Hem
Lisa Olvebys dotter Jessica var 16 år när hon tog sitt liv i oktober 2007. Då hade hon haft en pågående kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, i nästan ett år. Hon träffade fortlöpande två kuratorer.
– Redan på våren hade vi sett att hon blev sämre, hon såg slafsig ut, slutade sminka sig och orkade ingenting. Hon hann bara gå några veckor på gymnasiet, allting bara rasade för henne, säger Lisa.
Hon var orolig för sin dotter. Men hon såg sig tvungen att lita på att Jessica fick rätt hjälp på BUP.
– Det var mitt skräckscenaro att hon skulle ta sitt liv, det var många nätter hon bara låg och grät, säger Lisa.
Första gången Jessica försökte ta sitt liv gick hon i sjuan, då skickades hon från psykakuten till BUP. I nian fick hon ätstörningar och kontakten med BUP togs upp igen. Flera gånger märkte Lisa att dottern skadat sig själv.
– När Jessica dog bad jag att få tala med ansvarig läkare, men det visade sig att det inte fanns någon.
Lisa anmälde kuratorerna till HSAN, där de fick en erinran. Sedan har ärendet överklagats i flera instanser med olika utgång men i våras slog Högsta förvaltningsrätten fast att kuratorerna inte kunde klandras. Kuratorerna säger att de konsulterade en barnpsykiater, men det framgår inte i journalerna.
– Jag tycker inte att de har tagit min oro på allvar och de har inte tagit Jessica på allvar. Men nu har de blivit synade och granskade så jag känner mig som en vinnare ändå, säger Lisa som kämpat för att ge Jessica upprättelse.
Hon har kontakt med många föräldrar som förlorat sina barn genom självmord. Ett tiotal av dem har barn som hade en kontakt med psykiatrin.
– Jag tycker att det är skrämmande att vi är så många. Det behövs mer resurser och utbildning inom psykiatrin, säger Lisa.
Det senaste året har det kommit två rapporter om barn- och ungdomspsykiatrin i Sverige.
I Socialstyrelsens rapport om barn och unga med psykisk ohälsa framgår att många barn trillar mellan stolarna. Vems är ansvaret? Skolans, BUP:s eller primärvårdens?
SKL konstaterar i sin granskning av heldygnsvården att antalet vårdplatser för barn och unga har minskat kraftigt de senaste åren. Fem landsting saknar helt barnpsykiatriska vårdplatser, enligt rapporten.
Källa Aftonbladet
Ja vad ska man säga om detta då? Skulle inte samhället skärpa sig när det gäller psykiatrin, men vad händer? Till psykiatrin söker sig psykiskt dåliga människor och då måste resurser till dessa finnas.
Jag hörde av en vän nyligen fast detta gällde en vuxen som sökte sig själv till vården och bad om hjälp, men blev inte lyssnad på... En kort tid efter så tog denna man sitt liv... Var det värt att inte lyssna på denna människa då och verkligen ha hjälpt honom?
Fler och fler vårdskandaler hör vi talas om. Vad är det som har hänt med vården och i detta fall psykiatrin som skulle blivit bättre, eller?
När det gäller psykiska sjukdomar handlar det också om att sjukvården måste rädda människoliv som vilken vård som helst!!!
– Redan på våren hade vi sett att hon blev sämre, hon såg slafsig ut, slutade sminka sig och orkade ingenting. Hon hann bara gå några veckor på gymnasiet, allting bara rasade för henne, säger Lisa.
Hon var orolig för sin dotter. Men hon såg sig tvungen att lita på att Jessica fick rätt hjälp på BUP.
– Det var mitt skräckscenaro att hon skulle ta sitt liv, det var många nätter hon bara låg och grät, säger Lisa.
Första gången Jessica försökte ta sitt liv gick hon i sjuan, då skickades hon från psykakuten till BUP. I nian fick hon ätstörningar och kontakten med BUP togs upp igen. Flera gånger märkte Lisa att dottern skadat sig själv.
– När Jessica dog bad jag att få tala med ansvarig läkare, men det visade sig att det inte fanns någon.
Lisa anmälde kuratorerna till HSAN, där de fick en erinran. Sedan har ärendet överklagats i flera instanser med olika utgång men i våras slog Högsta förvaltningsrätten fast att kuratorerna inte kunde klandras. Kuratorerna säger att de konsulterade en barnpsykiater, men det framgår inte i journalerna.
– Jag tycker inte att de har tagit min oro på allvar och de har inte tagit Jessica på allvar. Men nu har de blivit synade och granskade så jag känner mig som en vinnare ändå, säger Lisa som kämpat för att ge Jessica upprättelse.
Hon har kontakt med många föräldrar som förlorat sina barn genom självmord. Ett tiotal av dem har barn som hade en kontakt med psykiatrin.
– Jag tycker att det är skrämmande att vi är så många. Det behövs mer resurser och utbildning inom psykiatrin, säger Lisa.
Det senaste året har det kommit två rapporter om barn- och ungdomspsykiatrin i Sverige.
I Socialstyrelsens rapport om barn och unga med psykisk ohälsa framgår att många barn trillar mellan stolarna. Vems är ansvaret? Skolans, BUP:s eller primärvårdens?
SKL konstaterar i sin granskning av heldygnsvården att antalet vårdplatser för barn och unga har minskat kraftigt de senaste åren. Fem landsting saknar helt barnpsykiatriska vårdplatser, enligt rapporten.
Källa Aftonbladet
Ja vad ska man säga om detta då? Skulle inte samhället skärpa sig när det gäller psykiatrin, men vad händer? Till psykiatrin söker sig psykiskt dåliga människor och då måste resurser till dessa finnas.
Jag hörde av en vän nyligen fast detta gällde en vuxen som sökte sig själv till vården och bad om hjälp, men blev inte lyssnad på... En kort tid efter så tog denna man sitt liv... Var det värt att inte lyssna på denna människa då och verkligen ha hjälpt honom?
Fler och fler vårdskandaler hör vi talas om. Vad är det som har hänt med vården och i detta fall psykiatrin som skulle blivit bättre, eller?
När det gäller psykiska sjukdomar handlar det också om att sjukvården måste rädda människoliv som vilken vård som helst!!!
