Du har säkert känt dig stressad någon gång.
-Hur reagerar vi på kortvarig / långvarig stress ?
-Vad är det för skillnad mellan positiv och negativ stress?
-Hur reagerar vi på kortvarig / långvarig stress ?
-Vad är det för skillnad mellan positiv och negativ stress?
Stress är något subjektivt( =det jag själv känner) som man kan säga uppstår när man upplever att det är en stor obalans mellan vad man kan prestera, vilka resurser man har kontra vilka krav andra eller man själv ställer på sig, t.ex:
För höga krav och förväntningar[/u] - som man inte kan leva upp till eller [u]för låga krav / understimulering som arbetslöshet, långtidssjukskrivning; man får aldrig använda sina kunskaper eller förmågor och visa vad man går för.
Eller att som individ- den man är "tas på allvar"= respekteras
Detta gör att kroppen uppfattar situationen som ett hot och reagerar därefter med en kamp-, flykt- eller "spela död"( passivitet)- reaktion.
Vad händer i kroppen under stress?
Under stress förbereder sig kroppen helt omedvetet för en kamp- och flyktsituation, som är ett genetiskt arv för att kunna överleva.
Det sker en stressreaktion, helt automatiskt via det autonoma (självstyrande) nervsystemet. Stresshormoner kommer ut i blodet (adrenalin, noradrenalin och cortisol) som sätter fart på det sympatiska "aktiverande" nervsystemet, extra mycket socker och fett i blodet för att få energi, hjärtat slår snabbare, blodtrycket stiger och blodcirkulationen till musklerna ökar - medan den minskar till bl.a. matsmältningssystemet, spänningen i musklerna - hela kroppen ökar, andningsfrekvensen ökar, tårvätska och salivutsöndringen minskar.
Kroppen får en riktig energikick - allt för att klara av en fysisk kraftansträngning. Vid "spela död"-reaktionen aktiveras den andra parasympatiska delen av det autonoma nervsystemet som gör att man kan känna sig mycket trött, orkeslös, bli deprimerad bl.a.
Förr hade man rent fysiskt nytta av denna reaktion för att överleva när man kanske levde bland vilda djur och hade fienden. Då fick man också oftast utlopp för denna stressenergi genom att kämpa eller fly och efteråt kommer istället en spontan avspänningsreaktion. Man kanske blev knäsvag, magen "bullrade" igång igen, tårvätskan började rinna......
I dag är stressen oftast av ett helt annat slag, mer psykisk och psykosocial. Men kroppens reaktionssätt är fortfarande den samma. Stressen kryper sig på en utan att man kanske ens är medveten om den och den sitter i under längre perioder, utan att man får utlopp för denna kraftuppladdning.
Hela människan påverkas av stress, inte bara rent fysiologiskt. Den ökade muskelspänningen i kroppen kan leda till darrningar, stela och ryckiga rörelser och förändrad kroppshållning.
Vår tankeverksamhet kan förändras, koncentrationsförmåga och minnet försämras, vi kan göra felaktiga bedömningar, ha svårare att se problemlösningar och anpassa oss socialt. Även känslomässigt kan vi reagera med obehag med t.ex. ilska, irritation, rädsla, ångest eller skuldkänslor.
Positiv stress är när man kan ha nytta av stressreaktionen. Inför t.ex. vissa mer krävande uppgifter eller framträdanden skärper man sig extra och presterar bättre, både fysiskt och intellektuellt - om man har "lagom" stressnivå. En del människor fungerar bättre och får mer gjort under en viss press / stress. Ni kanske känner till att om man inte har så mycket att göra får man ingenting gjort, men om man har mycket att göra så får man plötsligt gjort en hel del!
Stressen kan räknas som positiv när det gäller inför speciella tillfällen eller kortare perioder av stimulerande arbete. Det kan förstås bli för mycket av detta också då stressbelastningen blir för kraftig eller för långvarig om vi inte få tillräckligt med vila och återhämtning emellan. Då övergår det till negativ stress.
Effektiviteten avtar mer och mer, vi blir okoncentrerade, överbelastade, oroliga, lättirriterade och det kan efter en längre period leda till sömnbesvär och utmattning.
Negativ stress kännetecknas ofta av vanmakt, olust, vantrivsel och tristess. Arbete vid löpande band är ett exempel där man inte har möjlighet att själv påverka. Stressen kan också vara för hög under för lång tid. Då tär det på kroppens resurser och kraft. Det kan t.ex. ge trötthet och infektioner som lättare kan bryta ut. Vi kan på sikt bränna ut oss tömma våra krafter fysiskt, psykiskt och känslomässigt - till slut säger kroppen ifrån:
På lång sikt kan man utveckla stressrelaterade sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, muskelbesvär, diabetes ,spänningshuvudvärk och andra sjukdomar som kan relateras till stress.
En person i balans, utvilad och välmående kan se en ny förändrad och kanske svårare arbetsuppgift som en utmaning - något som är roligt och positivt.
En person som är ur balans och redan har mycket förändringar omkring sig, i sin familjesituation t.ex., kan se denna förändring som ett hot och ytterligare en förändring som oroar, ger stress och är negativt för personen.
-Att inte ha kunskap och egenmakt över ex..sina egna känslor/ situation- framkallar det oxå negativ stress månde tro?
-Att inte känna sig fri att vara den man är...eller att bli skrämd-hotad till rädsla/ osäkerhet som framkallas av andra...som sedan utnyttjar just den rädslan/ osäkerheten...
-Visst kan man känna stress av sinnesintryck bilder/ musik / dofter/ miljö etc..
Att rädsla och osäkerhet, otrygghet ger upphov till lånvarig negativ stress och ohälsa är inte svårt att begripa alls.
Det är då sekter ser din sårbarhet och slår klorna i ungdomar ...det är heller inte svårt att se..
Har du fler exempel?
Är samhällets skapande av långvarig negativ stress verkligen så smart
ur olika synvinklar?
Vad får det för konsekvens egentligen? För individen- för dennes nära- för
samhällsekonimin på sikt?
Ibland kan jag undra- är det rentav en medveten systematisk samhällsstrategi- skapandet av långvarig negativ stress?
Tja- om det satts i system på fler plan är det väl så...Ke?
Hur är det med sjäjvmordsstatistiken då- nu och i framtiden?
Missbruk? Hot och våld?
Endast narkotikans härskare leer- och gnuggar händerna efter pengatvätten...Kanske var det ämnat så?