visuellt skrev:En politik som utgår från väldigt mycket självförnekelse. De sopar under mattan. Det som inte syns eller existerar finns inte. Därav är det så många som "fuskar" det syns inte på dem hur de mår eller om de är sjuka.
"Min vän har klarat av jobbat fast den har whiplash" Då utgår man ifrån att alla andra kan med....
"Det syns ju inte hur du mår. Men du kan inte komma i tid..." Jaha, vad ska man gör åt det? Men det kanske märks genom att man inte kan komma i tid?
Mest frustrerad över att det som inte syns existerar inte.... Utan man fortsätter med självförnekelsen.
De som är långtidsarbetslösa har ju då inte försökt tillräckligt. Självförnekelse... Vet vi verkligen att det är så?
Själv har jag läst så många rättsligt blunders från många olika myndigheter. De sätter sig över lagarna... Vi dödliga kan dem inte och tror som sagt myndigheterna är ärliga.
Så denna politik som är och förs. Handlar om att vi fortsätter att sopa under mattan. Då existerar ju inte längre problemen på något vänster. Så läggs ansvaret över på den enskilda att lösa det hela.
Idag måste man vara sin egen djävulens advokat. Alltså dupera, manipulera och kunna tala för sig. Alltså halv manisk på något sätt...
För man har inte längre endast myndigheterna att kunna "förhandla" med utan man har även fått samhället på något vänster mot en...
Fast om det inte syns hur man mår, eller kanske inte heller syns hur många jobb man söker. Så blir man bemött att man inte gör tillräckligt. Vet vi verkligen att det är så? Eller vad är det vi utgår ifrån? Det som inte syns existerar inte?
Verkar mera vara så....
Det är de friskas värld.
Sjuka och arbetslösa, måste ju ha gjort något fel?
Moderaterna har ibland drag av livets ord´s framgångteorier.
De som har flyt i livet förtjänar det, de som har oflyt, har syndat