILJARDÄRERNA BAKOM DEN SVENSKA VÄLFÄRDEN
CAREMA
Vårdkoncernen Carema har över hela landet bland annat vårdcentraler, specialistmottagningar, sjukhus, hemtjänster, äldreboenden, servicehus, personlig assistans och HVB-hem. Omsättningen 2010 var 6,2 miljarder kronor och bolaget ägs av riskkapitalbolagen KKR och Triton:
Henry R. Kravis, 67
Bolag: Delägare och grundare för KKR som har kapital för 432 miljarder kronor.
Bor: New York, Florida, Dominikanska Republiken och Paris.
Privatförmögenhet: 28,4 miljarder kr.
Övrigt: Inspirerade Michael Douglas till rollen som girig finansman i filmen ”Wall Street”.
George R. Roberts, 67
Bolag: Delägare och grundare, KKR.
Bor: San Francisco och New York.
Privat förmögenhet: 24,8 miljarder kronor.
Övrigt: Kusin till Henry R. Kravis. Stöttar det republikanska partiet.
Fortsättning följer i den andra delen av ämnet...
Våren 2011 svälter 90-åriga Anneli Möller ihjäl på ett privat äldreboende i Brålanda.
När nyheten blir känd väcks nytt liv i höstens hårda debatt om privata äldreboenden och deras ägare.
Mindre känt är vem som längst upp i hierarkin styrt äldrevårdsföretaget Carema under alla skandaler.
Mångmiljardären Henry R. Kravis.
Efter USA:s smutsigaste riskkapitalaffär någonsin fick han kritik om girighet och blev förebild för filmfiguren Gordon Gekko i filmen ”Wall Street”.
Aftonbladets granskning visar att tre fjärdedelar av de största bolagen inom skola, vård och omsorg nu styrs av riskkapitalbolag.
Så här gick det till när världens tyngsta finansklippare kopplade greppet om svenska äldreboenden och skolor.
Det var tidernas affär.
I november 1988 tog Henry R. Kravis hissen upp till ett konferensrum på 34:e våningen i en av Manhattans skrapor.
Tolv timmar senare, efter den skitigaste budstriden i finansvärldens historia, kom han ut som kungen av Wall Street.
För en summa i dag motsvarande 373 miljarder kronor köpte hans amerikanska firma KKR upp den amerikanska detaljhandelsjätten RJR Nabisco. En jättekoncern med 120 000 anställda och en rad kända märken inom cigaretter, frukt och godis.
Men Nabisco-affären var inte bara en av tidernas största företagsköp – det innebar också det största banklån ett företag någonsin tagit.
Affären genomfördes med ett lån som skulle finansieras genom framtida vinster, utförsäljningar av underbolag och med detaljhandelsjätten själv som säkerhet.
Affären gav Henry R. Kravis legendstatus i branschen – för många andra blev han en internationell symbol för girighet. Skådespelaren Michael Douglas hade exempelvis just Kravis som förebild för den skoningslöse finansfiguren Gordon Gecko i filmen ”Wall Street”.
I dag återstår bara spillror av den forna livsmedelsjätten RJR Nabisco. Åren efter riskkapitalaffären brakade det utför och för att få loss pengar styckade KKR upp företaget och sålde spillrorna som blev kvar. Precis som riskkapitalbolaget köpt upp och sålt en lång rad andra företag genom åren.
Och så, hösten 2010, fick Henry R. Kravis upp ögonen för svensk äldrevård.
”Omsättning 500 miljarder. Betalningssäkra kommuner, landsting och myndigheter. Hur mycket vill du växa?”
Denna slogan är hämtad från en granskning av journalisten Kent Werne och kommer från företaget OPIC, specialiserade på att locka företag till den offentliga marknaden.
Den svenska skolan, vården och omsorgen har blivit en guldgruva för internationella finansklippare.
Aftonbladet har granskat de 19 största bolagen med verksamhet inom vård, skola och omsorg.
Granskningen visar tydligt på den stora förändring som skett.
Tre fjärdedelar – 14 av 19 – av de skattefinansierade välfärdsbolagen ägs numera av riskkapitalbolag och
i ett fåtal fall investmentbolag. Kommunerna köper allt mer privat verksamhet och de riskkapitalägda bolagen fick förra året en tredjedel – 28 miljarder – av de skattepengar som kommunerna köpte vård, skola och omsorg för år 2010.
Utvecklingen inleddes med friskolereformen under Carl Bildts högerregering 1991 samtidigt som den nya Lagen om offentlig upphandling, LOU, och husläkarreformen öppnade för privata aktörer även inom vård och omsorg.
Stora koncerner byggdes upp med tiden, men det skulle dröja många år innan svensk välfärd hamnade på de största finansklipparnas önskelistor.
Men 2005 hände allting på samma gång.
Det var då, i mitten av 2000-talet, som riskkapitalisterna för första gången hade fått upp ögonen för Sverige. De första stora affärerna genomfördes. 2007 gick till exempel investmentbolaget Bure in i Sveriges största skolföretag, Academedia.
Men den första, som skulle följas av flera stora affärer samma år, skedde 2005 när Carema köptes upp av brittiska riskkapitalföretaget 3i för, enligt uppgift, runt två miljarder kronor.
Hela företaget ”effektiviserades”, enligt företrädare för 3i.
En effektivisering av sådant mått att företaget fem år senare, 2010, kunde säljas för betydligt mer än inköpspriset – 8,3 miljarder kronor.
Sedan förra året står två nya riskkapitalbolag som ägare till Carema. Ett vårdföretag som de flesta svenskar senare skulle förknippa med missförhållanden på äldreboenden, bonusar till ledningen och undvikande av bolagsskatt.
Mindre känt är vem som längst upp i hierarkin haft makten över företaget under alla skandaler:
Den amerikanske mångmiljardären Henry R. Kravis.
– Det är rädslan för att misslyckas. Det är det som pushar på mig.
Orden är Henry R. Kravis och om måttstocken är att tjäna pengar har han mins t sagt lyckats.
1976 satsade han 10 000 dollar.
Det var den summan som han gick in med i finansbolaget KKR som en av tre ägare.
35 år senare, 2011, är han god för över 30 miljarder kronor och finns på Forbes lista över världens rikaste personer.
Till skillnad från exempelvis Ingvar Kamprad lever också Henry R. Kravis upp till myten av en miljardär.
Som när Kravis var missnöjd med miljöerna kring sitt nya lantställe – och lät bygga ett berg, tre sjöar och ett vattenfall. I hans 28-rumsvåning på Park Avenue i Manhattan finns rokokomöbler för hundratals miljoner från franske kungen Ludvig XV och han har bland annat privata lyxfastigheter i Southampton i New York, Dominikanska Republiken, skidorten Vail i Colorodo och i Paris.
Hans utsvävande finansliv har gett inspiration till Hollywood-filmer, som ”Wall Street”, ”Fåfängans fyrverkeri” och ”Kaos på Wall Street”.
Men det går inte avfärda Henry R. Kravis som en vidlyftig miljardär.
Han finns med i världens kanske tyngsta affärsnätverk, Business Council, och hans bolag styr och äger andra bolag till ett värde av hundratals miljarder. Hans KKR har bland annat satsat på apotek (Boots), musikindustrin (BMG) och leksaker (Toys ’R’ Us).
Han har också betydande politisk makt med sin starka koppling till den amerikanska högern. Han sitter
i en utrikespolitisk styrelse tillsammans med en rad tunga ex-ministrar som Madeleine Albright och Colin Powell. En genomgång av hans donationer visar att han privat och via politiska organisationer också skänkt tiotals miljoner till främst republikanerna och i synnerhet George W Bush och John McCain.
Lånade pengar investeras i ett bolag.
Bolaget effektiviseras och kostnader dras ner innan det säljs med vinst.
Det är riskkapitalbolagens affärsidé i korthet.
– Själva idén är ju att sälja till ett högre pris och det brukar gå mellan tre och fem år innan man avyttrar portföljbolaget, säger Göran Haglund, skatterevisor på Skatteverket.
Riskkapitalbolagen har de senaste åren lyckats tjäna stora pengar på bolag med offentlig verksamhet och förklaringen går att hitta i en rapport från Statistiska centralbyrån.
”Avkastningen på totalt kapital ligger på 15 procent år 2009 för privata företag inom vård, skola och omsorg. Detta kan jämföras med 8 procent för alla privata företag i landet. Även likviditeten och soliditeten är god och ligger över genomsnittet för alla företag.”
Göran Haglund på Skatteverket är expert på riskkapitalbolag – men kan ändå inte förstå hur riskkapitalbolag kan se möjligheter att dra ner på kostnader i dessa bolag.
– Äldrevård, till exempel, är en växande sektor där det är lätt att räkna på pengarna som kommer in. Men ett riskkapitalbolag som ägare måste effektivisera och dra ner på kostnader för att kunna sälja dyrare. Och jag har lite svårt att se vad som har varit så våldsamt ineffektivt i de här verksamheterna när det var helt offentlig verksamhet och vilka kostnader som egentligen går att kapa i.
Den amerikanske regissören och dokumentärfilmaren Robert Greenwald har sin bild klar.
– Henry Kravis har en affärsmodell som bygger på vinst på människor.
Han är en av Kravis hårdaste kritiker i USA, bland annat med sina filmer ”War on greed”, och vänder sig mot att riskkapitalister tjänar hundratals miljoner dollar varje år men ändå inte beskattas lika hårt som andra.
Han kallar Kravis ”a poster child of the 1 percent” –ett affischnamn för de en procenten, som syftar på Occupy Wall Street-rörelsens budskap om de rika som har allt, jämfört med de 99 procenten som måste jobba för att de rika ska få allt.
– Kravis och KKR går så långt i sin kapitalism att de ödelägger allt i sin väg och de struntar totalt i moral eller mänskliga kostnader.
Aftonbladet har förgäves sökt Henry R. Kravis för en kommentar.
Claes Petersson
MILJARDÄRERNA BAKOM DEN SVENSKA VÄLFÄRDEN
CAREMA
Vårdkoncernen Carema har över hela landet bland annat vårdcentraler, specialistmottagningar, sjukhus, hemtjänster, äldreboenden, servicehus, personlig assistans och HVB-hem. Omsättningen 2010 var 6,2 miljarder kronor och bolaget ägs av riskkapitalbolagen KKR och Triton:
Henry R. Kravis, 67
Bolag: Delägare och grundare för KKR som har kapital för 432 miljarder kronor.
Bor: New York, Florida, Dominikanska Republiken och Paris.
Privatförmögenhet: 28,4 miljarder kr.
Övrigt: Inspirerade Michael Douglas till rollen som girig finansman i filmen ”Wall Street”.
George R. Roberts, 67
Bolag: Delägare och grundare, KKR.
Bor: San Francisco och New York.
Privat förmögenhet: 24,8 miljarder kronor.
Övrigt: Kusin till Henry R. Kravis. Stöttar det republikanska partiet.
Fortsättning följer i den andra delen av ämnet...
Det passar dina falska syften. 
