Betyg för 6 åringar?

Dao skrev:Barn har en naturlig fallenhet att vilja lära sig saker - det vet alla som haft eller har barn. Skolan har en tendens att helt ta död på denna naturliga nyfikenheten. I bästa fall kan den för några ersättas av strävan efter beröm och goda betyg - men nyfikenheten är nästan helt död.

Skoltröttheten sjunker åldersmässigt allt mer!

Hur skall vi ta död på detta fenomen?

Vercingetorix skrev:

Dao skrev:

Jag har jobbat i skolan både före och efter LGR94!

Vad bra! Då minns du säkert läro- och räkneboken "Hej matematik"? En veritabel våldtäkt på det unga och nyfikna matematiksinnet, som jag och många med mig tvingades uthärda under åttiotalet. Ett typexempel på flumskolan.

ANNA2LINK skrev:

Redvictory skrev:

ANNA2LINK skrev:

marxisten skrev:Hur ofta har man inte hört om sossarnas \"flumskola\" och att betyg är lösningen på allt, speciellt FP tycks anse detta? De vill ju t.o.m. införa det för 6 åriga barn \"för att höja kunskapsnivån\". Många av högern anser detta är jättebra. Jag anser inte det och jag ska förklara exakt varför.

För det första så håller jag inte med om att sossarnas skola skulle varit flummig, detta av egen erfarenhet som elev. Jag började skolan 97, alltså under sossarnas period och jag gick till förra året. Kommunen trodde inte ens jag skulle klara av vanlig skolgång, utan de ville först jag skulle gå i särskola pga. att jag har handikapp (aspbergens syndrom och adhd) som medför vissa problem. Nu märks de inte av på något sätt, men som sjuåring var det lite annorlunda, då blev jag bl.a. lätt ofokuserad och var väldigt stökig och fruktansvärt pratglad. Smile

I sju år hade jag elevassistent, den rök dock efter 7:an då kommunen varslade (förvånad någon), men jag klarade mig ändå vettigt bra, även om de var svårare. Trots de problem jag hade när jag började skolan klarade jag både grund och gymnasiet utan ett enda IG, om vi nu ska tala betyg, mest VG:n faktiskt. Och det var knappast pga. betygen jag klarade skolan. Det skulle inte gjort någon nytta för det första, för det andra vet redan föräldrar idag hur barnet ligger till i ämnena utan betyg, du kanske hört talas om utvecklingssamtal? Det vi snackar om nu är att ge 6 åringar betyg! Hur fan ska de klara av att folk säger de inte skulle klara ett ämne tror du? I den ålder så får ju för fan alla t.o.m. medalj i fotbollsturneringar för de är för små för att ta att man kan misslyckas, alla räknas som vinnare. Hur ska de klara av betyg och få veta att de är för dåliga i så ung ålder, att de är i barnspråk \"dumma\"!

När jag var 6 så gick jag på förskola vilket innebar lek och spring vad jag kan minnas, inte fan kunde någon ens tänka på att sätta betyg i det! Barn har rätt att vara barn, och som 6 åring är man ett barn! Man ska inte ha betyg i den åldern, man ska få utvecklas i egen takt utan någon jävla press på sig konstant! Under press så lär de sig inte bättre, risken är snarare att de får dåligt självförtroende och kanske rent av börja hata skolan. Tankar som dessa riskerar komma: \"Jag är dum, jag fattar inte, mamma ledsen på mig för det\". Barn ska uppmuntras, inte nedvärderas och bedömas via betyg. Det kan snarare stjälpa än hjälpa!

Det som avgör om barnen får en bra start i skolan är främst två saker, och betyg ingår inte bland de. Storlek på klasserna och om läraren är bra. Jag hade tur med båda. Min första klass 1-6:an bestod av 15 personer och vår lärare på lågstadiet dvs. 1-3:an var mycket erfaren och man såg upp till henne.. Hon kunde lära ut på ett pedagogiskt bra sätt för lågstadieelever och kunde vara uppmuntrande men också tillrättavisande och en mycket viktig del var att hon höll dessutom reda på hur vi låg till och hjälpte till extra när någon var i behov av det. Detta gjorde lärandet roligt, betydelsen av en bra lärare för gott resultat är 10 000 ggr viktigare än betyg. Och vi får absolut inte glömma betydelsen av min elevassistent, utan henne så skulle det aldrig gått, samma sak gäller många. Elevassistenten kan vara skillnad mellan att klara skolan och inte klara den alls. Tyvärr är också elevassistenter är också i behov av en storsatsning. Alltför många blir nekade trots behov.

Betyg bedömer men hjälper inte eleven att ta in det missade. Läraren både bedömer hur det går och hjälper till att få eleven att lära det som felas. En annan sak som påverkar idag är att många är i behov av en elevassistent men får tyvärr ingen och därmed inte den extra hjälp som behövs för att klara sin skolgång. Betydelsen av få en assistent är obegripligt stort och man måste nog själv haft behov och fått en för att förstå hur mycket det hjälper. Fråga mig, jag hade inte klarat grundskolan utan, det är jag säker på! Assistenter är dock en bland de som varslas mest vid nedskärningar i skolan. Små klasser är också viktigt, då kan läraren ha kontroll över alla elever och hjälpa till lite extra på de som behöver extra hjälp, de blir tyvärr också bara större och större, även på lågstadienivå.

Små klasser tillsammans med bra lärare som kan lära ut till små barn, har förståelse, har tålamod och har kompetens för sitt jobb och elevassistenter till de som behöver extra hjälp, är lösningen, inte betyg. Tyvärr fungerar vårt samhälle helt tvärtemot detta. Kompetenta lärare saknas alldeles för ofta och klasserna blir större och större, och assistenter saknas för de med behov, detta gäller låg som högstadiet, ju mer man drar ner på skolan desto värre blir det. Det är där insatserna ska läggas för det är där de mest uppenbara problemen är. Men det verkar ni missat totalt, ni tror tydligen lösningen på problemen är betyg!

I lågstadiet utvecklas man olika fort f.ö. Den som var sämst på matte i ettan kan vara bäst i 2:an och tvärtom. Det går inte att sätta betyg på folk i så ung ålder. Dessutom så får föräldrar redan veta hur det går och om barnen behöver hjälp, detta via utvecklingssamtal. Betyg i låg ålder finns inget behov av, snarare tvärtom. Inte fan skulle jag lära mig bättre om jag gick i andra klass och de säger jag inte är tillräckligt bra. Jag kanske snarare skulle känna mig nedvärderad och bli omotiverad. Det är läraren som har nytta av den informationen för att kunna sätta in extra hjälp för elevens bästa, inte föräldrarna och absolut inte eleven, om det behövs hjälp hemifrån så säger läraren det på utvecklingssamtalet lite diskret eller ringer till de, det är ingen mening med betyg. Att göra skriftliga omdömen tar bara extra tid för läraren och dessutom så kan eleven känna sig dålig till mods av att ha det skriftligt på att han/hon är för \"dum\" för att klara skolan. Därför är det lärare och assistenter som insatserna måste vara inriktade på och det måste vara små klasser för att man ska kunna få tillräckligt med hjälp och lugn och ro. Små klasser betyder mer tid till varje elev och större utrymme för extra tid till de som behöver hjälp!

Så jag frågar ni som förespråkar betyg/skriftliga omdömen. Vad skulle betyg ge för positivt om det infördes i första klass? Tror ni verkligen det skulle höja kunskapen hos eleverna?

• För det första är ju klasserna för stora idag.

• För det andra har vi för få lärare och för många lärare saknar kompetens.

• För det tredje saknar alldeles för många barn med speciella behov en elevassistent. En assistent hjälper både den eleven och andra runt omkring.

Tror ni verkligen på allvar att kunskapen hos elever skulle öka med betyg från 6 år när allt annat felar, eller varför denna betygshets? Problemet idag är inte avsaknaden av betyg, det är avsaknaden av personal!

Bra skrivet Marxisten!!! Jag håller med dig till 100%

Samma här! Mycket bra skrivet Marxisten!

Ja verkligen, jag skulle inte kunna formulerade bättre eftersom vartenda ord stämmer som han skriver.

Vercingetorix skrev:

Dao skrev:Barn har en naturlig fallenhet att vilja lära sig saker - det vet alla som haft eller har barn. Skolan har en tendens att helt ta död på denna naturliga nyfikenheten. I bästa fall kan den för några ersättas av strävan efter beröm och goda betyg - men nyfikenheten är nästan helt död.

Skoltröttheten sjunker åldersmässigt allt mer!

Hur skall vi ta död på detta fenomen?

Till att börja med - klasser med färre elever. Det skulle ge oss lärare mer tid att engagera oss för var och en under lite längre tid varje lektion. Förhoppningsvis skulle vi dessutom finna kraft att göra lektionerna lite intressantare.
Tydligare betygskriterier/kursplaner från skolverket.
Låt staten återgå som huvudman till de kommunala skolorna.
Föräldrar på hemmaplan som är mer engagerade i sina barns väl och ve.
Mer engagerade föräldrar i skolvärlden, framförallt de från främmande kulturer, då de (enl egen erfarenhet) är kraftigt underrepresenterade i klassaktiviteter där föräldrarna är inbjudna.
Några saker iaf...

(Bara så att vi slipper att göra detta till en höger-vänsterdebatt kan jag berätta att mina klasser var större under den förra regeringen, även om dagsläget till viss del beror på vikande elevunderlag.)

marxisten skrev:

Secrist skrev:Du är 6 år. Du hör från din lärare att du i är för dålig i skolan. Hur tar han det.

Om en lärare skulle uttrycka sig så, så är han inte lämplig som lärare.

Hur skulle du uppfatta det om det är skriftligt omdöme där det står underkänt på om du är sex år gammal? Du skulle uppfatta det som du är dum eller liknande. Det är det som är problemet, en sexåring tolkar saker på annat sätt än en vuxen!

Regndrottning skrev:

Vercingetorix skrev:

Dao skrev:

Jag har jobbat i skolan både före och efter LGR94!

Vad bra! Då minns du säkert läro- och räkneboken "Hej matematik"? En veritabel våldtäkt på det unga och nyfikna matematiksinnet, som jag och många med mig tvingades uthärda under åttiotalet. Ett typexempel på flumskolan.

Ja, fy fan!

Hej matematik fanns också på 70-talet. Jag minns hur förvånad jag var i sjuan och fick rita mängder.... Det var så barnligt och passade för första klass. Jag fattade aldrig hur skolverket tänkte...

Vercingetorix skrev:

Dao skrev:Barn har en naturlig fallenhet att vilja lära sig saker - det vet alla som haft eller har barn. Skolan har en tendens att helt ta död på denna naturliga nyfikenheten. I bästa fall kan den för några ersättas av strävan efter beröm och goda betyg - men nyfikenheten är nästan helt död.

Skoltröttheten sjunker åldersmässigt allt mer!

Hur skall vi ta död på detta fenomen?

Till att börja med - klasser med färre elever. Det skulle ge oss lärare mer tid att engagera oss för var och en under lite längre tid varje lektion. Förhoppningsvis skulle vi dessutom finna kraft att göra lektionerna lite intressantare.
Tydligare betygskriterier/kursplaner från skolverket.
Låt staten återgå som huvudman till de kommunala skolorna.
Föräldrar på hemmaplan som är mer engagerade i sina barns väl och ve.
Mer engagerade föräldrar i skolvärlden, framförallt de från främmande kulturer, då de (enl egen erfarenhet) är kraftigt underrepresenterade i klassaktiviteter där föräldrarna är inbjudna.
Några saker iaf...

(Bara så att vi slipper att göra detta till en höger-vänsterdebatt kan jag berätta att mina klasser var större under den förra regeringen, även om dagsläget till viss del beror på vikande elevunderlag.)

Vercingetorix skrev:

Regndrottning skrev:

Vercingetorix skrev:

Dao skrev:

Jag har jobbat i skolan både före och efter LGR94!

Vad bra! Då minns du säkert läro- och räkneboken "Hej matematik"? En veritabel våldtäkt på det unga och nyfikna matematiksinnet, som jag och många med mig tvingades uthärda under åttiotalet. Ett typexempel på flumskolan.

Ja, fy fan!

Hej matematik fanns också på 70-talet. Jag minns hur förvånad jag var i sjuan och fick rita mängder.... Det var så barnligt och passade för första klass. Jag fattade aldrig hur skolverket tänkte...

En lektor på högskolan där jag läste till ingenjör ett kort tag under tidigt 90tal, fick ett totalt tuppjuck under en föreläsning och "went ballistic" under halva föreläsningen över hur odugligt förberedda elever var/är matematiskt inför högre studier. Det var framförallt flumskolan och mängdläran på låg/mellanstadiet som låg i skottlinjen.
Då även RC nämnt dessa böcker i en tidigare diskussion i ämnet kan antas att dessa böcker varit kanon i den svenska skolvärlden under 70-80tal, med tanke på vår skilda bostadsorter.

Men glöm för all del inte att ingen någonsin fick sticka ut under flumskolan. Bäst eller sämst i klassen spelade ingen roll. Alla skulle utvecklas i samma takt. Krävande för den svaga hälften av klassen, och kvävande för den starka.

Dao skrev:

Vercingetorix skrev:

Dao skrev:Barn har en naturlig fallenhet att vilja lära sig saker - det vet alla som haft eller har barn. Skolan har en tendens att helt ta död på denna naturliga nyfikenheten. I bästa fall kan den för några ersättas av strävan efter beröm och goda betyg - men nyfikenheten är nästan helt död.

Skoltröttheten sjunker åldersmässigt allt mer!

Hur skall vi ta död på detta fenomen?

Till att börja med - klasser med färre elever. Det skulle ge oss lärare mer tid att engagera oss för var och en under lite längre tid varje lektion. Förhoppningsvis skulle vi dessutom finna kraft att göra lektionerna lite intressantare.
Tydligare betygskriterier/kursplaner från skolverket.
Låt staten återgå som huvudman till de kommunala skolorna.
Föräldrar på hemmaplan som är mer engagerade i sina barns väl och ve.
Mer engagerade föräldrar i skolvärlden, framförallt de från främmande kulturer, då de (enl egen erfarenhet) är kraftigt underrepresenterade i klassaktiviteter där föräldrarna är inbjudna.
Några saker iaf...

(Bara så att vi slipper att göra detta till en höger-vänsterdebatt kan jag berätta att mina klasser var större under den förra regeringen, även om dagsläget till viss del beror på vikande elevunderlag.)

Håller med dig i allt, utom detta med betygen. Sedan är jag lite osäker på detta med föräldrarna. Många har ett rent helvete att klara av vardagen överhuvudtaget. Vi kan inte ha ett system som är baserat på att alla barn skulle ha trygga och intellektuella hem - för det stämmer inte!

Men annars - bra idéer, tycker jag!

Jag lägger gärna till - Ta bort friskolorna, och låt istället alla statliga skolor fungera som friskolor!

marxisten skrev:

Vercingetorix skrev:

Regndrottning skrev:

Vercingetorix skrev:

Dao skrev:

Jag har jobbat i skolan både före och efter LGR94!

Vad bra! Då minns du säkert läro- och räkneboken "Hej matematik"? En veritabel våldtäkt på det unga och nyfikna matematiksinnet, som jag och många med mig tvingades uthärda under åttiotalet. Ett typexempel på flumskolan.

Ja, fy fan!

Hej matematik fanns också på 70-talet. Jag minns hur förvånad jag var i sjuan och fick rita mängder.... Det var så barnligt och passade för första klass. Jag fattade aldrig hur skolverket tänkte...

En lektor på högskolan där jag läste till ingenjör ett kort tag under tidigt 90tal, fick ett totalt tuppjuck under en föreläsning och "went ballistic" under halva föreläsningen över hur odugligt förberedda elever var/är matematiskt inför högre studier. Det var framförallt flumskolan och mängdläran på låg/mellanstadiet som låg i skottlinjen.
Då även RC nämnt dessa böcker i en tidigare diskussion i ämnet kan antas att dessa böcker varit kanon i den svenska skolvärlden under 70-80tal, med tanke på vår skilda bostadsorter.

Men glöm för all del inte att ingen någonsin fick sticka ut under flumskolan. Bäst eller sämst i klassen spelade ingen roll. Alla skulle utvecklas i samma takt. Krävande för den svaga hälften av klassen, och kvävande för den starka.

Haha, de måste gjort ett jävla intryck på dig i sådana fall! Jag minns nämligen inte titeln på någon av mina skolböcker!

Dao skrev:

Vercingetorix skrev:

Dao skrev:Barn har en naturlig fallenhet att vilja lära sig saker - det vet alla som haft eller har barn. Skolan har en tendens att helt ta död på denna naturliga nyfikenheten. I bästa fall kan den för några ersättas av strävan efter beröm och goda betyg - men nyfikenheten är nästan helt död.

Skoltröttheten sjunker åldersmässigt allt mer!

Hur skall vi ta död på detta fenomen?

Till att börja med - klasser med färre elever. Det skulle ge oss lärare mer tid att engagera oss för var och en under lite längre tid varje lektion. Förhoppningsvis skulle vi dessutom finna kraft att göra lektionerna lite intressantare.
Tydligare betygskriterier/kursplaner från skolverket.
Låt staten återgå som huvudman till de kommunala skolorna.
Föräldrar på hemmaplan som är mer engagerade i sina barns väl och ve.
Mer engagerade föräldrar i skolvärlden, framförallt de från främmande kulturer, då de (enl egen erfarenhet) är kraftigt underrepresenterade i klassaktiviteter där föräldrarna är inbjudna.
Några saker iaf...

(Bara så att vi slipper att göra detta till en höger-vänsterdebatt kan jag berätta att mina klasser var större under den förra regeringen, även om dagsläget till viss del beror på vikande elevunderlag.)

Håller med dig i allt, utom detta med betygen. Sedan är jag lite osäker på detta med föräldrarna. Många har ett rent helvete att klara av vardagen överhuvudtaget. Vi kan inte ha ett system som är baserat på att alla barn skulle ha trygga och intellektuella hem - för det stämmer inte!

Men annars - bra idéer, tycker jag!

Jag lägger gärna till - Ta bort friskolorna, och låt istället alla statliga skolor fungera som friskolor!

Haha, de måste gjort ett jävla intryck på dig i sådana fall! Jag minns nämligen inte titeln på någon av mina skolböcker

ANNA2LINK skrev:

Dao skrev:

Vercingetorix skrev:

Dao skrev:Barn har en naturlig fallenhet att vilja lära sig saker - det vet alla som haft eller har barn. Skolan har en tendens att helt ta död på denna naturliga nyfikenheten. I bästa fall kan den för några ersättas av strävan efter beröm och goda betyg - men nyfikenheten är nästan helt död.

Skoltröttheten sjunker åldersmässigt allt mer!

Hur skall vi ta död på detta fenomen?

Till att börja med - klasser med färre elever. Det skulle ge oss lärare mer tid att engagera oss för var och en under lite längre tid varje lektion. Förhoppningsvis skulle vi dessutom finna kraft att göra lektionerna lite intressantare.
Tydligare betygskriterier/kursplaner från skolverket.
Låt staten återgå som huvudman till de kommunala skolorna.
Föräldrar på hemmaplan som är mer engagerade i sina barns väl och ve.
Mer engagerade föräldrar i skolvärlden, framförallt de från främmande kulturer, då de (enl egen erfarenhet) är kraftigt underrepresenterade i klassaktiviteter där föräldrarna är inbjudna.
Några saker iaf...

(Bara så att vi slipper att göra detta till en höger-vänsterdebatt kan jag berätta att mina klasser var större under den förra regeringen, även om dagsläget till viss del beror på vikande elevunderlag.)

Håller med dig i allt, utom detta med betygen. Sedan är jag lite osäker på detta med föräldrarna. Många har ett rent helvete att klara av vardagen överhuvudtaget. Vi kan inte ha ett system som är baserat på att alla barn skulle ha trygga och intellektuella hem - för det stämmer inte!

Men annars - bra idéer, tycker jag!

Jag lägger gärna till - Ta bort friskolorna, och låt istället alla statliga skolor fungera som friskolor!

Jag håller mer er om allt utom betyg för 6 åringar!!! Men som Vercingetorix skrev så håller jag med om att invandrare är med för dåligt på föräldrarmöten samt har jag varit med om många gånger om att en del invandrarbarn inte får vara med på skolaktiviteter kring typ Jul och så.

Invandrare känner sig säkert många gånger utanför i samhället men det beror faktiskt också en del på dom själva. Så bra vore om detta blev bättre då skulle invandrare och svenskar lära känna varandra mer för det behövs verkligen!!!

marxisten skrev:

Vercingetorix skrev:

Dao skrev:Barn har en naturlig fallenhet att vilja lära sig saker - det vet alla som haft eller har barn. Skolan har en tendens att helt ta död på denna naturliga nyfikenheten. I bästa fall kan den för några ersättas av strävan efter beröm och goda betyg - men nyfikenheten är nästan helt död.

Skoltröttheten sjunker åldersmässigt allt mer!

Hur skall vi ta död på detta fenomen?

Till att börja med - klasser med färre elever. Det skulle ge oss lärare mer tid att engagera oss för var och en under lite längre tid varje lektion. Förhoppningsvis skulle vi dessutom finna kraft att göra lektionerna lite intressantare.
Tydligare betygskriterier/kursplaner från skolverket.
Låt staten återgå som huvudman till de kommunala skolorna.
Föräldrar på hemmaplan som är mer engagerade i sina barns väl och ve.
Mer engagerade föräldrar i skolvärlden, framförallt de från främmande kulturer, då de (enl egen erfarenhet) är kraftigt underrepresenterade i klassaktiviteter där föräldrarna är inbjudna.
Några saker iaf...

(Bara så att vi slipper att göra detta till en höger-vänsterdebatt kan jag berätta att mina klasser var större under den förra regeringen, även om dagsläget till viss del beror på vikande elevunderlag.)

Tidigare betyg. Hur tidigt då, nästa steg är väl spädbarn! Vi talar om att sexåringar ska få skriftliga omdömen. Nacka har redan infört det. Detta hjälper inte ett skit! Föräldrar vet för det första redan hur det går för deras barn. Iaf. gjorde mina det. Vi hade iaf utvecklingssamtal och om det gällde något speciellt finns det något som heter telefon. Betyg gör ingen som helst skillnad. Resurser är melodin för att öka kunskapsnivån, inte mer bedömning och krav! Mer lärare och assistenter, färre elever i varje klass

Vercingetorix skrev:

marxisten skrev:

Vercingetorix skrev:

Dao skrev:Barn har en naturlig fallenhet att vilja lära sig saker - det vet alla som haft eller har barn. Skolan har en tendens att helt ta död på denna naturliga nyfikenheten. I bästa fall kan den för några ersättas av strävan efter beröm och goda betyg - men nyfikenheten är nästan helt död.

Skoltröttheten sjunker åldersmässigt allt mer!

Hur skall vi ta död på detta fenomen?

Till att börja med - klasser med färre elever. Det skulle ge oss lärare mer tid att engagera oss för var och en under lite längre tid varje lektion. Förhoppningsvis skulle vi dessutom finna kraft att göra lektionerna lite intressantare.
Tydligare betygskriterier/kursplaner från skolverket.
Låt staten återgå som huvudman till de kommunala skolorna.
Föräldrar på hemmaplan som är mer engagerade i sina barns väl och ve.
Mer engagerade föräldrar i skolvärlden, framförallt de från främmande kulturer, då de (enl egen erfarenhet) är kraftigt underrepresenterade i klassaktiviteter där föräldrarna är inbjudna.
Några saker iaf...

(Bara så att vi slipper att göra detta till en höger-vänsterdebatt kan jag berätta att mina klasser var större under den förra regeringen, även om dagsläget till viss del beror på vikande elevunderlag.)

Tidigare betyg. Hur tidigt då, nästa steg är väl spädbarn! Vi talar om att sexåringar ska få skriftliga omdömen. Nacka har redan infört det. Detta hjälper inte ett skit! Föräldrar vet för det första redan hur det går för deras barn. Iaf. gjorde mina det. Vi hade iaf utvecklingssamtal och om det gällde något speciellt finns det något som heter telefon. Betyg gör ingen som helst skillnad. Resurser är melodin för att öka kunskapsnivån, inte mer bedömning och krav! Mer lärare och assistenter, färre elever i varje klass

Min son går i förskolan, och får skriftliga omdömen. Det fungerar hur bra som helst. Då min son har ADHD och precis börjat utprovning av medicinering har jag begärt in dagliga skriftliga omdömen, något som min sons pedagoger gärna ger mig då de är lika intresserade som jag av att min son får en så bra start i skolans värld som möjligt. Det viktiga är att omdömena är en del av en trevägskommunikation; elev - förälder - mentor/pedagog.

ANNA2LINK skrev:

Dao skrev:

Vercingetorix skrev:

Dao skrev:Barn har en naturlig fallenhet att vilja lära sig saker - det vet alla som haft eller har barn. Skolan har en tendens att helt ta död på denna naturliga nyfikenheten. I bästa fall kan den för några ersättas av strävan efter beröm och goda betyg - men nyfikenheten är nästan helt död.

Skoltröttheten sjunker åldersmässigt allt mer!

Hur skall vi ta död på detta fenomen?

Till att börja med - klasser med färre elever. Det skulle ge oss lärare mer tid att engagera oss för var och en under lite längre tid varje lektion. Förhoppningsvis skulle vi dessutom finna kraft att göra lektionerna lite intressantare.
Tydligare betygskriterier/kursplaner från skolverket.
Låt staten återgå som huvudman till de kommunala skolorna.
Föräldrar på hemmaplan som är mer engagerade i sina barns väl och ve.
Mer engagerade föräldrar i skolvärlden, framförallt de från främmande kulturer, då de (enl egen erfarenhet) är kraftigt underrepresenterade i klassaktiviteter där föräldrarna är inbjudna.
Några saker iaf...

(Bara så att vi slipper att göra detta till en höger-vänsterdebatt kan jag berätta att mina klasser var större under den förra regeringen, även om dagsläget till viss del beror på vikande elevunderlag.)

Håller med dig i allt, utom detta med betygen. Sedan är jag lite osäker på detta med föräldrarna. Många har ett rent helvete att klara av vardagen överhuvudtaget. Vi kan inte ha ett system som är baserat på att alla barn skulle ha trygga och intellektuella hem - för det stämmer inte!

Men annars - bra idéer, tycker jag!

Jag lägger gärna till - Ta bort friskolorna, och låt istället alla statliga skolor fungera som friskolor!

Jag håller mer er om allt utom betyg för 6 åringar!!! Men som Vercingetorix skrev så håller jag med om att invandrare är med för dåligt på föräldrarmöten samt har jag varit med om många gånger om att en del invandrarbarn inte får vara med på skolaktiviteter kring typ Jul och så.

Invandrare känner sig säkert många gånger utanför i samhället men det beror faktiskt också en del på dom själva. Så bra vore om detta blev bättre då skulle invandrare och svenskar lära känna varandramer för det behövs verkligen!!!

marxisten skrev:

Vercingetorix skrev:

marxisten skrev:

Vercingetorix skrev:

Dao skrev:Barn har en naturlig fallenhet att vilja lära sig saker - det vet alla som haft eller har barn. Skolan har en tendens att helt ta död på denna naturliga nyfikenheten. I bästa fall kan den för några ersättas av strävan efter beröm och goda betyg - men nyfikenheten är nästan helt död.

Skoltröttheten sjunker åldersmässigt allt mer!

Hur skall vi ta död på detta fenomen?

Till att börja med - klasser med färre elever. Det skulle ge oss lärare mer tid att engagera oss för var och en under lite längre tid varje lektion. Förhoppningsvis skulle vi dessutom finna kraft att göra lektionerna lite intressantare.
Tydligare betygskriterier/kursplaner från skolverket.
Låt staten återgå som huvudman till de kommunala skolorna.
Föräldrar på hemmaplan som är mer engagerade i sina barns väl och ve.
Mer engagerade föräldrar i skolvärlden, framförallt de från främmande kulturer, då de (enl egen erfarenhet) är kraftigt underrepresenterade i klassaktiviteter där föräldrarna är inbjudna.
Några saker iaf...

(Bara så att vi slipper att göra detta till en höger-vänsterdebatt kan jag berätta att mina klasser var större under den förra regeringen, även om dagsläget till viss del beror på vikande elevunderlag.)

Tidigare betyg. Hur tidigt då, nästa steg är väl spädbarn! Vi talar om att sexåringar ska få skriftliga omdömen. Nacka har redan infört det. Detta hjälper inte ett skit! Föräldrar vet för det första redan hur det går för deras barn. Iaf. gjorde mina det. Vi hade iaf utvecklingssamtal och om det gällde något speciellt finns det något som heter telefon. Betyg gör ingen som helst skillnad. Resurser är melodin för att öka kunskapsnivån, inte mer bedömning och krav! Mer lärare och assistenter, färre elever i varje klass

Min son går i förskolan, och får skriftliga omdömen. Det fungerar hur bra som helst. Då min son har ADHD och precis börjat utprovning av medicinering har jag begärt in dagliga skriftliga omdömen, något som min sons pedagoger gärna ger mig då de är lika intresserade som jag av att min son får en så bra start i skolans värld som möjligt. Det viktiga är att omdömena är en del av en trevägskommunikation; elev - förälder - mentor/pedagog.

Vad ska betygsättas på förskolan? Man ju inte ens mål där enligt skolinspektionen!
Man behöver inga skriftliga omdömen. Samtal förälder och lärare, och om så behövs som i ditt fall, kontakt med läkare på arnhab eller var din son går till. Så hade vi det med.

Vilken sorts medicin får han förresten? Conzerta, ritalina, lamictal?
Skolinspektionen kritisk mot betyg för sexåringar

Vercingetorix skrev:

marxisten skrev:

Vercingetorix skrev:

marxisten skrev:

Vercingetorix skrev:

Dao skrev:Barn har en naturlig fallenhet att vilja lära sig saker - det vet alla som haft eller har barn. Skolan har en tendens att helt ta död på denna naturliga nyfikenheten. I bästa fall kan den för några ersättas av strävan efter beröm och goda betyg - men nyfikenheten är nästan helt död.

Skoltröttheten sjunker åldersmässigt allt mer!

Hur skall vi ta död på detta fenomen?

Till att börja med - klasser med färre elever. Det skulle ge oss lärare mer tid att engagera oss för var och en under lite längre tid varje lektion. Förhoppningsvis skulle vi dessutom finna kraft att göra lektionerna lite intressantare.
Tydligare betygskriterier/kursplaner från skolverket.
Låt staten återgå som huvudman till de kommunala skolorna.
Föräldrar på hemmaplan som är mer engagerade i sina barns väl och ve.
Mer engagerade föräldrar i skolvärlden, framförallt de från främmande kulturer, då de (enl egen erfarenhet) är kraftigt underrepresenterade i klassaktiviteter där föräldrarna är inbjudna.
Några saker iaf...

(Bara så att vi slipper att göra detta till en höger-vänsterdebatt kan jag berätta att mina klasser var större under den förra regeringen, även om dagsläget till viss del beror på vikande elevunderlag.)

Tidigare betyg. Hur tidigt då, nästa steg är väl spädbarn! Vi talar om att sexåringar ska få skriftliga omdömen. Nacka har redan infört det. Detta hjälper inte ett skit! Föräldrar vet för det första redan hur det går för deras barn. Iaf. gjorde mina det. Vi hade iaf utvecklingssamtal och om det gällde något speciellt finns det något som heter telefon. Betyg gör ingen som helst skillnad. Resurser är melodin för att öka kunskapsnivån, inte mer bedömning och krav! Mer lärare och assistenter, färre elever i varje klass

Min son går i förskolan, och får skriftliga omdömen. Det fungerar hur bra som helst. Då min son har ADHD och precis börjat utprovning av medicinering har jag begärt in dagliga skriftliga omdömen, något som min sons pedagoger gärna ger mig då de är lika intresserade som jag av att min son får en så bra start i skolans värld som möjligt. Det viktiga är att omdömena är en del av en trevägskommunikation; elev - förälder - mentor/pedagog.

Vad ska betygsättas på förskolan? Man ju inte ens mål där enligt skolinspektionen!
Man behöver inga skriftliga omdömen. Samtal förälder och lärare, och om så behövs som i ditt fall, kontakt med läkare på arnhab eller var din son går till. Så hade vi det med.

Vilken sorts medicin får han förresten? Conzerta, ritalina, lamictal?
Skolinspektionen kritisk mot betyg för sexåringar

Snarare är det fråga om utvecklingstakt, såväl social som kunskapsmässig, samt underlag för samtal i hemmet. För mig är det viktigt att involvera min son i det som sägs och skrivs. Givetvis är detta även ovärderliga underlag till läkarbesöken.

Medikinet

Secrist skrev:Visst finns det en debatt om problemen i skolan. Fast någon debatt om att allt skulle vara betygens fel har jag inte hört utanför någon sekterisktisk vänstergrupp.