redalert 2011-03-29, 18:02
Bakslag för Juholt
Ledare GP 29/3:
I sitt partiledartal gick Håkan Juholt till offensiv i frågan om pensionssystemet. Han fick snabbt backa sedan både TCO och Saco tackat nej till att agera draghästar åt socialdemokratin.
Håkan Juholt hade inte hunnit vara partiledare i mer än en dag innan han åkte på sitt första bakslag. TCO och Saco avböjde bestämt att medverka i några pensionssamtal med Socialdemokraterna, med udden riktad mot regeringen.
Juholt hade uppenbart förträngt ett i sammanhanget väsentligt faktum, nämligen att Socialdemokraterna sitter i opposition sedan snart fem år tillbaka. Man är inte i den positionen att man kan kommendera in den ena eller andra parten till samtal. Framför allt inte fackförbund som bygger sin verksamhet på att de skall vara partipolitiskt obundna.
Socialdemokraternas nye partiledare har i efterhand försökt att tona ned det inträffade. Det var kanske inte så allvarligt menat och visst respekterar han den pensionsöverenskommelse som träffats över blockgränsen.
Men det är bara att läsa innantill i det tal som Juholt höll inför kongressen och som finns tillgängligt på nätet. Juholt säger sig vara bekymrad över pensionsutfallet. De fackliga organisationerna skall bjudas in för samtal. Först därefter skall regeringen kontaktas och vill den inte lyssna på de gemensamt framtagna synpunkterna – ja, då skall Juholt göra pensionsöverenskommelsen till en valfråga 2014.
Nu blev det alltså blankt nej från både TCO och Saco. Men Juholts utspel är märkligt på flera sätt. Har man ingått en överenskommelse och sedan har synpunkter på den vänder man sig naturligtvis i första hand till dem man ingått överenskommelsen med – inte till helt andra. Socialdemokraterna har samma ansvar för pensionsöverenskommelsen som andra. Det var bara Vänsterpartiet som ställde sig utanför.
Man har inte heller minsta problem att framföra synpunkter. Partiet ingår i den pensionsgrupp som partierna gemensamt tillsatt och som skall verka för att vårda pensionsreformen oavsett vilka som sitter i regering för tillfället. Håkan Juholt, som mest sysslat med försvarsfrågor, förefaller ha varit okunnig om detta. Det är något överraskande med tanke på kraften i hans utspel.
På en punkt har Juholt rätt, men den synpunkten är rätt okontroversiell och delas av de flesta partier. Det är att en viktig fråga att lösa är att fler personer kan och orkar arbeta fram till den normala pensionsåldern.
Men när det gäller den allmänna pensionens storlek finns inte så många handlingsmöjligheter. Det gamla ATP-systemet var i längden ekonomiskt ohållbart och fick därför överges. Att pensionsutvecklingen kopplas till den allmänna ekonomiska utvecklingen har partierna varit överens om.
Om man inte vill att den allt högre levnadsåldern skall slå igenom i antingen en viss höjning av pensionsåldern eller andra typer av åtgärder för att underlätta att människor kan stanna kvar längre i arbetslivet återstår inte mycket annat än att höja pensionsavgiften, det vill säga inbetalningarna till pensionssystemet. Det inkräktar i så fall på löneutrymmet. Inga lösningar är enkla.
När Juholt får konkreta frågor om detta backar han emellertid snabbt och hänvisar till att den kommande ekonomiske talesmannen måste få säga sitt. Det förefaller angeläget att denne snabbt kommer på plats. Ekonomi är inte Juholts starka sida.
Hem
