Hem
Forumhögern i allmänhet, trion Knatte Fnatte & Tjatte i synnerhet med RMC i spetsen har ju hånat bl.a. Formsvackan för hans tal om Bankirismen och dess inflytande på demokratin och ekonomin. Kanske denna artikel kan få dom till sans ? (inte för jag tror det, men det är ju värt ett försök)
Att leva över sina tillgångar är ett beteende som provocerar många. Det har greker men också allt fler amerikaner fått känna av. Färska budgetsiffror för de senaste sex månaderna visar att den amerikanska staten just nu måste låna över 1 miljard kronor för att få intäkter och utgifter att gå ihop. Varje timme. Dygnet runt.
Efter tre år på raken med denna förbluffande förbrännings–takt fick till och med den internationella valutafonden IMF nog och gav i veckan amerikanerna en rejäl utskällning, om än inlindad i skonsam prognosrapportprosa.
Lika stor irritation tycks det väcka att ha nästan obegränsat med pengar, men vägra att göra av med dem. Tonläget är uppskruvat från både höger och vänster mot Anders Borg. Till och med allianskollegor anklagar nu öppet finansministern för att ha drabbats av en svår form av utgiftsfobi. Pengarna borde sättas i arbete istället för att läggas på hög.
Och visst är det något som inte riktigt hänger ihop. Siffrorna över Sveriges statsfinanser, med snabb tillväxt, stora överskott och en statsskuld på väg mot rekordlåga 12,5 procent av BNP 2015 skulle platsa som manus till en idyllisk må-bra-film. Men Borgs prat om vargflockar och vikten av att samla i ladorna inför bistra tider låter mer som en trailer för ett postapokalyptiskt epos.
Anders Borg är som en miljardär som går runt i en kostym från Myrorna, får kallsvettningar av de höga priserna på Lidl och tillbringar nätterna med att smygsurfa på jakt efter robusta dieselgeneratorer och handböcker i överlevnad.
Vad är han rädd för? En titt i budgetpropositionen ger vägledning. När Borg punktade upp regeringens viktigaste mål kom ”fler i arbete” på första plats. På andra plats hamnade ett robust finansiellt system. Först därefter utbildning, välfärd och andra områden.
En av huvuduppgifterna för det snart nästan skuldfria superhögkonjunkturlandet Sverige är alltså att förebygga en ny bankkrasch. Medborgare som just bevittnat storbankerna göra över 70 miljarder i rörelseresultat ifjol kliar sig möjligen i huvudet inför denna ödesmättade prioritering.
Den som vill förstå hur det hänger ihop kan läsa en rapport från Riksgälden. Där konstateras att staten inte kan låta en bank gå i konkurs. Om en bank inte kan betala sina fordringsägare hamnar räkningen hos Anders Borg.
Detta gigantiska borgensåtagande följer Sverige som en mörk skugga och får plötsligt den synliga statsskulden på 1065 miljarder att se ut som felräkningspengar.
De fyra storbankerna SEB, Swedbank, Nordea och Handelsbankens samlade balansomslutning (skulder och tillgångar) var vid utgången av förra året 11284 miljarder. Det kan jämföras med Sveriges BNP på 3260 miljarder. Det räcker med att en av dessa banker hamnar i stora svårigheter för att Sverige kan pensionera pratet om tigerekonomi.
Irlands statsskuld före krisen var 25 procent av BNP, nu är den på väg mot 120 procent.
I Europa är det bara Schweiz, Storbritannien och Nederländerna som har en större banksektor i förhållande till ekonomins storlek än Sverige, där siffran är drygt 400 procent av BNP.
Men svenska banker sysslar ju mest med påstått harmlösa bolån?
Det är sant, men mer relevant är hur stort behov de har av att låna upp pengar på den internationella kapitalmarknaden för att finansiera sin egen utlåning.
Enligt Riksbankens senaste stabilitetsrapport är de svenska bankernas beroende av marknadsfinansiering bland de högsta i Europa. Och en allt större del av pengarna till kredittörstiga svenska hushåll hämtas utomlands. Svenska banker har skulder i utländsk valuta motsvarande på 1,5 gånger Sveriges BNP.
Om den globala finansmarknaden drabbas av ett nytt hjärtstillestånd eller om förtroendet för Sverige viker, kan det bli problem när utländska investerare vill ha tillbaka pengarna eller kräver mer betalt.
Hur sannolikt är då detta dystra scenario? Det har redan hänt en gång i närtid.
I efterhand har Anders Borg medgett att Sverige sommaren 2009 bara var timmar från att sannolikt tvingas ta över SEB och Swedbank när Lettland var på väg att sugas in i ett svart hål.
Det är uppenbart att denna nära-döden-upplevelse präglat Sveriges finansminister. Hans krav på att svenska banker måste ha mer kapital framstår i detta perspektiv som fullständigt logiskt. I praktiken tycks han till och med vara beredd att låta viktiga framtidssatsningar stå tillbaka för att vara bättre rustad inför Nästa Stora Smäll.
Att sitta på läktaren och vara lite överdrivet småskeptisk och tjatigt domedagsmässig är lätt. Men när varningarna kommer från den person i landet med bäst insyn finns det anledning att börja skruva på sig.
Och om Anders Borg med hundratals miljarder i manöverutrymme är så nervös för hur Sverige ska klara sig i nästa kris att han hamstrar kapital, vad säger det om prognosen för alla EU-länder som redan är belånade upp över öronen? Låt oss hoppas att vi aldrig behöver ta reda på svaret.
http://www.e24.se/business/bank-och-finans/darfor-skrammer-borgs-forsiktighet_2749793.e24
Marknaden, den enda och sanna....puke
Att leva över sina tillgångar är ett beteende som provocerar många. Det har greker men också allt fler amerikaner fått känna av. Färska budgetsiffror för de senaste sex månaderna visar att den amerikanska staten just nu måste låna över 1 miljard kronor för att få intäkter och utgifter att gå ihop. Varje timme. Dygnet runt.
Efter tre år på raken med denna förbluffande förbrännings–takt fick till och med den internationella valutafonden IMF nog och gav i veckan amerikanerna en rejäl utskällning, om än inlindad i skonsam prognosrapportprosa.
Lika stor irritation tycks det väcka att ha nästan obegränsat med pengar, men vägra att göra av med dem. Tonläget är uppskruvat från både höger och vänster mot Anders Borg. Till och med allianskollegor anklagar nu öppet finansministern för att ha drabbats av en svår form av utgiftsfobi. Pengarna borde sättas i arbete istället för att läggas på hög.
Och visst är det något som inte riktigt hänger ihop. Siffrorna över Sveriges statsfinanser, med snabb tillväxt, stora överskott och en statsskuld på väg mot rekordlåga 12,5 procent av BNP 2015 skulle platsa som manus till en idyllisk må-bra-film. Men Borgs prat om vargflockar och vikten av att samla i ladorna inför bistra tider låter mer som en trailer för ett postapokalyptiskt epos.
Anders Borg är som en miljardär som går runt i en kostym från Myrorna, får kallsvettningar av de höga priserna på Lidl och tillbringar nätterna med att smygsurfa på jakt efter robusta dieselgeneratorer och handböcker i överlevnad.
Vad är han rädd för? En titt i budgetpropositionen ger vägledning. När Borg punktade upp regeringens viktigaste mål kom ”fler i arbete” på första plats. På andra plats hamnade ett robust finansiellt system. Först därefter utbildning, välfärd och andra områden.
En av huvuduppgifterna för det snart nästan skuldfria superhögkonjunkturlandet Sverige är alltså att förebygga en ny bankkrasch. Medborgare som just bevittnat storbankerna göra över 70 miljarder i rörelseresultat ifjol kliar sig möjligen i huvudet inför denna ödesmättade prioritering.
Den som vill förstå hur det hänger ihop kan läsa en rapport från Riksgälden. Där konstateras att staten inte kan låta en bank gå i konkurs. Om en bank inte kan betala sina fordringsägare hamnar räkningen hos Anders Borg.
Detta gigantiska borgensåtagande följer Sverige som en mörk skugga och får plötsligt den synliga statsskulden på 1065 miljarder att se ut som felräkningspengar.
De fyra storbankerna SEB, Swedbank, Nordea och Handelsbankens samlade balansomslutning (skulder och tillgångar) var vid utgången av förra året 11284 miljarder. Det kan jämföras med Sveriges BNP på 3260 miljarder. Det räcker med att en av dessa banker hamnar i stora svårigheter för att Sverige kan pensionera pratet om tigerekonomi.
Irlands statsskuld före krisen var 25 procent av BNP, nu är den på väg mot 120 procent.
I Europa är det bara Schweiz, Storbritannien och Nederländerna som har en större banksektor i förhållande till ekonomins storlek än Sverige, där siffran är drygt 400 procent av BNP.
Men svenska banker sysslar ju mest med påstått harmlösa bolån?
Det är sant, men mer relevant är hur stort behov de har av att låna upp pengar på den internationella kapitalmarknaden för att finansiera sin egen utlåning.
Enligt Riksbankens senaste stabilitetsrapport är de svenska bankernas beroende av marknadsfinansiering bland de högsta i Europa. Och en allt större del av pengarna till kredittörstiga svenska hushåll hämtas utomlands. Svenska banker har skulder i utländsk valuta motsvarande på 1,5 gånger Sveriges BNP.
Om den globala finansmarknaden drabbas av ett nytt hjärtstillestånd eller om förtroendet för Sverige viker, kan det bli problem när utländska investerare vill ha tillbaka pengarna eller kräver mer betalt.
Hur sannolikt är då detta dystra scenario? Det har redan hänt en gång i närtid.
I efterhand har Anders Borg medgett att Sverige sommaren 2009 bara var timmar från att sannolikt tvingas ta över SEB och Swedbank när Lettland var på väg att sugas in i ett svart hål.
Det är uppenbart att denna nära-döden-upplevelse präglat Sveriges finansminister. Hans krav på att svenska banker måste ha mer kapital framstår i detta perspektiv som fullständigt logiskt. I praktiken tycks han till och med vara beredd att låta viktiga framtidssatsningar stå tillbaka för att vara bättre rustad inför Nästa Stora Smäll.
Att sitta på läktaren och vara lite överdrivet småskeptisk och tjatigt domedagsmässig är lätt. Men när varningarna kommer från den person i landet med bäst insyn finns det anledning att börja skruva på sig.
Och om Anders Borg med hundratals miljarder i manöverutrymme är så nervös för hur Sverige ska klara sig i nästa kris att han hamstrar kapital, vad säger det om prognosen för alla EU-länder som redan är belånade upp över öronen? Låt oss hoppas att vi aldrig behöver ta reda på svaret.
http://www.e24.se/business/bank-och-finans/darfor-skrammer-borgs-forsiktighet_2749793.e24
Marknaden, den enda och sanna....puke
