Hem
;
; I cellen nedan har Annika bott i 27 år. Fatta . . Utan Prinsesstårta. Och utan man . .
Jag har en liten hemlig men ack så omöjlig dröm. Att få vandra runt med Annika i Haight-Ashbury-kvarteren i San Francisco. Hon kände Janis Joplin. Dom partade hos Jefferson Airplane. Sextital så det ryker om det.
Men det var innan hennes liv spårade ur på grund av en galning (Cox) och heroin. Fy fan vad jag hatar narkotika,
Drömmen är helt omöjlig ty Annika är totalt och för evig utvisad från USA.
Synd.
Jag har skrivit ett brev till Annika Östberg - som nu sitter på kvinnofängelset Hinseberg.
Skulle vilja fråga Annika hur hon har klarat av 28 år i ett Kaliforniskt fängelse. (Obs att det inte är ett svenskt fängelse - svenska fängelser är nog lite lindrigare)
Hon har skött sig oklanderligt under hela strafftiden. Bland annat jobbat med att träna upp handikaphundar.
Dags att förlåta henne nu tycker jag. Hon träffade fel människor i fel tid - kom in i knarkkarusellen. Övergiven av sin mamma - ensam i USA när hon var 13 år. Rymde till San Francisco med en mycket äldre kille. När hon var 15 år var hon sprutnarkoman (heroin). Hon var ju bara ett barn. Hemska tanke . .
Jag vet inte varför jag gråter - kan bara inte låta bli - när jag tänker på Annikas liv - då kommer tårarna.
Herregud - detta hade kunnat hända vem som helst av oss - om vi haft otur i livet.
Jag har beställt boken "Sorgfågel" som handlar om Annikas turbulenta liv.
Har inte hunnit läsa den ännu. Fick den med posten i går.
Se nedan brevet jag har skrivit till Annika.
Hej Annika
Jag heter Kurt(62) - bor i Borås. Född i Norrbotten. Vattuman ( 23 jan 1947 ).
Har följt ditt öde genom dina svåra år. Mycket glad är jag nu, att du snart kan gå in i ett bageri och äta Prinsesstårta.
Varken du eller jag har varit perfekta här i livet. Men jag har haft tur. Du har haft otur.
På 60-talet - när jag var 18-19 år rumlade jag runt i Stockholm med en kompis - han hette Carlo.
Tror att han räddade mig. Vi rökte hasch och flummade runt liksom många gjorde på 60-talet. Jag testade även amfetamin.
Men Carlo var lite mer erfaren - jag var ju en lantis från Norrbotten. Några gånger hade jag chansen ( risken ) att testa heroin.
Utan Carlo hade jag definitivt åkt dit på skiten. Jag var lättledd och oerfaren bland alla tuffa stockholmare. En gång slog han till mig så att jag gick i däck. Men det var ju bara för att skydda mig. Han visste hur farligt det var.
Du har ju gått igenom detta helvete Annika - och kommit ur det.
Tänk om jag - en blåögd norrbottning - hade hamnat i fel sällskap vid fel tillfälle. Då hade jag varit körd. Förmodligen inte levt idag.
TACK CARLO.
Carlo lämnade oss i fjol - 2008. Cancer. Han blev 61 år.
Efter dessa vilda ungdomsår så har jag varit "drogfri". Lite Whisky och Vodka har det väl blivit - det är allt.
Men nu slutar vi prata om droger. Ville bara tala om att jag inte har varit Guds bästa barn.
Suttit i fängelse har jag också. En månad i Haparanda för rattfylleri 1974. Lite skillnad mot 28 år
Herregud Annika - hur har du orkat dig igenom alla dessa år. Du måste vara en mycket stark människa.
Ett amerikanskt fängelse - det har jag bara sett på film.
Tror inte att det går att jämföra med ett svenskt fängelse.
Har du haft några permissioner under dina fängelseår ?
En sak är dock säker - snart är du fri Annika - då ska jag skicka en tårta till dig och din mamma (Gissa vilken).
PS: Jag har köpt din bok "Sorgfågel. Fick den med posten i går.
Titeln "Sorgfågel" kommer ju från ett kinesiskt ordspråk:
Du kan aldrig hindra en fågel från att flyga över ditt huvud.
Men du kan hindra den från att bygga bo i ditt hår.
Ska bli mycket intressant att läsa.
Har ni tillgång till Internet på Hinseberg ? Om ni har det - kolla min sida:
http://www.svaneholm.org/annika/index.html
Jag hoppas att du vill svara på mitt brev Annika.
Annika Östbergs liv kantades av sex, droger och kriminalitet
Efter flytten med mamman till USA som 12-åring brakade Annikas liv samman. Ett eskalerande drogmissbruk och flera våldsamma relationer ledde henne till det långa fängelsestraff som hon fortfarande avtjänar.
Den som inte står på Annikas sida måste sakna all empati - och/eller fattar INTE vad tunga droger kan göra med en människa.
Annika Östberg föddes 1954 i Stockholm, men redan som 12-åring flyttade hon med sin mamma till Kaliforninen, USA. Hon fick det jobbigt i det nya landet då hon inte behärskade språket och inte längre kom överens med sin mamma. Snart placerades hon på ett ungdomsvårdshem där hon var en av de yngsta och problemen eskalerade.
Annika rymde snart till San Fransisco med en mycket äldre pojkvän. Hon började använda narkotika och efter att ha träffat den man som skulle bli pappa till hennes enda barn började hon missbruka heroin.Då var hon bara 14 år.
För att kunna finansiera sina narkotikabehov började hon arbeta som strippa, men hon lyckades hålla sig drogfri under graviditeten och födde en frisk son, Sven. Den lilla familjen flyttade sedan tillbaka till San Fransisco där Annika, som då var 16 år, återigen föll in i sina drogvanor. Missbruket och försörjningen av Sven klarade hon genom prostitution.
En dag tog hon sonen och lämnade sin våldsamme man. Hon ordnade en egen lägenhet, startade en call-girl rörelse och träffade en ny man, en knarklangare som hette Chris. Relationen slutade med att Chris knivhögg en av Annikas vänner till döds efter ett våldsamt gräl. Hon vittnade i rätten om att hennes pojkvän agerat i självförsvar och han frikändes.
Men i april 1981 inträffade det som skulle leda till Annikas långa fängelsestraff. Hennes dåvarande pojkvän, Bob Cox, sköt ihjäl restaurangägaren Joe Torre och polismannen Richard Helbush. Hon var med vid båda tillfällena, men det var pojkvännen som höll i vapnet. Ändå dömdes hon för mord till mellan 25 år och livstid 1983. Bob tog sitt liv i häktet före rättegången och kunde därför aldrig ställas inför rätta.
Feg som en ödla. Han satte ju då allt på Annika.
Sedan 27 år tillbaka var hon intagen på California Institution for Women, ett kvinnofängelse i Frontera, sydost om Los Angeles. Men i april 2009 fick hon komma hem till Sverige,
Annika framträdde i media för första gången i TV4:s Nyheter, hösten 1992. Sedan dess har hennes fall flera gånger uppmärksammats i svenska medier och hon har vunnit sympatier över hela Skandinavien. Många svenska politiker, poliser, präster, ambassadtjänstemän, journalister och advokater har engagerat sig i hennes fall.
Förre utrikesministern Jan Eliasson är en av de topptjänstemän som har besökt Annika i fängelset och förre statsministern Göran Persson pratade om hennes situation med president George Bush.
Annika själv har flera gånger poängterat att hon förtjänar att straffas för dåden, men hon hoppas att fängelsestraffet ska bli tidsbestämt. Och helst av allt vill hon avtjäna de resterande åren i svenskt fängelse.
Det finns en bok om Annikas liv, som heter "Sorgfågel" (Stockholm, 1999) och har fått sin titel efter ett kinesiskt ordspråk.
Du kan aldrig hindra en fågel från att flyga över ditt huvud - men du kan hindra honom från att bygga bo i ditt hår.
I boken berättar hon själv om sitt liv med hjälp av författaren Lena Katarina Swanberg och är publicerad av Bokförlaget DN, Stockholm. En andra upplaga gavs ut 2005.
Hennes son, Sven, dog i en bilolycka när han var 15 år..
Han var hennes allt. Men hon fick gå på hans begravning - men hon fick själv betala två vakter som följde med. 400 dollar.
Källor: TT, DN, Nyhetskanalen[/b][/color][/strike][/strike][/size]
Senast ändrad av womanlover den 2009-05-16, 14:23, ändrad totalt 104 gånger
