Kommunisten Jan Guillou gjorde ett grundligt reportage om SD i vintras och såhär skrev han t.ex.:RedCloud skrev:
Ett parti som SD med rötterna i ren nazism är ett högerparti på yttersta brunhögerkanten.
Att sedan SD-propagandamaskin vill få partiet att framstå som rumsrent och "mittenpart" är en helt annan sak.
På partistyrelsemöte i Gävle med hemmagjorda räkmackor som Maggan har gjort informerar Jimmie återigen med sina datorbilder om strategin inför de kommande valrörelserna. Nackdelen inför EU-valet är att Sverigedemokraternas väljare är de mest EU-negativa och föredrar sofflocket. Men att vara de mest EU-negativa är också en fördel. Junilistan har tappat styrfarten, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har börjat vackla i sitt EU-motstånd för att kunna vara med i en regering.
På kvällen är det öppet hus i partilokalerna och ett trettiotal medlemmar kommer för att fika och snacka politik. Mansdominansen är påfallande, inget annat parti har en lika stor andel män, och de som kommer är jobbare från traktens industrier, lägre tjänstemän, arbetslösa och studerande. Överklassen är absolut inte närvarande. Om denna församling skulle hålla sluten omröstning, och rösta som man gjorde förr, innan Sverigedemokraterna blev ett alternativ, skulle Socialdemokraterna vinna en förkrossande seger.
De är alltså folket just som de vill framstå, ”vanliga människor” fjärran från partiets historiska ursprung i skinnskallerörelsen. Och alla dessa till synes vanliga hyggliga människor är rädda för invandrare?
Ja och nej. För det första gäller saken sådana invandrare som rätt eller fel kallas muslimska. Och sådana finns inte i bekantskapskretsen, även om 20 procent av partimedlemmarna är klassade som invandrare enligt gällande svenska normer.
Enligt samma reportage var Moderaterna nästan det ENDA parti som inte tappade EN ENDA röst till SD. Hur får du det att stämma med ditt påstående om att SD är ett "högerparti"? Fast det är klart, påstår man att Nazisterna är höger så har man ju en rätt märklig kompass. Jag vet flera som gått med i SD men som gått ur när vi hånat dem lite i ett annat forum. De återgick då till Socialdemokraterna som de ursprungligen kom ifrån.
Jan Guillou beskrev sverigedemokraten såhär:
Typiskt för alla jag träffar eller läser är nämligen känslan av martyrskap.
Genomgående i den där jubileumsskriften är berättelser om martyrium, om att förlora jobbet, uteslutas ur facket eller misshandlas för sin rena tros skull, hur man alltså måste lida för denna tro och hur ”makten” blir alltmer desperat och hänsynslös i sin förföljelse.
Ett talande exempel är Jan Millds berättelse. Han är rätt ny i partiet, en före detta SSU:are som för några år sen var med på ett möte i Luleå som stenkastades sönder och samman. Men i Norrländska Socialdemokraten fördömde därefter ledarskribenten
Lotta Gröning inte stenkastarna utan ”nazismens fula tryne”, det vill säga Jan Milld, före detta SSU:are.
Det är sådant som får medlemmarna att gå upp fem på morgonen för att hinna dela ut tusen flygblad före jobbet. I Sverigedemokraternas lilla innersta svarta övertygelse är martyrskapet bevis för att man funnit den farliga sanningen som ingen annan vågar framföra. Och därför har man en moralisk plikt att kämpa på.
Du kanske menar att Jan Guillou är för dum för att förstå vilka som är SD's VERKLIGA sympatisörer? Tro mig, jag känner MÅNGA moderater och inte fan skulle nån av dem ens tänka tanken att lägga en röst på SD.