Hem
Energiska lögner och halvsanningar
Det är dags för ytterligare utspel i energipolitiken, denna gång från den svenska politikens egen ratatouille, och de gör ingen besviken, även om jag ska tillstå att jag blev en aning förvånad när jag läste själva innehållet. Så här sammanfattar de fyra ledarna för de tre oppositionspartierna sin debattartikel:
Det är dags att titta sakligt på energifrågorna. Mot regeringens osäkra interna energiöverenskommelse ställer vi en långsiktig energipolitik baserad på en säker utbyggnad av förnybara energikällor och goda villkor för den elintensiva industrin. En sådan långsiktig politik är vad Sverige behöver i dagens ekonomiska krisläge. En satsning på förnybar energi och en ambitiös klimatpolitik behövs för att skapa jobb i Sverige.
Förutom den allra sista meningen så låter det ju alldeles utmärkt! Saklighet, långsiktighet, goda villkor för den elindensiva industrin och hänsyn till det svåra ekonomiska läget är hett eftertraktade mål i svensk energipolitik, så långt är de flesta åskådare och politiker rörande överens.
Men sen kommer vi till vad det här egentligen innebär, när man ser tillbaka på vad de faktiskt skrev. Det följande är ett utdrag ur texten.
Även stöd till havsbaserad vindkraft och till solkraft kommer att behövas och vi är därutöver beredda att om nödvändigt pröva ett kompletterande fastprissystem för leveranser av förnybar el.
Sverige har unikt bra naturliga förutsättningar för förnybar energi med vår goda tillgång till vind, vatten och skog. Den förnybara energin i Sverige har mycket stor potential att byggas ut under lång tid framöver. Vi menar att all svensk energi på sikt skall komma från förnybara källor. Vi vill därför slå fast ett långsiktigt mål om minst 55 TWh ny förnybar el till år 2030 redan nu.
Med en sådan långsiktig planering har vi mycket god tid på oss att genomföra en lugn och trygg omställning av energisystemet. Vi kan då göra valet att fortsätta bygga ut förnybar energi som vindkraft, solkraft och biobränslen i stället för att bygga ny och dyr kärnkraft för att klara vårt framtida energibehov.
Läs om mittenstycken en gång till, långsamt, med emfas på den fetstilta texten.
55TWh ny förnybar el, fram till 2030. Inte genom att utöka vattenkraften, utan genom sol, vind och biobränsle. För att sätta detta i proportion till vår nuvarande kraftproduktion så stod kärnkraften mellan 2003 och 2007 för 67,9 TWh per år i genomsnitt, vattenkraften ligger på liknande nivåer, år 2007 på 65,5 TWh.
Så då kanske det inte är omöjligt ändå? Vi pratar ju bara om att bygga nytt motsvarande runt 80% av kärnkraften eller vattenkraften. Låt oss göra en snabb beräkning på detta.
Först antar vi med en mycket givmild tolkning av framtiden att man klarar av att täcka hälften av det uppsatta målet med biobränslen. Vilket i sig kommer att innebära en enorm belastning på det svenska skogsbruket, raketfart på råvaruprisökningen för våra tunga massa-, virkes- och pappersindustri samt en tveksam nettoeffekt på utsläpp i och med carcinogena gaser och behovet av gödning och övriga tillsatta medel för att åstadkomma tillräckligt hög produktion i råvaruledet för biokraftverken.
Men om vi ändå antar att det går att mer än fyrdubbla biobränsleeldad kraft på dessa 20 år och försörja dem med bränsle på ett ekonomiskt rimligt vis så återstår 27,5 av Mona och gängets 55TWh, här uppstår vissa problem. Solkraft är än så länge inte i närheten av påtaglig lönsamhet på svenska breddgrader, och kommer inte ens enligt de mest optimistiska prognoserna att vara det inom de närmsta 20 åren, dvs fram till 2030. Därmed återstår av de aktuella kraftkällorna som de rödgröna vill satsa skattebetalarnas pengar på enbart vindkraften, detta kärleksbarn av media och gröna vågen-inspirerad pseudovetenskap.
27,5 TWh motsvarar 3 139 MW installerad effekt, om man antar att vinden blåser tillräckligt för att ge 100% av den installerade effekten 24h om dygnet, året runt. I verkligheten kan man i Sverige bara ta för givet runt 6% av den installerade effekten enligt Svenska Kraftnät (i Danmark har siffran visat sig vara så lite som 2%, ju mindre land ju lägre garantinivå), särskilt under vintern eftersom det då antingen blåser för lite eller blåser hård storm (i båda fallen producerar vindkraftverken ingen el). Om vi bortser från det faktum att vindkraften till exempel denna vinter under slutet av januari gav mindre än 4% av installerad effekt, sex dagar i sträck(!) och ser på snittnivån över en 30-dagar period finner vi att vindkraften ger straxt under 20% av instsallerad effekt. Alltså bör vi installera ca. fem gånger den givna effekten, dvs 15 695 MW.
Om vi antar att den genomsnittliga installerade effekten per verk är 3 MW (en relativt ny och stor modell idag, om 20 år antagligen normalstor), innebär detta alltså ca. 5 232 nya vindkraftverk totalt, vart och ett över 100 m och med en rotordiameter på samma längd. Detta antagande tar inte heller med i beräkningarna att vindkraftverk har en ekonomisk livslängd på ca. 25 år, vilket innebär att många av dagens vindkraftverk också måste ersättas fram till 2030. Och allt detta bygger även på antagandet att vi kan få lika höga produktionsnivåer från de nya snurrorna som från vindkraftverken vi redan byggt på de mest attraktiva platserna, vilket vi redan vet inte är sant. En annan punkt som inte heller tas med är effektförlusterna som uppstår eftersom dessa nya snurror placeras på platser långt, långt ifrån de platser där elen konsumeras.
Så då undrar kanske vissa, hur många vindkraftverk finns idag, och hur stor installerad effekt har de tillsammans?
Antalet vindkraftverk ligger en bit över 900 stycken enligt Vattenfall, den samlade installerade effekten över 800 MW enligt Svensk Energis årsrapport.
Mona Sahlin och hennes tre tappra musketörer vill alltså bygga ut vindkraften tjugofalt, med nära sju gånger så många vindsnurror som idag varav många är mångfalt större. Och för allt detta skall skattebetalarna plocka upp notan, då vindkraft i grund och botten inte ens är i närheten av de kostnader så att det utan särskilda stödåtgärder kan mäta sig med vattenkraft och kärnkraft. Framför allt kommer investeringarna för att stärka elnätet bli enormt kostsamma, då produktionsfluktuationer mellan 50% av installerad effekt och 5% är inte ovanligt på dagsbasis, på timbasis kan det röra sig och ännu större variationer, och detta är enormt påfrestande för det elnät vi har idag och kan slå ut stora områden om elnätet inte är byggt för att klara de plötsliga omställningarna.
Utöver detta behövs det reservkraft som på bara några minuters varsel kan starta produktionen för att kompensera för utebliven vindkraftsproduktion, exempelvis under den svenska vintern eftersom det kallaste vädret nästan alltid sammanfaller med vindstilla dagar, och det är då vi behöver elproduktionen allra mest för att säkra varma villor, butiker, kontor, fabriker och ladugårdar. Som reservkraft för ett sådant system använder t.ex. Danmark, detta vindkraftens förlovade land, ett av världens allra smutsigaste elproduktionsmedel, nämligen kolkondeskraft. Ett utbrett användande av detta sätt att reglera vindkraftens opålitlighet har bland annat i Nederländerna inneburit en nettoökning av koldioxidutsläppen, då kolkondens är så pass mycket smutsigare än de kraftkällor som vindkraften ersatt. För Sverige skulle detta skötas med vattenkraft, men då denna redan används till mycket hög grad i förhållande till fyllningstakten och de rödgrönas utspel varken innebär bibehållen kärnkraft eller utbyggd vattenkraft så måste den extra reglerkraften komma någonstans ifrån.
Utan att rabbla ännu fler skäl för varför de rödgrönas utspel är verklighetsfrånvänt (protektionism, kortsiktighet, oklarhet och ren smutskastning) kan jag sammanfatta det såhär:
En utbyggnad av vindkraften är långt dyrare, opålitligare och kortsiktigare än en utbyggnad av kärnkraften och vattenkraften. I förhållande till kärnkraften konsumerar vindkraften dessutom långt mer naturresurser per kWh samt förfular och förstör enormt mycket större områden av vår natur.
Det är verkligen så enkelt.
Att som kandidat till statsministerposten ljuga om den frågan är inte seriöst, att påstå att det är den för Sverige allra dyraste utvägen som är hållbar och ansvarig gentemot folk och industri vittnar om desperation.
För de som undrar hur många nya kärnkraftverk som behövs för att täcka 55TWh så är svaret fyra stycken av Olkiluoto-storlek, som dessutom har en 2,5 gånger längre livslängd, vilket ersätter 13 080 st av de hundrameterskolosser som krävs för samma elmängd under samma tidsperiod.
Fyra reaktorer eller 5 232 st enorma vindsnurror längsmed hela svenska kusten och spridda över hela svenska fjällvärlden, utan att kommuner och markägare har verkligt inflytande över deras placering om vindkraftsindustrin får bestämma.
http://forsverigeiframtiden.wordpress.com/2009/03/22/energiska-logner-och-halvsanningar/
Det är dags för ytterligare utspel i energipolitiken, denna gång från den svenska politikens egen ratatouille, och de gör ingen besviken, även om jag ska tillstå att jag blev en aning förvånad när jag läste själva innehållet. Så här sammanfattar de fyra ledarna för de tre oppositionspartierna sin debattartikel:
Det är dags att titta sakligt på energifrågorna. Mot regeringens osäkra interna energiöverenskommelse ställer vi en långsiktig energipolitik baserad på en säker utbyggnad av förnybara energikällor och goda villkor för den elintensiva industrin. En sådan långsiktig politik är vad Sverige behöver i dagens ekonomiska krisläge. En satsning på förnybar energi och en ambitiös klimatpolitik behövs för att skapa jobb i Sverige.
Förutom den allra sista meningen så låter det ju alldeles utmärkt! Saklighet, långsiktighet, goda villkor för den elindensiva industrin och hänsyn till det svåra ekonomiska läget är hett eftertraktade mål i svensk energipolitik, så långt är de flesta åskådare och politiker rörande överens.
Men sen kommer vi till vad det här egentligen innebär, när man ser tillbaka på vad de faktiskt skrev. Det följande är ett utdrag ur texten.
Även stöd till havsbaserad vindkraft och till solkraft kommer att behövas och vi är därutöver beredda att om nödvändigt pröva ett kompletterande fastprissystem för leveranser av förnybar el.
Sverige har unikt bra naturliga förutsättningar för förnybar energi med vår goda tillgång till vind, vatten och skog. Den förnybara energin i Sverige har mycket stor potential att byggas ut under lång tid framöver. Vi menar att all svensk energi på sikt skall komma från förnybara källor. Vi vill därför slå fast ett långsiktigt mål om minst 55 TWh ny förnybar el till år 2030 redan nu.
Med en sådan långsiktig planering har vi mycket god tid på oss att genomföra en lugn och trygg omställning av energisystemet. Vi kan då göra valet att fortsätta bygga ut förnybar energi som vindkraft, solkraft och biobränslen i stället för att bygga ny och dyr kärnkraft för att klara vårt framtida energibehov.
Läs om mittenstycken en gång till, långsamt, med emfas på den fetstilta texten.
55TWh ny förnybar el, fram till 2030. Inte genom att utöka vattenkraften, utan genom sol, vind och biobränsle. För att sätta detta i proportion till vår nuvarande kraftproduktion så stod kärnkraften mellan 2003 och 2007 för 67,9 TWh per år i genomsnitt, vattenkraften ligger på liknande nivåer, år 2007 på 65,5 TWh.
Så då kanske det inte är omöjligt ändå? Vi pratar ju bara om att bygga nytt motsvarande runt 80% av kärnkraften eller vattenkraften. Låt oss göra en snabb beräkning på detta.
Först antar vi med en mycket givmild tolkning av framtiden att man klarar av att täcka hälften av det uppsatta målet med biobränslen. Vilket i sig kommer att innebära en enorm belastning på det svenska skogsbruket, raketfart på råvaruprisökningen för våra tunga massa-, virkes- och pappersindustri samt en tveksam nettoeffekt på utsläpp i och med carcinogena gaser och behovet av gödning och övriga tillsatta medel för att åstadkomma tillräckligt hög produktion i råvaruledet för biokraftverken.
Men om vi ändå antar att det går att mer än fyrdubbla biobränsleeldad kraft på dessa 20 år och försörja dem med bränsle på ett ekonomiskt rimligt vis så återstår 27,5 av Mona och gängets 55TWh, här uppstår vissa problem. Solkraft är än så länge inte i närheten av påtaglig lönsamhet på svenska breddgrader, och kommer inte ens enligt de mest optimistiska prognoserna att vara det inom de närmsta 20 åren, dvs fram till 2030. Därmed återstår av de aktuella kraftkällorna som de rödgröna vill satsa skattebetalarnas pengar på enbart vindkraften, detta kärleksbarn av media och gröna vågen-inspirerad pseudovetenskap.
27,5 TWh motsvarar 3 139 MW installerad effekt, om man antar att vinden blåser tillräckligt för att ge 100% av den installerade effekten 24h om dygnet, året runt. I verkligheten kan man i Sverige bara ta för givet runt 6% av den installerade effekten enligt Svenska Kraftnät (i Danmark har siffran visat sig vara så lite som 2%, ju mindre land ju lägre garantinivå), särskilt under vintern eftersom det då antingen blåser för lite eller blåser hård storm (i båda fallen producerar vindkraftverken ingen el). Om vi bortser från det faktum att vindkraften till exempel denna vinter under slutet av januari gav mindre än 4% av installerad effekt, sex dagar i sträck(!) och ser på snittnivån över en 30-dagar period finner vi att vindkraften ger straxt under 20% av instsallerad effekt. Alltså bör vi installera ca. fem gånger den givna effekten, dvs 15 695 MW.
Om vi antar att den genomsnittliga installerade effekten per verk är 3 MW (en relativt ny och stor modell idag, om 20 år antagligen normalstor), innebär detta alltså ca. 5 232 nya vindkraftverk totalt, vart och ett över 100 m och med en rotordiameter på samma längd. Detta antagande tar inte heller med i beräkningarna att vindkraftverk har en ekonomisk livslängd på ca. 25 år, vilket innebär att många av dagens vindkraftverk också måste ersättas fram till 2030. Och allt detta bygger även på antagandet att vi kan få lika höga produktionsnivåer från de nya snurrorna som från vindkraftverken vi redan byggt på de mest attraktiva platserna, vilket vi redan vet inte är sant. En annan punkt som inte heller tas med är effektförlusterna som uppstår eftersom dessa nya snurror placeras på platser långt, långt ifrån de platser där elen konsumeras.
Så då undrar kanske vissa, hur många vindkraftverk finns idag, och hur stor installerad effekt har de tillsammans?
Antalet vindkraftverk ligger en bit över 900 stycken enligt Vattenfall, den samlade installerade effekten över 800 MW enligt Svensk Energis årsrapport.
Mona Sahlin och hennes tre tappra musketörer vill alltså bygga ut vindkraften tjugofalt, med nära sju gånger så många vindsnurror som idag varav många är mångfalt större. Och för allt detta skall skattebetalarna plocka upp notan, då vindkraft i grund och botten inte ens är i närheten av de kostnader så att det utan särskilda stödåtgärder kan mäta sig med vattenkraft och kärnkraft. Framför allt kommer investeringarna för att stärka elnätet bli enormt kostsamma, då produktionsfluktuationer mellan 50% av installerad effekt och 5% är inte ovanligt på dagsbasis, på timbasis kan det röra sig och ännu större variationer, och detta är enormt påfrestande för det elnät vi har idag och kan slå ut stora områden om elnätet inte är byggt för att klara de plötsliga omställningarna.
Utöver detta behövs det reservkraft som på bara några minuters varsel kan starta produktionen för att kompensera för utebliven vindkraftsproduktion, exempelvis under den svenska vintern eftersom det kallaste vädret nästan alltid sammanfaller med vindstilla dagar, och det är då vi behöver elproduktionen allra mest för att säkra varma villor, butiker, kontor, fabriker och ladugårdar. Som reservkraft för ett sådant system använder t.ex. Danmark, detta vindkraftens förlovade land, ett av världens allra smutsigaste elproduktionsmedel, nämligen kolkondeskraft. Ett utbrett användande av detta sätt att reglera vindkraftens opålitlighet har bland annat i Nederländerna inneburit en nettoökning av koldioxidutsläppen, då kolkondens är så pass mycket smutsigare än de kraftkällor som vindkraften ersatt. För Sverige skulle detta skötas med vattenkraft, men då denna redan används till mycket hög grad i förhållande till fyllningstakten och de rödgrönas utspel varken innebär bibehållen kärnkraft eller utbyggd vattenkraft så måste den extra reglerkraften komma någonstans ifrån.
Utan att rabbla ännu fler skäl för varför de rödgrönas utspel är verklighetsfrånvänt (protektionism, kortsiktighet, oklarhet och ren smutskastning) kan jag sammanfatta det såhär:
En utbyggnad av vindkraften är långt dyrare, opålitligare och kortsiktigare än en utbyggnad av kärnkraften och vattenkraften. I förhållande till kärnkraften konsumerar vindkraften dessutom långt mer naturresurser per kWh samt förfular och förstör enormt mycket större områden av vår natur.
Det är verkligen så enkelt.
Att som kandidat till statsministerposten ljuga om den frågan är inte seriöst, att påstå att det är den för Sverige allra dyraste utvägen som är hållbar och ansvarig gentemot folk och industri vittnar om desperation.
För de som undrar hur många nya kärnkraftverk som behövs för att täcka 55TWh så är svaret fyra stycken av Olkiluoto-storlek, som dessutom har en 2,5 gånger längre livslängd, vilket ersätter 13 080 st av de hundrameterskolosser som krävs för samma elmängd under samma tidsperiod.
Fyra reaktorer eller 5 232 st enorma vindsnurror längsmed hela svenska kusten och spridda över hela svenska fjällvärlden, utan att kommuner och markägare har verkligt inflytande över deras placering om vindkraftsindustrin får bestämma.
http://forsverigeiframtiden.wordpress.com/2009/03/22/energiska-logner-och-halvsanningar/
