Sniperace 2009-10-15, 14:44
Regndrottning skrev: Sniperace skrev: Regndrottning skrev: Sniperace skrev: Regndrottning skrev:Ja, men, Sniper...
En åttårings ovilja mot något har ingen betydelse i uppfostran. Var skall vi då dra gränsen? 'Jag vill i8nte gå till skolan!' men ändå tvingas barnet dit för dess egen bästa.
Andra saker görs också för barnets eget bästa då ett arn är inte kapabel att avgöra vad som är bra eller dåligt för denne.
Annars kan man säga att all uppfostran är tvång. 
skola är LAG på att ska finnas....
nå anser du då att det är HELT ok att verkligen indoktrinera ett barn till att bli ex fullblodsnazist, och hävda att det är vanlig fostran, bara för att barnet inte är kapabelt att själv avgöra detta?
att fostra normalt är en sak, att indoktrinera och tvinga ett barn in i religiösa eller politiska normer är fel...
det är bättre då med helt frivillig sådan, eller ser du det som helt i sin ordning om någon tvingar sina barn att leva efter totalitär Islamitisk lära, eller något i stil med en riktigt hård kristen sektism?
(eller till någon typ av baader-meinhof-ism?)
att tvinga barn att ligga på knä i bön ett par timmar, eller att tvinga denne lära sig makten och kapitalet utantill, för att rabbla mantran osv.....
det finns nog bättre sätt att fostra barn på....
Nej, jag vill inte hävda något sådant... Men hur drar man gränsen? Vad en föräldrar anser vara bra uppfostran kan få en annan förälder att se rött! Om föräldern anser att de gör rätt och ger barnen en sund uppfostran med disiplin, religion, etc. för att lära barnen det som föräldern anser vara bra, hur skall vi kunna motsätta detta?
JAG menar inte att bön är bra men det finns många föräldrar som hävdar motsatsen. Vem har rätt? Vem är det som inte skall ha rätten att uppfostra sina barn enligt sin tro? Finns det föäldrar som INTE tror de gör det bästa för barnen?
med andra ord ska vi skita i hur andra fostrar sina barn?
Det är deras egen sak om de vill fostra dem till fullblodsrasister, islamitiska terrorister, nazister eller vad de nu vill, men vid vilken ålder upphör detta då, när de är myndiga?
Vilken ålder ska de ha för att ha rätten att säga NEJ, jag vill inte?
ÄR det rätt att tvinga barn att konfirmera sig?
är det rätt att tvinga barn att delta i rku-aktiviteter?
eller att troget delta i MUF,s aktiviteter?
Du läser mina inlägg som fan läser bibeln....
Nej, JAG anser inte att man skall 'skita i' hur folk uppfostrar sina barn. Men, HUR skall man kunna lägga sig i? Genom statliga uppfostringsanstalter? Hur kan man förhindra att föräldrar ger sina barn den bästa uppfgostra, enligt dem, även när det är en vedervärdig uppfostran hos andra människor?
Tyvärr finns det sådana som uppfostrar sina barn till rasister, det finns alla slags fanatiker. Vart drar man gränsen? Plus att barn som får itutat sig en massa 'felaktigheter', enligt vårat norm, får mycket ur sig också under uppväxttiden. När barnen blir gamla nog, gör egna erfarenheter och börja tänka självständigt.
Nu vill jag heller inte påstå att detta är rätt och löser allt men allt eftersom barn växer upp, lär de sig att tänka, värdera och komma till egna konklusioner.
Hur föreslår du att en 'standuppfostran' skall kunna genomföras?
Jag ser att sådant kan bekämpas med information.....
att tvång inte godkänns....
som jag skrev innan, prästen frågade sina konfirmander om de gjorde det för att de SJÄLVA ville, eller om det var för att föräldrarna ville det, blev svaret att de kände sig tvingade ville han INTE låta dem konfirmeras, i detta ser jag honom som ett föredöme...
eller skulle en förälders ord i detta vara lag
en standarduppfostran är helt enkelt att undervisa i rätt och fel, att få sitt barn att respektera alla utan några tvång, att uppföra sig humant....
man behöver varken politik eller religion att göra detta....
mina barn har fått växa upp utan sådana tvång, de har inte fått höra ferklenande omdömen om kommunister eller kapitalister, liksom när det gäller religion så har det inte inpräntats i dem om att så måste man göra, visst de har FRIVILLIGT gått några år i söndagskola vilket de tyckte mycket om, men om de någon gång inte ville gå så var det ok, och när de sedan inte ville fortsätta så var det helt i sin ordning...
alla har växt upp till goda samhällsmedborgare utan några som helst problem, och sina politiska åsikter har de fått söka själva, men ingen av dem har blivit fanatiskt bitna vid något parti, utan verkar kunna se fel och brister hos allihopa, liksom bra saker hos alla...
Visst har en förälder rätten att lära sitt barn sin personliga övertygelse, men INTE mot barnets vilja, det ger sällan ett gott resultat.
Hem
