Corven skrev: Sniperace skrev: Corven skrev: Sniperace skrev:
men det SKA lönaq sig att arbeta, det ska inte vara ett lättsamt liv att välja att bli försörjd av soc...
Ännu en högermyt.
Det har alltid lönat sig att arbeta jämfört med att leva på soc/a-kassa.
Visst, om du har jobbat som ingenjör, så lönar det sig inte att ta jobb på McDonalds istället för att stämpla, men det beror ju på de stora löneskillnaderna mellan branscherna. Men ser man inom den bransch man jobbat inom, så är det alltid mer lönsamt att jobba än att gå hemma.
En dräglig standard är väl att man har tak över huvudet, kan betala sin elräkning, sin telefon, och har till det viktigaste. Dvs mat, hygien och kläder. Och då menar jag inte att man ska köpa sina kläder i nån fashionabel boutique, utan att man helt enkelt har hela kläder att sätta på sig.
är du helt säker på att det alltid lönar sig?
att välja mellan timanställning någonstans, med resekostnader, dagiskostnader osv, tänk då att denne sedan alla kostnader är borta att det bara finns 3500:- kvar att leva för, så kanske denne funderar på om det verkligen lönar sig, försörjd av soc slipper denne jobba, denne får sina 3500:- sedan baskostnaderna är betalda, och får dessutom mer kontakt med sina barn, och har då även dagisplats betald för barnens skull.
alla har inte jobbat som ingenjörer, eller andra höglöneyrken, många har kanske bara 50%inom vårdyrke, eller städjobb, diskare på restaurang osv osv...
andra har en månadslön på kanske 12.000, ska de klara sig och få 3500:- kvar till mat och klädewr så får det inte vara någon dyr hyra, kanske är då soc ett alternativ att inte behöva slita ch snåla på samma sätt.
och att sedan kunna dryga ut genom lite svartarbete....
Det finns ju alltid extrema exempel åt alla håll.
Jag skulle inte heller gå och jobba om jag fick 100000 i handen varje månad. Men det är fan inte det vi pratar om här heller.
Det är svårt att debattera när folk hela tiden ska fokusförskjuta, och dra till extremfall.
Nej, jag fokusförskjuter INTE, frågan är ju "Vilken levnadsstandard bör alla ha rätt till"
Frågan är helt enkelt vid vilken nivå ska man GARANTERAS hamna på om man får problem.....
detta är idg en norm att när bostadskostnaden och andra vitala delar är betalda, ska man ha 3500:- kvar att leva på.
Det klarar man OM man nu inte ex prioriterar rökbegär, alkoholbegär eller festande och sådant.
Är det vettigt att ge en lika hög levnadsstandard till de som inte jobbar av olika anledningar så tar man ju bort incitatmentet att göra detta.
men var ska man lägga gränsen?
räcker inte mat för dagen, tak över huvudet, tv, telefon....
eller ska det vara så man kan resa till thailand var tredje år, att kunna röka utan att det påverkar ekonomin alltför illa osv osv.
själv har jag UNDER 10.000 ut i månaden, jag röker inte, jag reser inte på semestrar, MEN jag behöver aldrig gå hungrig, jag bor bra osv.
BORDE jag högljut sälla krav på MER än så?
det gjorde jag aldrig unders sossetiden då den var ännu lägre, och jag gör det inte nu hellerm sedan alliansen ökat min sjukersättning mer än vad sossarna gjorde under 18 år....och det har jag ju många gånger redan rtedogjort för.
den nivå soc ger är inte en nivå att klara sig med ett nödrop, med rätt skött ekonomi så medger den till och med SPARANDE, vilket straffar sg, för spar den som får socunderstöd på sitt konto, så minskas nästa understöd med samma summa. Det innebär att är man så duktig så ska de sparas i byrålådan och inte redovisas.
frågan är VARFÖR ska man ha så höga krav, varför aldrig vara nöjd med att man får så man klarar sig utan att svälta.