Hem
Jag är egentligen inte den som borde publicera detta, men då moderaterna numera andvänder mitt parti som bollplank inför valet 2010, så känner jag mig manad att faktiskt kritisera vår statsminister. Fp och Kd står inte alls bakom alla moderaternas påhitt.
Denna text är till för den som orkar sätta sig in i lite fakta ang vår stadschef.
Lång text, men som sagt ingenting märkvärdigt för den som vill veta mera.
Fredrik Reinfeldt är en politiker vars idéer utvecklats alltsedan hans tid som ordförande för Moderata ungdomsförbundet. Om sin ideologiska övertygelse har han vittnat i flera skrifter.
Fredrik Reinfeldt talar i sin egenskap av moderat partiledare gärna som om hans politiska idéer ännu inte har genomförts i praktiken. Så är inte fallet. De omkring 60 000 invånare som bor i Täby vet mycket väl vad det Reinfeldtska styret betyder i praktiken. I denna kommun har Fredrik Reinfeldt haft ett mycket stort - för att inte säga avgörande - inflytande på den moderata politikens utformning.
Täbyexemplet är också intressant av ett annat skäl. Här har moderaterna kunnat utforma sin politik helt och fullständigt efter det egna partiets ideologi. Genom en närmast unikt stark ställning har politiken inte behövt tunnas ut i sin praktiska utformning av konkurrerande borgerliga partier som i många andra kommuner. Fredrik Reinfeldt har själv kallat Täby ”Sveriges mest moderata kommun”.
När Fredrik Reinfeldt nu ger sken av att vilja överge den mer extrema högerpolitik som präglat partiet de senaste åren och talar om moderaterna som ”det nya arbetarpartiet” finns all anledning att granska den kommun han satt sin prägel på mer än någon annan - Täby.
Denna rapport är en granskning av den politik som Fredrik Reinfeldt och hans familj fört och fortfarande för i Täby kommun. Den är därmed samtidigt en föraning om vad svenska folket har att vänta vid en moderatledd regering efter riksdagsvalet 2006.
Hvad vilja Reinfeldt?
Fredrik Reinfeldt är en tydlig politiker i så måtto att han under sin tid som ordförande för det moderata ungdomsförbundet, Muf, utvecklade den ideologiska övertygelse som följer honom än idag. Denna övertygelse har han även gett klart uttryck för i några uppmärksammade skrifter som gavs ut under mitten av 90-talet. Reinfeldts syn hade vid denna tid även formats av de första åren som politiker i hemkommunen Täby.
Hur såg - och ser - då hans analys och program ut?
Grundläggande är att det offentliga – det som stat, landsting och kommun svarar för – ska trängas tillbaka. Det offentligas beslutsfattande ska endast avse det genuint gemensamma. Politiska beslut ska spela en mycket mindre roll än idag. Många problem i samhället beror enligt Reinfeldt på att alltför mycket har blivit politik. ”Utvecklingen har också i stor utsträckning präglats av politiskt förmynderi .Utöver de omfattande välfärdssystemen har staten infört bilbälteslagar, reglerat införseln av alkoholhaltiga drycker och författat byggnormer i syfte att skydda samhällsmedborgarna från allsköns obehag.” Reinfeldt går till och med så långt att han kan tänka sig situationer där det kan vara befogat att bryta mot de lagar och gällande beslut. Ett sätt är att lämna fritt åt den enskilde att svara för rättstillämpningen efter eget skön.
Reinfeldt preciserar sig försiktigtvis aldrig vad stat och kommun ska ge upp. På ett område är han dock tydlig: privatisering av förskola och skola är ett tydligt mål. Men i övrigt vågar han aldrig riktigt gå i närkamp med frågan om huruvida det är en renodlad nattväktarstat han längtar efter. Man kan ana sig till det med hänsyn till hur han i positiva ordalag beskriver utvecklingen i USA och knyter an till den diskussion som fört om det så kallade civila samhället.
Enligt Reinfeldt har just det förhållandet att vi i Sverige valt att arbeta med för alla gemensamma lösningar lett till allvarliga problem. Så här skriver han: ”Ingen behöver åka till det sönderfallna tidigare kommunistblocket för att se vilken effekt som följer av årtionden av omyndigförklarande, borttagna individuella incitamentsstrukturer och ensidig rapportering i massmedia. Alla symptomen, om än i mindre alarmerande omfattning, finns i Sverige. Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.”
De politiska besluten har passiviserat människorna i Sverige, det är den tes Reinfeldt driver. Förmågan till eget ansvarstagande undergrävs, ”kreativitet och engagemang som bryter mot systemets strömlinjeform har därför mötts med misstro i stället för uppmuntran”. Medborgarna är förändringsrädda och trygghetsorienterade och tror att alla kan leva på bidrag och garanteras sysselsättning. ”Offren för välfärdsstatens falska locktoner är Det sovande folket!”
Politiken, i allt väsentligt den socialdemokratiska, har mentalt lämnat spår efter sig hos människorna: ”Det går inte att peka på, det är ingenting konkret och de flesta människor skulle inte ställa upp på att de är offer för socialdemokratisk hjärntvätt. Det gör de inte mindre sant. Politik, eller mer korrekt ideologier, är till för att påverka vårt tänkande och att förändra människors beteende.”
Bidragsmaximerare är ett annat av Reinfeldts uttryck. Svenskarna har förälskat sig i sina bidrag, i många fall är de helt beroende av dem för sin försörjning. Många anpassar sitt beteende till dem, individer som lever av andra. I andra tider kunde de vara de stora entreprenörerna men i ett samhälle där bidragspengar är gratis fyller de i stället i blanketter. ”Bröd och skådespel blev i 1900-talets tappning i Sverige beroendeframkallande bidrag och reformlöften.” Och betalningen: ”Det är bara att ta av dem som har, för de har förmodligen ändå bara fuskat sig till vad de redan har.”
Det är inte bara politiken som har alltför stor betydelse. Det gäller också fackföreningarna. Arbetsrätten minskar flexibiliteten. Reinfeldt målar upp vad han anser att fackföreningarna leder till: ”Alla försök att premiera bra arbetsinsatser har bannlysts. Alla ska ha samma lön oavsett prestation och inlevelse. Det leder till en omfattande avundsjuka mot den som försöker nyttja sitt professionella kunnande för att tjäna pengar. Alla bevakar varandra och den som säger sig vilja gå sin egen väg får vara beredd på att bli betraktad som en egoist.”
För att summera de Reinfeldtska analyserna:
Besluten i riksdag, kommuner och landsting tar för stor plats. Svenskarna är utsatta för en socialdemokratisk hjärntvätt. De har blivit mentalt handikappade och passiviserats till bidragsmaximerare vars kreativitet tar sig uttryck i att pricka i rätt rutor i bidragsansökningarna. Fackföreningar skapar endast avundsjuka på arbetsplatserna.
Detta är de värderingar Fredrik Reinfeldt tagit med sig som politiker i hemkommunen Täby och nu på allra högsta nivå i riket.
Reinfeldt vill omsätta dessa ideologiska ståndpunkter i praktisk politik bland annat när det gäller våra socialförsäkringssystem och synen på fackföreningar och arbetsrätt. Moderaterna föreslår för de enskilda människorna mycket kännbara försämringar i socialförsäkringarna. I praktiken ska sjuka, arbetslösa och föräldralediga endast garanteras 60 procent av sin inkomst i ersättning. Striden i Vaxholm om skyldigheten för utländska företag som verkar i vårt land att teckna svenska kollektivavtal illustrerade tydligt den moderata synen på fackföreningar och arbetsrätt i praktiken.
Som vi kommer att se i denna rapport har Reinfeldt redan på ett avgörande sätt kunnat påverka den välfärd som kommunerna – i detta fall hans hemkommun Täby - svarar för.
Täbys egen ”Kennedyfamilj”
Täby kommun har ca 60 000 invånare och ligger omkring 15 kilometer nordost om Stockholm. Kommunen har av journalisten Per Svensson som själv växte upp där beskrivits ”som ett samhälle för de starka”. ”Man behöver inte vara rik för att bo i Täby. Det räcker med att tjäna lite bättre än alla som tjänar lite sämre”.
I få andra kommuner har moderaterna en så dominerande roll som i Täby. Fredrik Reinfeldt har stolt kallat Täby för ”Sveriges mest moderata kommun”. Partiet har flera perioder haft egen majoritet i kommunens högsta beslutande organ, kommunfullmäktige. Andra perioder har man delat makten med stöd av andra borgerliga partier. Alltsedan 1982 har moderaterna styrt kommunen oavbrutet. Den politiska situationen i kommunen har sedan länge präglats av en massiv borgerlig majoritet. För närvarande styr en koalition mellan moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna.
Denna text är till för den som orkar sätta sig in i lite fakta ang vår stadschef.
Lång text, men som sagt ingenting märkvärdigt för den som vill veta mera.
Fredrik Reinfeldt är en politiker vars idéer utvecklats alltsedan hans tid som ordförande för Moderata ungdomsförbundet. Om sin ideologiska övertygelse har han vittnat i flera skrifter.
Fredrik Reinfeldt talar i sin egenskap av moderat partiledare gärna som om hans politiska idéer ännu inte har genomförts i praktiken. Så är inte fallet. De omkring 60 000 invånare som bor i Täby vet mycket väl vad det Reinfeldtska styret betyder i praktiken. I denna kommun har Fredrik Reinfeldt haft ett mycket stort - för att inte säga avgörande - inflytande på den moderata politikens utformning.
Täbyexemplet är också intressant av ett annat skäl. Här har moderaterna kunnat utforma sin politik helt och fullständigt efter det egna partiets ideologi. Genom en närmast unikt stark ställning har politiken inte behövt tunnas ut i sin praktiska utformning av konkurrerande borgerliga partier som i många andra kommuner. Fredrik Reinfeldt har själv kallat Täby ”Sveriges mest moderata kommun”.
När Fredrik Reinfeldt nu ger sken av att vilja överge den mer extrema högerpolitik som präglat partiet de senaste åren och talar om moderaterna som ”det nya arbetarpartiet” finns all anledning att granska den kommun han satt sin prägel på mer än någon annan - Täby.
Denna rapport är en granskning av den politik som Fredrik Reinfeldt och hans familj fört och fortfarande för i Täby kommun. Den är därmed samtidigt en föraning om vad svenska folket har att vänta vid en moderatledd regering efter riksdagsvalet 2006.
Hvad vilja Reinfeldt?
Fredrik Reinfeldt är en tydlig politiker i så måtto att han under sin tid som ordförande för det moderata ungdomsförbundet, Muf, utvecklade den ideologiska övertygelse som följer honom än idag. Denna övertygelse har han även gett klart uttryck för i några uppmärksammade skrifter som gavs ut under mitten av 90-talet. Reinfeldts syn hade vid denna tid även formats av de första åren som politiker i hemkommunen Täby.
Hur såg - och ser - då hans analys och program ut?
Grundläggande är att det offentliga – det som stat, landsting och kommun svarar för – ska trängas tillbaka. Det offentligas beslutsfattande ska endast avse det genuint gemensamma. Politiska beslut ska spela en mycket mindre roll än idag. Många problem i samhället beror enligt Reinfeldt på att alltför mycket har blivit politik. ”Utvecklingen har också i stor utsträckning präglats av politiskt förmynderi .Utöver de omfattande välfärdssystemen har staten infört bilbälteslagar, reglerat införseln av alkoholhaltiga drycker och författat byggnormer i syfte att skydda samhällsmedborgarna från allsköns obehag.” Reinfeldt går till och med så långt att han kan tänka sig situationer där det kan vara befogat att bryta mot de lagar och gällande beslut. Ett sätt är att lämna fritt åt den enskilde att svara för rättstillämpningen efter eget skön.
Reinfeldt preciserar sig försiktigtvis aldrig vad stat och kommun ska ge upp. På ett område är han dock tydlig: privatisering av förskola och skola är ett tydligt mål. Men i övrigt vågar han aldrig riktigt gå i närkamp med frågan om huruvida det är en renodlad nattväktarstat han längtar efter. Man kan ana sig till det med hänsyn till hur han i positiva ordalag beskriver utvecklingen i USA och knyter an till den diskussion som fört om det så kallade civila samhället.
Enligt Reinfeldt har just det förhållandet att vi i Sverige valt att arbeta med för alla gemensamma lösningar lett till allvarliga problem. Så här skriver han: ”Ingen behöver åka till det sönderfallna tidigare kommunistblocket för att se vilken effekt som följer av årtionden av omyndigförklarande, borttagna individuella incitamentsstrukturer och ensidig rapportering i massmedia. Alla symptomen, om än i mindre alarmerande omfattning, finns i Sverige. Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.”
De politiska besluten har passiviserat människorna i Sverige, det är den tes Reinfeldt driver. Förmågan till eget ansvarstagande undergrävs, ”kreativitet och engagemang som bryter mot systemets strömlinjeform har därför mötts med misstro i stället för uppmuntran”. Medborgarna är förändringsrädda och trygghetsorienterade och tror att alla kan leva på bidrag och garanteras sysselsättning. ”Offren för välfärdsstatens falska locktoner är Det sovande folket!”
Politiken, i allt väsentligt den socialdemokratiska, har mentalt lämnat spår efter sig hos människorna: ”Det går inte att peka på, det är ingenting konkret och de flesta människor skulle inte ställa upp på att de är offer för socialdemokratisk hjärntvätt. Det gör de inte mindre sant. Politik, eller mer korrekt ideologier, är till för att påverka vårt tänkande och att förändra människors beteende.”
Bidragsmaximerare är ett annat av Reinfeldts uttryck. Svenskarna har förälskat sig i sina bidrag, i många fall är de helt beroende av dem för sin försörjning. Många anpassar sitt beteende till dem, individer som lever av andra. I andra tider kunde de vara de stora entreprenörerna men i ett samhälle där bidragspengar är gratis fyller de i stället i blanketter. ”Bröd och skådespel blev i 1900-talets tappning i Sverige beroendeframkallande bidrag och reformlöften.” Och betalningen: ”Det är bara att ta av dem som har, för de har förmodligen ändå bara fuskat sig till vad de redan har.”
Det är inte bara politiken som har alltför stor betydelse. Det gäller också fackföreningarna. Arbetsrätten minskar flexibiliteten. Reinfeldt målar upp vad han anser att fackföreningarna leder till: ”Alla försök att premiera bra arbetsinsatser har bannlysts. Alla ska ha samma lön oavsett prestation och inlevelse. Det leder till en omfattande avundsjuka mot den som försöker nyttja sitt professionella kunnande för att tjäna pengar. Alla bevakar varandra och den som säger sig vilja gå sin egen väg får vara beredd på att bli betraktad som en egoist.”
För att summera de Reinfeldtska analyserna:
Besluten i riksdag, kommuner och landsting tar för stor plats. Svenskarna är utsatta för en socialdemokratisk hjärntvätt. De har blivit mentalt handikappade och passiviserats till bidragsmaximerare vars kreativitet tar sig uttryck i att pricka i rätt rutor i bidragsansökningarna. Fackföreningar skapar endast avundsjuka på arbetsplatserna.
Detta är de värderingar Fredrik Reinfeldt tagit med sig som politiker i hemkommunen Täby och nu på allra högsta nivå i riket.
Reinfeldt vill omsätta dessa ideologiska ståndpunkter i praktisk politik bland annat när det gäller våra socialförsäkringssystem och synen på fackföreningar och arbetsrätt. Moderaterna föreslår för de enskilda människorna mycket kännbara försämringar i socialförsäkringarna. I praktiken ska sjuka, arbetslösa och föräldralediga endast garanteras 60 procent av sin inkomst i ersättning. Striden i Vaxholm om skyldigheten för utländska företag som verkar i vårt land att teckna svenska kollektivavtal illustrerade tydligt den moderata synen på fackföreningar och arbetsrätt i praktiken.
Som vi kommer att se i denna rapport har Reinfeldt redan på ett avgörande sätt kunnat påverka den välfärd som kommunerna – i detta fall hans hemkommun Täby - svarar för.
Täbys egen ”Kennedyfamilj”
Täby kommun har ca 60 000 invånare och ligger omkring 15 kilometer nordost om Stockholm. Kommunen har av journalisten Per Svensson som själv växte upp där beskrivits ”som ett samhälle för de starka”. ”Man behöver inte vara rik för att bo i Täby. Det räcker med att tjäna lite bättre än alla som tjänar lite sämre”.
I få andra kommuner har moderaterna en så dominerande roll som i Täby. Fredrik Reinfeldt har stolt kallat Täby för ”Sveriges mest moderata kommun”. Partiet har flera perioder haft egen majoritet i kommunens högsta beslutande organ, kommunfullmäktige. Andra perioder har man delat makten med stöd av andra borgerliga partier. Alltsedan 1982 har moderaterna styrt kommunen oavbrutet. Den politiska situationen i kommunen har sedan länge präglats av en massiv borgerlig majoritet. För närvarande styr en koalition mellan moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna.
