Vercingetorix 2011-06-12, 13:56
Infra skrev: Vercingetorix skrev:De första åren var absolut ingen dans på rosor, men det fattades å andra sidan inget heller. Vill man, kan man leva väldigt billigt utan att för den skull behöva försaka särskilt mycket.
Jo, tack. Mycket blodpudding blev det. Det blev ensidigt och ingen riktig
kost att växa upp på. Ibland kunde man dryga ut med bacon, annars fich lingonsylt duga under lyckliga omständigheter.
Kött fick heta korv och korv fick heta korvbröd med ketchup. Nog fuskades det en hel del med kosthållningen om man ska följa SStyrelsens näringstabeller. Hemförsäkring var det inte tal om - men
det behöll man för sig själv. En otrygg och riskabel värld att växa upp i.
Inte blev våra ungar lika kraftiga och långa som
djursholmbarnen vars huvudsakliga livrätt tycks bestå av oxfilé. Vi får hoppas att intelligensutvecklingen hos arbetarklassen inte tar stryk. Det krävs en hel del smartness att ta tillbaka det som stulits från arbetarklassen under åren.
Egentligen är det vår oxfile de växer upp på, de besuttna.
En sak är säker, och det är att jag aldrig har kompromissat med maten. Sylt, saft, marmelad, buljong, mjukost, inläggningar, frukostkräm, bröd etc gör jag själv... Känner man nån jägare/fiskare/lantbrukare brukar det alltid gå att få köpa in sig.. Lagar all mat från grunden och äter oerhört sällan ute. Fika ute på stan är jag alldeles för ekonomiskt sinnad för för att göra, utan brygger mitt kaffe själv. Plockar några hundra liter svamp som uppenbarligen är hårdvaluta när man byter lite av det mot en kasse frukt med kollegorna. Plockar bär o frukt. (Allemansrätten är en guldgruva som folk utnyttjar alldeles för sällan, samtidigt som man därigenom kommer ut i naturen med ungarna.) Låter extrapriserna diktera veckomenyn, istället för tvärtom, och fyller frysen när det är läge... Anser att slänga mat är en dödssynd. Tog varje extrajobb som gick.. (En fördel med att vara musiker är att det inte är omöjligt att ha ett par privatelever/smågig då o då.) Ett par mil på cykel varje dag till o från jobbet, o matkassarna fick ta plats i cykelkärran... Semester hos släkten på landet istället för nåt längre o dyrare...
Köper alltid mina designerjeans på den lokala loppisen, möjligtvis månadsgamla till en bråkdel av nypriset... Etc etc etc... Jag är extremt prismedveten och prutar överallt.
Allt detta har sammantaget givit mig en ekonomi idag som gör att jag kan unna mig o barnen en tillvaro som ligger klart över medel för ensamstående föräldrar, med en cabbe, utlandssemestrar, LED-3Dtv, Wii, dator, iPhones, fritidsaktiviteter + annat som andra föräldrar inte ens kan skönja vid horisonten.
Men, och det medges, detta förutsätter givetvis att man har ett arbete, varför jag ser det som varje förälders främsta plikt att se till att man har en försörjning.
Men det här med att det skulle vara djursholmskidsen som tuggar i sig arbetarklassens oxfilé är bara skitsnack... Sorry...
Har du tänkt på att ett arbetarklassfamiljebesök på MacUrk kostar avsevärt mer än vad en Chateaubriand kostar att laga till? Vinet inkluderat... Och jag pratar svensk oxfilé här... Folk är idioter...
Hem
