Fredrik Tenfält: Fattigkampanj fattig på fakta Krönika 29/4:
Barnfattigdomen, enligt den definition som Håkan Juholt använder, nådde sin topp 1997. Då satt Socialdemokraterna i regering sedan flera år. Sedan toppen 1997 har barnfattigdomen halverats, skriver GP:s Fredrik Tenfält.
Barnfattigdom är en fråga som den nye S-ledaren Håkan Juholt tagit på entreprenad. Senast i onsdags kväll i Borås förklarade han åter att barnfattigdomen skall bekämpas. Barnfattigdomen är enligt Juholt inte bara ett socialt problem, den är i grunden ett utslag av den borgerliga regeringens politik.
– Barnfattigdomen hör hemma i Reinfeldts Sverige, men inte i socialdemokratins Sverige, förklarade han redan i sitt installationstal på den socialdemokratiska partikongressen i mars. En retorik han sedan upprepat i sina framträdanden.
Den här sortens retorik – vi är de goda, de andra är de onda (som i detta fall påstås sträva efter att öka misären och utslagningen i samhället) – kan för stunden förefalla effektiv, men har de facto misslyckats två valrörelser i rad för Socialdemokraterna. Problem blir det dessutom när påståendena konfronteras med verkligheten.
Barnfattigdomen, enligt den definition som Juholt använder, nådde sin topp 1997. Då satt Socialdemokraterna i regering sedan flera år. Sedan toppen 1997 har barnfattigdomen halverats. Ett undantag gäller för utvecklingen och det gäller 2008. År 2008 var som de flesta vet det år då Sverige och hela västvärlden drogs in i den värsta finanskrisen sedan slutet av 1920-talet. Men det är just detta år Juholt lutar sig mot, indirekt anklagande regeringen för att medvetet ha spätt på fattigdomen.
Fattigdom är ett starkt begrepp, barnfattigdom ännu starkare. Vem vill inte ge barn en så god och trygg uppväxt som möjligt? Därför är naturligtvis begreppet frestande att använda för politiker. Ingen kan vara ädlare än den politiker som vill bekämpa barnfattigdomen.
Barnfattigdom har också blivit en del av etablerandet av Rädda barnens varumärke. I en intressant krönika i Dagens samhälle pekar chefredaktören Mats Edman på hur just Rädda barnen samarbetat med PR-byrån Prime för en framgångsrik kommunikationsstrategi. Få uttryck kan då sätta känslor i svang som just barnfattigdomen.
Vad är då barnfattigdom, enligt den definition som används? Jo, fattigdom anses vara inkomster som ligger under 60 procent av medianinkomsten i riket.
I ett rikt land kan alltså den som är fattig vara rikare än den som anses rik i ett fattigt land. Och om medelinkomsterna stiger kan de fattiga fortfarande definieras som fattiga, även om de blivit rikare.
Barnfattigdom är alltså ett elastiskt begrepp som bör användas med försiktighet. Barns utsatthet kan också ha många andra orsaker än rent ekonomiska.
Men ser vi till utvecklingen under just 2008 visar den kanske tydligare än mycket annat det samband som finns mellan välfärd och sysselsättning. Det viktigaste för att komma in i samhället är att ha ett jobb och att med inkomster från eget arbete kunna påverka sin ekonomiska situation.
En jobbpolitik och en politik som gör arbete lönsamt är alltså några av de viktigaste ingredienserna för att möta både utanförskap och det vi kallar barnfattigdom. Men de skatteåtgärder som givit också lägre inkomsttagare en månadslön netto i månaden har Juholts parti varje gång röstat nej till. Hans kampanj om barnfattigdomen vilar på lösan sand.