Hem
Tja, skall jag skylla på höginkomsttagare eller villaägare i Bromma för att jag har låga inkomster?F.I.S.T skrev:
Ja det verkar vara synd om dig hurru..... varför inte resonera om dig själv som du och din allians gör för sjuka och arbetslösa.... "skyll dig själv"... men det är ju så klart, det är skillnad på folk och folk, vissa ska ha bättre förutsättningar, allt enligt den ny-liberalistiska läran... hoppas du inte blir sjuk, då blir det lite mindre än 150.000 skulle jag tro.... det kan tom bli socialbidrag nu för tiden, om man blir sjuk
När företaget som jag hade jobbat på under 13 år fick problem och började friställa folk på löpande band så tog jag chansen att byta karriär pga mitt stora dataintresse och fick en datautbildning för 80 000:- som avgångsvederlag. Utbildningsföretaget noterade mina kunskaper och ordnade så att jag blev uthyrd till IBM som i sin tur skickade mig till ett läkemedelsföretag som datakonsult. Där visade det sig att deras syn på datakonsulting var att smyga in på medarbetares kontor när de var på rast eller möten och ordna problem med deras datorer. Visst är det stimulerande och utvecklande att felsöka och hitta och åtgärda fel men nej, det var inte alls vad man fick syssla med.
Man skulle inte ens FÖRSÖKA ta reda på orsaken till felet utan skulle istället fullständigt blåsa ur maskinerna och installera om allt via script och backuper. Ett jobb som de kunde ha satt städerskan på att göra enligt min åsikt.
När man var klar skulle man ner i sin källarskrubb igen och vid ett minimalt skrivbord som man delade med en 20-åring så skulle man skriva utförliga redogörelser för vad man gjort. Sen satt man där nere med armarna i kors och hoppades att NÅGOT skulle hända.
När jag nämnde för medarbetare att detta var ett jobb för idioter och ett fullständigt asocialt arbete där man inte talade med någon annan än den lilla gruppen medarbetare som man hade och att jag hade svårt att tänka mig en sådan sysselsättning under det halvår jag var utlånad så var det någon som skvallrade för IBM som ringde min uppdragsgivare och bad om att få mig utbytt då jag hade dåligt inflytande på övriga.
Sen jobbade jag heltid åt en firma med order och fakturering (som jag tidigare hade sysslat med under 20 år) tills de kom på obestånd och blev tvugna att minska arbetstiden till 50%. IT-jobb var omöjliga att få då under IT-kraschen vid sekelskiftet om man inte hade lång erfarenhet eller var betydligt yngre. De flesta blir rädda när sökanden har passerat 40.
Fick sen chansen att ta över ett företag för 150 tusen vilket skulle ge mig halvtidssysselsättning åtminstone vilket kunde kompensera för min halvtidstjänst. Pengarna fick jag dock låna varför löneuttag inte blev aktuellt och försäljningen sjönk dessutom sakta för produkterna. Dock hade jag ännu min halvtidstjänst.
Den sjunkande försäljningen tvingade mig att antingen lägga ned och säga hejdå till sin investering eller att satsa på en ny produkt som jag såg förutsättningar för. Problemet var dock att den nya produkten skulle kräva ännu större investeringar men till slut så bestämde jag mig. Efter lån på ytterligare 350 tusen så var jag igång med min nya produkt och jag började sakta men säkert öka min omsättning igen och kunde se ljuset i tunneln. Då kom krisen.
Jag förlorade min halvtidstjänst på arbetsgivaren höll på att gå under och jag hade nu så mycket investerat i mitt företag att jag inte KUNDE lägga ned detta och börja som löntagare. Skulle ta hela livet att betala tillbaka skulderna och produkten hade ännu framtiden för sig.
Nu kom nästa chock. En stor koncern som stod för omkring 60% av min omsättning lade ned samtliga sina 10 varuhus i landet med någon månads varsel och lönsamheten blev beklämmande.
Nu återstår mest direktförsäljning till slutkund vilket kräver betydligt mer marknadsföring (som kostar mycket pengar) så även om försäljningen snart är uppe i samma volymer som tidigare så har omkostnader samtidigt ökat och dessutom måste jag oregelbundet ut med stora belopp för nya produktioner. Jag har många gånger funderat på att sluta men har samtidigt insett att även om det nu finns många jobb så är det väldigt få som passar mina kvalifikationer och de jobb med krav som verkar vara skrivna för att passa mina kunskaper så är det nästan INGEN som ens bemödar sig att svara på en ansökan. Om man ringer så inser man snart att de är ute efter någon som är 20 år yngre (och helst faktiskt kvinna då de redan är för många män på arbetsplatsen). Dock så har jag noterat på sistone att antalet jobb kraftigt ökat men det är lite besvärligt att ta ett heltidsjobb med min nuvarande verksamhet. Vi får väl se hur det blir. Jag är helt inställd på att alla som lånat ut pengar till mitt företag skall få varenda krona tillbaka.
Jag tycker inte synd om mig själv, men är inte överdrivet entusiastisk över höjning av maxgränser på bidragssystemen då jag finner det lite motbjudande att folk skall tjäna så löjligt mycket mer än mig UTAN att jobba överhuvudtaget. Sen gillar man inte heller att folk missbrukar systemen och tro mig, under åren så har man stött på väldigt många exempel på detta i sin omgivning.
Men det är ingen annans fel att jag är i den situation som jag är i. Det är en hel del olyckliga omständigheter helt enkelt. Dock är det en väldig frihet att vara egen företagare. Jag kan jobba närsomhelst på dygnet och skriva här närhelst det faller mig in.
Man tjänar otroligt mycket på att slippa äta ute och alla kostnader för resor till & från jobbet. Lägger man ned mer än 50:-/dygn på mat så är man slösaktig.
När jag blev opererad förra året så ville läkaren sjukskriva mig i 6 veckor under vilken tid jag heller inte fick bära tyngre än 5 kg.
Jag frågade honom hur det skulle gå till för en ensam egenföretagare?
- Du får väl tillfälligt anställa någon?
- Jaha, så firmans pengar som idag inte ens räcker till för att ge mig själv en lön motsvarande socialbidrag skall plötsligt även räcka till att försörja ytterligare en anställd?
- Men du får väl sjukersättning?
- Jo, men de första veckorna måste ju arbetsgivaren (alltså jag själv) betala, och resten av tiden så blir ersättningen baserad på min knappt existerande lön? Och dessutom skall man hitta någon som kan ta över alla mina arbetsuppgifter (eftersom jag ju inte ens får arbeta vid datorn utan att det anses som försäkringsbedrägeri)? Nej, som ensamföretagare får man främst endast betala till dessa "försäkringar" men någon vettig möjlighet att utnyttja dem har man sällan.
