Hem
saxat:
"Vad som händer är följande: En svensk filmare, vars resurser är mindre än vad Dole lägger på etikettklister till bananerna varje år, skildrar firman kritiskt.
Ska man bemöta? Tiga ihjäl?
Dole bestämmer sig för en synbarligen aggressiv, men i själva verket iskall taktisk manöver:
Man stämmer, eller hotar med stämning.
För vad händer då? Jo, två saker hoppas man:
För det första riktas all uppmärksamhet mot filmaren. Det blir stolta deklarationer om vikten av yttrandefrihet – kanske till och med ett litet hot om bojkott. Många samvetsgranna journalister uttalar förmodligen stöd för filmaren.
För det andra glömmer alla genast bort vad filmen faktiskt handlade om. I den mån någon alls kommer ihåg att tala om Dole, så talar man om Doles juridiska aggressivitet i detta specifika fall. Inte ett ord om giftet. Inget om dödsfallen.
Nu, ett par månader senare, kan vi konstatera att Dole-strategin lyckades till hundra procent."
http://www.journalisten.se/kronika/20174/sa-lyckades-vdn-foer-banankompaniet-dole
samma hyckleri här som där....
